Skånelistan

Rekommenderade läkemedel

Bakgrundsmaterial

Terapiråd

Åldrandet medför ofta försämrad sömnkvalitet med ändrat sömnmönster, såsom längre tid till insomning, fler uppvaknanden och ytligare sömn.

Förväntningar på förbättrad nattsömn gör att läkemedel ofta efterfrågas. I första hand ska icke-farmakologiska behandlingsåtgärder föreslås patienten och prövas.

Sömnmedel har i korttidsstudier initialt visat måttlig förbättrande effekt på tiden till insomning. Långtidsstudier saknas för samtliga sömnmedel och enbart kortvarig intermittent behandling kan rekommenderas. Riskerna ökar med ålder, komorbiditet, kognitiv dysfunktion och polyfarmaci.

Andelen personer i Sverige som behandlas med sömnmedel ökar exponentiellt med åldern och är omotiverat hög. Riskerna med behandlingen hos äldre är oftast större än nyttan.

Läkemedelsbehandling

Se över aktuell medicinering som kan störa sömnen (exempelvis betablockerare, propiomazin, vissa antidepressiva och diuretika).

Vid förskrivning av läkemedelsbehandling:

• Undvik långtidsbehandling.
• Väg nyttan av behandlingen mot riskerna för äldre personer.
• Utvärdera effekt.
• Undvik förskrivning av stora förpackningar.

I första hand rekommenderas att prova insomningsmedel för att minska risken för trötthet dagen efter. Till äldre bedöms zopiklon ha fördelaktigare halveringstid och metabolism.

Oxazepam (5–10 mg) och mirtazapin (7,5–15 mg) har inte indikation sömnstörning, men kan övervägas som andrahandsalternativ, speciellt vid samtidig ångest eller depression.

Då melatonin sällan har besvärliga biverkningar kan behandlingsförsök ändå övervägas när förstahandsmetoder prövats eller övervägts. Melatonin finns för förskrivning i Sverige dels depotform och dels kortverkande, dock är ingen av dessa i nuläget förmånsberättigad. I litteraturen saknas uppgifter om dosering, både gällande effekt och säkerhet för äldre. Det är då viktigt att noggrant utvärdera effekt och överväga dosökning, förslagsvis inom ett par veckor.

Med tanke på melatoninets roll i den fysiologiska cirkadiska rytmen och att höjningen av nattligt melatonin avtar med ålder är det teoretiskt attraktivt att kombinera melatonin med miljöåtgärder vid sömnsvårigheter. Dock finns inget sätt att avgöra om melatoninbrist råder eller är upphovet till sömnstörningen.

Behandling vid samsjuklighet

Vissa läkemedel, exempelvis beta­blockerare, propiomazin och vissa antidepressiva, kan försämra sömnen genom att ge biverkningar som mardrömmar, insomningssvårigheter, ”restless legs” och fler uppvaknanden. Även diuretikum givet under senare delen av dagen kan störa sömnen.

Såväl somatiska tillstånd, till exempel hjärtkärlsjukdom, urininkontinens och njursvikt, som psykiska besvär, övervikt samt smärta kan ge upphov till sömnstörningar. Det är av största vikt att patienten är optimalt behandlad för att minimera dessa orsaker till sömnbesvär.

Icke-farmakologisk behandling

• Åtgärda sömnstörande somatiska och psykiska problem.
• Daglig fysisk aktivitet.
• Utomhusvistelse (bland annat för att stödja dygnsvariationen i melatoninhalten).
• Koststöd inför sänggåendet, till exempel kaloririk smoothie (Säröbomb).
• Strukturerad aktivitet dagtid.
• Senarelägg sänggåendet.
• Se över intag av koffein och nikotin.
• Beteendestöd såsom KBT kan fungera för kognitivt välbevarade patienter.

Särskilda överväganden

Att beakta vid behandling

Vid behov av sömnmedel undvik bensodiazepiner med lång halveringstid eller medel med extremt kort halveringstid (zolpidem). Även sederande antihistaminer med antikolinerg verkan ska undvikas till exempel Atarax och Lergigan. Ett sömnmedel med fortsatt hög användning hos äldre är propiomazin (Propavan), som närmast är besläktat med antipsykotiska läkemedel. Propiomazin verkar dämpande på det centrala nervsystemet men är ofullständigt kartlagt och studerat. Propiomazin är relativt långverkande och ger förutom trötthet dagen efter även biverkningar som muntorrhet, hypotoni, yrsel och dyskinesier. Detta preparat rekommenderas därför inte till äldre. Användningen av klometiazol (Heminevrin) bör vara restriktiv med tanke på risken för blodtrycksfall.

Långverkande sömnmedel ökar falltendensen och kortverkande ökar risken för nattliga konfusionsepisoder.

Utsättning av läkemedel

Vid abrupt utsättning av sömnmedel ses rebound­fenomen med ökad insomni. Strukturerad utsättning rekommenderas enligt Regions Skånes regionala riktlinjer vid förskrivning av beroendeframkallande läkemedel.

Läkemedel

Om tillståndet

Vid utredning av sömnstörningar ingår en noggrann kartläggning av sömnmönster under hela dygnet. Hur sömnen har varit under personens aktiva liv bör penetreras. I en ”sömndagbok” ska sovstunder dagtid räknas in och läggas till nattens timmar. Förslag på en sömndagbok finns på Vårdgivare Skåne och på BPSD-registret.

• Sömndagbok (pdf)
• Beteendeschema (pdf)

Referenser

• SBU. Statens beredning för medicinsk utvärdering. 2010 Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. Rapportnummer 199.
• Buscemi et al., The Efficacy and Safety of Exogenous Melatonin for Primary Sleep Disorders A Meta-Analysis. J Gen Intern Med 2005; 20:1151– 1158.
• Kanji S et. al., Pharmacological interventions to improve sleep in hospitalised adults: a systematic review. BMJ Open. 2016 Jul 29;6(7). (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
• Scholtens R.M. et al., Physiological melatonin levels in healthy older people: A systematic review. Journal of Psychosomatic Research 86 (2016) 20–27
• Vural E. M. S. et.al., Optimal Dosages for Melatonin Supplementation Therapy in Older Adults: A Systematic Review of Current Literature. Drugs Aging (2014) 31:441–451.

Om innehållet

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne