Sekundär binjurebarksinsufficiens efter kortisonbehandling

Skånelistans rekommenderade läkemedel och Bakgrundsmaterial.

Rekommenderade läkemedel

Behandling/tillstånd Substans Preparat/generika
Sekundär binjurebarksinsufficiens efter kortisonbehandling
Se Bakgrundsmaterial och läkemedelsbehandling    

Terapiråd

Pågående peroral kortisonbehandling

Hos patient som står på peroral kortisonmedicinering, öka dosen i samband med stress (till exempel infektion med feber, allvarligt trauma så som fraktur, akuta tillstånd som hjärtinfarkt, operation med mera) med cirka 30–100 % beroende på stressnivå och vilken dos patienten står på.

  • Vid högre stressnivå ges högre dos.
  • Vid hög kortisondos lägre procentuell höjning än om låg dos.
  • Öka till exempel från 30 till 40 mg Prednisolon och från 5 till 10 mg Prednisolon.

Pågående lokal kortisonbehandling

Patient som administrerar kortison lokalt till exempel:

  • inhalationssteroider
  • nasala steroider
  • högdos kortisonsalva på större hudområden
  • behandling med preparat för lokal effekt i tarm (budesonid).

Misstänk insufficiens om patienten uppvisar påtaglig trötthet, hypotoni eller hyponatremi (< 130 mmol/L). Inled med att testa patienten avseende morgonkortisol. Värdet ska vara > 300 nmol/L. Vid lågt värde gör Synachtentest, det vill säga vanligen via remiss till endokrinolog.

Man kan om insufficiens föreligger antingen lägga till Hydrokortison 10 mg/dag och öka dosen i samband med stress (enligt ovan) till 30 mg eller enbart förse patienten med Hydrokortison att ta i samband med stress.

Nyligen avslutad kortisonbehandling

Närmaste halvåret efter avslutad kortisonmedicinering har upp till hälften av patienterna någon grad av insufficiens. Om patienten uppvisar uttalad trötthet, hypotoni eller hyponatremi (< 130 mmol/L) bör man utreda om insufficiens föreligger enligt ovan.

Vid viss insufficiens kan man ge kortison i samband med stress enligt ovan. Om helt insufficient ska man sätta in substitutionsbehandling med:

  • Prednisolon lågdos (5 mg per dygn) i endos.
  • Hydrokortison (20 mg per dygn) uppdelat på 2–3 tillfällen med högsta dosen på morgonen (till exempel 15 mg + 5 mg eller 10 mg + 5 mg + 5 mg).

Behandlingen trappas sedan långsamt ut till binjurebarksinsufficiensen hävts. De allra flesta återfår binjurebarkfunktionen.

Vid svår infektion eller annat allvarligt tillstånd och oförmåga att få i sig peroralt kortison:

  • Patienten behöver omgående vätska intravenöst och Solu-Cortef 100 mg iv.
  • Akut remiss till sjukhus via ambulans!

Allmänt

Många patienter som behandlas med kortison kan så småningom utveckla sekundär binjurebarksinsufficiens vilket innebär att de inte kan svara med egen kortisolproduktion i stressituationer. Detta gäller både under tiden de behandlas och ibland lång tid efter avslutad behandling.

Det förefaller vara stor individuell variation i risk för att utveckla kvarstående insufficiens och i vissa fall kan man se det även efter låg peroral dos eller vid lokalbehandling med kortison av olika typer.

Behandlingskurer < 2–3 veckor är associerade med en låg risk för utveckling av binjurebarksinsufficiens. Längre kurer är förenliga med en risk som ökar med högre doser, längre behandlingstid samt om dosering sker kvällstid.

Av stor vikt är att alla läkare som möter patienter i akuta situationer tar en läkemedelsanamnes, är medvetna om möjligheten och upptäcker problemet när det uppstår och sedan behandlar korrekt. Läkare som ansvarar för kortisonmedicineringen kan förstås hjälpa till genom att informera patienter om risken, gärna muntligt och skriftligt.

Binjurebarkssvikt – AKO Skåne-riktlinje för primärvården

Calissendorf J. Sekundär kortisolbrist – ett underdiagnostiserat tillstånd. Läkartidningen 2007.104:2965-68

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.