Divertikulos och divertikulit

Skånelistans rekommenderade läkemedel och Bakgrundsmaterial.

Rekommenderade läkemedel

Behandling/tillstånd Substans Preparat/generika
Divertikulos och divertikulit
  Se Bakgrundsmaterial.  

Terapiråd

Okomplicerad divertikulit behöver inte antibiotikabehandlas, då studier visat att behandling inte påverkar sjukdomsförloppet. Patienten följs i stället upp efter 2–3 dagar. När diagnosen är klar ordineras bulkmedel som till exempel karayagummi (Inolaxol), för att minska risken för en ny divertikulitepisod.

Om antibiotikabehandling trots allt bedöms nödvändig är förstahandsval sulfametoxazol/trimetoprim + metronidazol i en vecka. Vid allergi mot sulfa rekommenderas ciprofloxacin + metronidazol i en vecka. Som vanligt ska ciprofloxacin användas restriktivt på grund av risk för resistensutveckling.

Livsstilsfaktorer som att äta en hälsosam, balanserad kost inklusive fullkornsprodukter, frukt och grönsaker minskar risken för att få divertikulos. Vid lågt fiberintag bör det ökas. Vid ökat fiberintag behöver vätskeintaget samtidigt ökas. Fysisk aktivitet, viktnedgång vid obesitas och rökstopp minskar risken för akut divertikulit.

Allmänt

Fickor på tarmen, divertikulos, är vanligast i sigmoideum. Förekomsten tilltar med åren och är ovanligt före 40 års ålder men förekommer hos de flesta som är 80 år eller äldre. Uppkomsten av divertiklar tros bero på ökat luminalt tryck i kolon.

Divertikulit uppkommer när tarminnehåll stagnerar i divertiklar och en bakterieöverväxt sedan sker. Det uppstår då en inflammation som kan sprida sig längs tarmväggen. Endast 15–25 % av de med divertikulos drabbas av divertikulit, varav 3/4 av dessa divertikuliter är okomplicerade. Vid komplicerad divertikulit perforeras divertikeln. Divertiklar kan även vara genes till nedre gastrointestinal blödning.

Typiska symtom vid okomplicerad divertikulit är:

  • lätt till måttlig allmänpåverkan
  • smärta i vänster fossa
  • feber
  • vita­ och CRP-stegring.

En del patienter får förändrade avföringsvanor och blir illamående.

Vid komplicerad divertikulit:

  • är patienten betydligt mer allmänpåverkad, har lokal eller generell peritonit och kan drabbas av sepsis.

I primärvården ställs diagnosen med hjälp av klinisk undersökning och nämnda blodprover. Vid förstagångsdivertikulit bör patienten remitteras till koloskopi för att utesluta annan tarmpatologi.

Vid komplicerad divertikulit ska patienten remitteras till sjukhus för bedömning. Perforation med abscess och/eller fri gas diagnostiseras med hjälp av DT-undersökning.

Divertikulit – AKO Skåne-riktlinje för primärvården

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.