Farmakologiska förändringar vid åldrandet
Skånelistan
Rekommenderade läkemedel
Behandling/tillstånd | Substans | Preparat/generika |
---|---|---|
Farmakologiska förändringar vid åldrandet | ||
Se Bakgrundsmaterial |
Bakgrundsmaterial
Terapiråd
Individuell anpassning utifrån biologiskt åldrande, läkemedelsgenomgång och utvärdering.
Äldre individer är generellt sett känsligare för läkemedelseffekter än vad yngre är. De farmakokinetiska förändringarna påverkar kroppens förmåga att ta upp, omsätta och utsöndra läkemedel. Det finns stora biologiska variationer mellan individer, men vissa generella åldersförändringar sker och störst betydelse har den försämrade njurfunktionen.
Farmakologiska förändringar vid åldrandet
- Eliminationen via njurarna försämras. Äldre patienter med tillstånd som påverkar njurarna (exempelvis diabetes, hypertoni) kan drabbas av ännu mer uttalad nedsättning av njurfunktionen.
- Hjärnan blir känsligare för läkemedel med primär eller sekundär central effekt.
- Blodtrycksregleringen försämras med risk för ortostatism. Många läkemedel, utöver hypertoniläkemedel, ökar risken.
- Distributionen påverkas av ändrad kroppssammansättning med lägre andel vatten och högre andel fett, vilket kan medföra ackumulation av fettlösliga läkemedel, exempelvis bensodiazepiner. Dessa förändringar inträffar även hos magra eller slanka äldre.
- Magslemhinnan blir känsligare, vilket ökar risken för sår och blödningar.
Indikatorer för läkemedelsterapi hos äldre
Äldres behandling med läkemedel har i ett flertal rapporter och under många år visats ha brister, vilka kan medföra hälsorisker. Över och underbehandling, olämpliga dos och behandlingsregimer samt användning av olämpliga preparat har beskrivits. För att mäta, jämföra och åtgärda problemen behövs enhetliga mått för lämplig respektive olämplig läkemedelsbehandling för äldre, så kallade kvalitetsindikatorer. I SBU-rapporten kring äldres läkemedelsanvändning bedöms flera av dessa kvalitetsindikatorer ha ett starkt vetenskapligt stöd.
Äldres läkemedelsanvändning – hur kan den förbättras? (sbu.se)
De av Socialstyrelsen framtagna indikatorerna för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling indelas i läkemedels och diagnosspecifika, där huvudsakligen de läkemedelsspecifika indikatorerna används för uppföljning. Dessa omfattar preparat, kombinationer och doseringar som bör undvikas eller omprövas extra noga. Läkemedel som kan öka risken för fall, läkemedel som kan orsaka kognitiva störningar samt läkemedel som behöver dosjusteras vid nedsatt njurfunktion utgör också indikatorer.
Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre (pdf)
I Region Skånes folder finns en sammanställning över en del av kvalitetsindikatorerna.
Goda läkemedelsråd för sköra äldre – Behandlingsrekommendationer för multisjuka äldre (pdf)
Läkemedelsgenomgångar
En läkemedelsgenomgång är en metod för analys, uppföljning och omprövning av en individs läkemedelsanvändning och genomförs enligt ett förutbestämt strukturerat och systematiskt arbetssätt. Det övergripande syftet med läkemedelsgenomgångar är att öka kvaliteten och säkerheten i läkemedelsbehandlingen. Felaktig läkemedelsbehandling innebär förutom lidande för patienterna, också onödiga kostnader för sjukvården. Genom att systematiskt arbeta med bland annat läkemedelsgenomgångar kan stora vinster göras.
Läkemedelsgenomgångar är reglerade författningsmässigt i HSLF-FS 2017:37. Inom Region Skåne finns en Skånemodell för läkemedelsgenomgångar.
Basala läkemedelsgenomgångar
En basal läkemedelsgenomgång görs i anslutning till ordinarie öppenvårdskontroll eller i samband med sjukhusvistelse och utförs av patientansvarig läkare, i dialog med patienten. Den basala läkemedelsgenomgången kan ses som ”ett strukturerat stöd för minnet” för att inte missa de punkter som regelbundet bör beaktas hos äldre läkemedelsbehandlade patienter;
- risk-nyttavärdering
- potentiellt olämpliga läkemedel till äldre
- anpassning till njurfunktion
- interaktioner.
Basal läkemedelsgenomgång bör enligt Skånemodellen genomföras för alla patienter > 65 år som behandlas med läkemedel. Tvärprofessionell läkemedelsgenomgång bör erbjudas patienter med kommunal hemsjukvård eller komplex läkemedelsbehandling.
Läkemedelsbehandling
Behandling för äldre
Eftersträva lägsta effektiva dos genom att ge låg startdos, ha långsam upptrappning och regelbundet ta ställning till dosjustering.
Polyfarmaci
Hög ålder medför ofta fler indikationer för läkemedelsbehandling och ålder i sig ska inte diskriminera någon från god och effektiv terapi. Samtidigt är polyfarmaci ett vanligt problem hos äldre, och många tar mer än tio läkemedel dagligen. Det är ofta lätt att sätta in en behandling, men svårare att avsluta den. Inom svensk sjukvård arbetar vi ofta utifrån ett sjukdomsorienterat arbetssätt, varför riktlinjer och rekommendationer anpassas till detta. Den multisjuka äldre behöver dock ett individualiserat geriatriskt perspektiv med balans mellan behandling av olika åkommor.
Risker med polyfarmaci
- Svårbedömda och svårförutsägbara effekter och biverkningar.
- Risken för läkemedelsinteraktioner ökar.
- Patientens förmåga att följa ordinationer minskar.
- Kassation av läkemedel ökar, med ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.
Hur förebygga olämplig polyfarmaci hos äldre?
- Undersök patienten och beakta risker med telefonordinationer och digitala kontakter, såsom fel diagnos och bristande uppföljning.
- Ta hänsyn till patientens hela sjukdomsbild och medicinering; väg nytta mot risk. Överväg ickefarmakologisk behandling.
- Före insättning av nytt läkemedel, värdera om symtomet kan vara biverkan eller feldosering av befintlig behandling.
- Ompröva regelbundet läkemedelsbehandlingen även vid dosdispensering. Det är lika viktigt att avsluta en läkemedelsbehandling som att påbörja den.
Använd vårdprogram med stor försiktighet!
Vårdprogram finns för en mängd olika diagnoser och är ofta framtagna för en yngre patientgrupp som inte har många diagnoser. Om man, för en multisjuk äldre, följer alla vårdprogram finns stor risk för polyfarmaci, interaktioner och biverkningar.
Det är viktigt att göra en individuell bedömning med beaktande av den äldres livskvalitet, önskemål och biologiska ålder. Extra vikt ska läggas på risknyttavärdering för den aktuella behandlingen, speciellt vid prevention.
Särskilda överväganden
Kontraindikationer och försiktighet
Riskläkemedel för äldre
Riskläkemedel för äldre markeras i Region Skånes rekommendationslista med röd triangel och symbol 75+. Läkemedel som anses ha hög risk att orsaka biverkningar som förvirring, yrsel och njursvikt är markerade. Varningsmarkeringen är inte menad som något förbud mot att använda preparatet, utan utgör endast en påminnelse om äldre människors ökade känslighet för dessa läkemedel.
Preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger
Användning av dessa läkemedel leder i hög grad till biverkningar. De ingår i de av Socialstyrelsen framtagna indikatorerna. Nyttan av behandlingen ska vägas mot riskerna och medicineringen bör fortlöpande omprövas. Se även webbutbildning på Vårdgivare Skåne:
Webbutbildning: Potentiellt olämpliga läkemedel till äldre
Bensodiazepiner med långverkande effekt:
- Preparat: Diazepam/Stesolid, Nitrazepam.
- Risker: Dagtrötthet, kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar, fall.
- Preparaten bör inte nyinsättas. För patienter som redan står på långtidsbehandling ska uttrappningen ske långsamt för att minska risken för abstinenssymtom.
Propiomazin:
- Preparat: Propavan.
- Risker: Dagtrötthet och extrapyramidala symtom som restless legs.
Läkemedel med betydande antikolinerga effekter:
- Preparat: Neuroleptika, läkemedel mot urininkontinens, tri- och tetracykliska antidepressiva, vissa antihistaminer och anxiolytika.
- Risker: Kognitiv nedsättning, konfusion, urinretention, muntorrhet, förstoppning.
Tramadol:
- Preparat: Dolatramyl, Nobligan, Tiparol, Tradolan, Tramadol.
- Risker: Illamående, konfusion, yrsel och epileptiska kramper.
Glibenklamid:
- Preparat: Glibenklamid.
- Risker: Långvarig hypoglykemi, framför allt vid nedsatt njurfunktion.
Kodein, inklusive kombinationer:
- Preparat: till exempel Kodein, Altermol/Citodon/Panocod, Treo Comp.
- Risker: Oförutsägbar effekt på grund av varierande metabolisering till aktivt morfin, överdosering av paracetamol vid otillräcklig kunskap om kombinationspreparat, förstoppning.
Att beakta vid behandling
Olämplig dygnsdosering till äldre
Högre doser än de angivna medför för äldre betydande risker för biverkningar som överstiger vinsten/nyttan med behandlingen.
Preparat |
Olämplig dygnsdos |
Haloperidol (Haldol) | > 2 mg (sällan > 1 mg) |
Risperidon (Risperdal, Risperidon) | > 1,5 mg (sällan > 1 mg) |
Oxazepam (Oxascand, Sobril) | > 30 mg |
Zopiklon (Imovane, Zopiclone, Zopiklon) | > 7,5 mg (sällan > 5 mg) |
Citalopram | > 20 mg |
Escitalopram | > 10 mg |
Läkemedel och läkemedelsgrupper som ökar risken för fall
Behandling med dessa läkemedel bör omprövas när fallrisk föreligger hos patienten.
- Opioider
- Antipsykotiska medel
- Sömnmedel och lugnande medel
- Antidepressiva medel
- Läkemedel som kan orsaka ortostatism eller blodtrycksfall, exempelvis nitrater, diuretika, betablockerare, kalciumantagonister, ACE-hämmare/ARB, medel vid prostatahyperplasi (alfa-1-receptorblockerare), dopaminerga medel, antipsykotika, tricykliska.
Se även webbutbildningen inom området.
Webbutbildning: Läkemedel som ökar risken för fall
Läkemedel och njurfunktion
En normal följd av åldrande är att njurfunktionen successivt sjunker så att vid 80 års ålder kan en halvering av njurfiltrationen ha skett. Vid behandling med läkemedel som till stor del utsöndras via njurarna ska njurfunktionen följas (med eGFR) och dosjusteringar göras. Både vid insättning och vid regelbunden uppföljning ska doserna anpassas. Speciell observans rekommenderas när kombinationer av dessa läkemedel ges.
Vanliga läkemedel som behöver anpassas efter njurfunktionen är:
Metformin | Opioider |
ACE-hämmare/ARB | Kalcium |
Kaliumsparande diuretika | Simvastatin |
Digoxin | Mirtazapin |
Memantin | Gabapentin |
Atenolol | Flertal antibiotika |
Utsättning av läkemedel
Råd vid utvärdering eller avslutning av läkemedelsbehandling
Varje läkemedelsbehandling bör ha en klar indikation samt en plan för uppföljning och behandlingsduration. Utvärdering av effekt och biverkningar ska genomföras regelbundet även vid långvarig behandling. Sjukdomen kan ha ändrat karaktär eller andra omständigheter kan ha tillkommit, som gör att aktuell behandling behöver korrigeras eller avslutas.
När läkemedelsbehandling avslutas föreligger risk för utsättningsbesvär av olika slag. Många preparat kan sättas ut direkt, medan andra behöver trappas ut över en kortare eller längre tidsperiod. Hänsyn måste tas till risken för reboundeffekter, utsättningsreaktioner såsom abstinenssymtom, upphörd interaktionseffekt samt för återfall i sjukdomen. Exempel på läkemedel som bör sättas ut gradvis är antidepressiva, opioider, bensodiazepiner, neuroleptika, betablockare och protonpumpshämmare.
FAS UT, Läkemedelskommittén i Västerbottens läns landsting (fasut.nu)
Om tillståndet
Allmänt
Kontroll av njurfunktion
Observera att plasmakreatinin är ett otillförlitligt mått på äldres njurfunktion. Normalvärde för estimerad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) är > 90 ml/min. Lätt nedsatt njurfunktion motsvaras av 60–89, måttligt nedsatt 30–59, kraftigt nedsatt 15–29 och < 15 tyder på njursjukdom i slutstadium.
Vid provtagning av plasmakreatinin i Skåne estimeras GFR automatiskt. Man kan även få eGFR uträknat enkelt med provet Cystatin C. Elimination av Cystatin C sker via glomerulär filtration och är inte beroende av muskelmassa, ålder eller kön. Cystatin C kan påverkas av pågående behandling med glukokortikoider. För ytterligare information se
Kalkylator för beräkning av eGFR (egfr.se)
Referenser
Referenser Farmakologiska förändringar vid åldrandet
Om innehållet
Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne