Äldre

Äldre personer har mindre fysiologiska reserver och sämre möjlighet att kompensera volymförlust och hypoxi.

Blodtrycksfall kan inträffa redan vid måttlig eller mindre blödning samtidigt som pulsfrekvensen ökar långsammare vilket leder till mindre uttalad takykardi, även vid större blödning. Bilden kan grumlas ytterligare av medicinering mot hypertoni och angina, speciellt om patienten har behandling med betablockad som kan hålla hjärtfrekvensen nere trots stor blödning. Även antikoagulationsbehandling är vanlig hos äldre och många har komplicerande sjukdomar som ytterligare kan försvåra bedömning och behandling. Noggrann anamnes och införskaffande av information om hälsotillstånd och pågående medicinering är därför väsentlig när man handlägger denna patientgrupp.

Bland skademekanismerna utgör fall samt skador i samband med motorfordonskollisioner, inklusive fotgängare som blivit påkörd av motorfordon, de vanligaste orsakerna till trauma och skaderelaterade dödsfall bland personer över 65 år.

Nedan följer en kort sammanfattning av åldersrelaterade anatomiska och fysiologiska förändringar. För mer detaljerad läsning hänvisas till ATLS och TNCC. Följande riktlinjer är tänkta som en generell hjälp i den initiala bedömningen av äldre traumapatienter i Region Skåne. En individuell bedömning måste dock göras av utbildad personal i varje enskilt fall.

Riktlinjer

  • Patienter från 60 år och uppåt som inkommer till sjukhus efter att ha varit med om högenergitrauma ska frikostigt handläggas som traumalarm nivå 1.

    Riktvärden för patienter över 60 år där osäkerhet råder om skademekanismen uppfyller traumalarmsnivå är:

    • systoliskt blodtryck under 110 mmHg
    • puls över 90 slag/minut

    Båda dessa värden, tillsammans eller enskilt, kan vara tecken på större blödning och/eller signifikant skada och kräver därför noggrann undersökning. Patienten ska handläggas som larm och frikostighet ska gälla för trauma nivå 1.

  • Även om äldre patienter löper ökad risk för mortalitet och morbiditet i samband med trauma svarar många bra på resusciterande behandling och ska således behandlas enligt normala riktlinjer och rutiner.

    Noteras bör dock att bred behandling av hypoxi, hyperkapni och acidos kan fördröja symtom på skador hos denna patientgrupp. Vaksamhet bör därför råda om att signifikant skada kan finnas även om inga kliniska fynd initialt tyder på detta.

  • Vid bedömning och hantering av luftväg hos äldre bör hänsyn tas till tunnare slemhinnor som kan vara mer lättblödande, minskade kräk-och hostreflexer och eventuell närvaro av tandproteser- och bryggor.

    Vad gäller halsryggen är äldre vuxna predisponerade för halsryggskador och/eller obehag från stel halskrage på grund av osteoporos, ökad stelhet i C4-C6 samt kyfos som begränsar rörelseförmågan i halsryggen. Särskild hänsyn bör därför tas vid immobilisering av äldre traumapatienter. 

  • Äldre patienter har begränsade respiratoriska reserver och kompenserar således nedsatt andningsfunktion sämre än vad yngre vuxna gör. Det är därför av största vikt att tidigt i omhändertagandet administrera oxygen och övervaka tecken på uttröttning i andningsarbetet. Många äldre lider dessutom av någon typ av lungsjukdom som ytterligare begränsar förmågan till kompensation.

  • Då många äldre kan vara hypotensiva även om det systoliska blodtrycket ligger inom ”normala” referensvärden, bör större vikt läggas vid trender än i enskilt uppmätta värden.

    Stor vikt bör även läggas vid bedömning av andra tecken på hypotension och hypoperfusion så som subtila förändringar i mentalt status (t.ex. mild konfusion, somnolens, agitation), lindrig takypné och förlängd kapillär återfyllnad. 

  • Vid bedömning av medvetandegrad hos äldre bör man ha en hög misstanke för blödningar i skallen. Det är dock viktigt att överväga andra orsaker till förändrad medvetandegrad, så som hypoglykemi, hypoxi och hyper- eller hypotermi. En förändrad medvetandegrad kan även bero på oro, desorientering, agitation och förvirring. Vid misstanke om demens eller andra mentala förändringar är det viktigt att först utesluta andra orsaker till den förändrade medvetandegraden. 

  • Äldre vuxna har sämre förmåga att reglera kroppstemperatur och riskerar därför att i större utsträckning utveckla hypotermi. Då äldre har mindre muskelmassa, osteoporos, artrit och kyfos uppstår lätt obehag och hudskador. Det är därför viktigt att polstra vid leder och andra utstickande delar samt snarast möjligt ta bort eventuell ryggbräda.

  • Många äldre individer har nedsatt förmåga att uppfatta smärta och kan ha svårt att lokalisera var smärtan kommer ifrån. Vid den fortsatta bedömningen av äldre patienter är det framför allt viktigt att bedöma förändringar i medvetandegrad, trender i vitala parametrar, urinproduktion samt eventuellt försämring av symtom såsom smärta och andningssvårigheter.

  • Regelbundna re-evalueringar av dessa patienter är nödvändiga för att lyckas hitta alla potentiellt livshotande skador. Generellt kan det som riktmärke användas att vitala parametrar ska mätas och bedömas var 5:e minut under primär och sekundär bedömning då patienten är ≥60 år och tidigare relativt frisk. Därefter ska nya kontroller tas var 15:e minut under de kommande första timmarna och dessa ska noga bedömas och värderas, se NEWS.

    Har patienten däremot tidigare sjukdomar som kan påverka dennes svar på en svårare skada bör tätare kontroller utföras och värderas.  

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.