Akne

Skånelistans rekommenderade läkemedel och Bakgrundsmaterial.

Rekommenderade läkemedel

Behandling/tillstånd Substans Preparat/generika
Lokalbehandling
  adapalen Differin
  bensoylperoxid Basiron AC
  adapalen + bensoylperoxid Epiduo
  azelainsyra Skinoren
Peroral behandling
  lymecyklin Tetralysal/Lymecycline

Terapiråd

Utvärtes behandling utgör grunden i all aknebehandling, utom vid behandling med isotretinoin vid svår och ärrbildande akne. Den kliniska formen och svårighetsgraden avgör behandlingsval.

Behandling för vuxna och barn

Mild och medelsvår akne

För akne där komedoninslaget dominerar rekommenderas adapalen. Vid mild–medelsvår papulopustulös akne väljs i första hand kombinationen adapalen och bensoylperoxid där det finns två koncentrationer (adapalen 0.1% och 0.3%). Val av styrka är en balansgång mellan effekt och bieffekt och följaktligen följsamhet. Därför är det ofta att föredra att inleda behandlingen med den lägre styrkan. Som alternativ till kombinationspreparat finns möjligheten att behandla med azelainsyra, adapalen eller bensoylperoxid som monoterapi.

Azelainsyra är mindre lokalirriterande och kan, trots långsammare insättande effekt, vara aktuellt för patienter som inte tolererar bensoylperoxid eller adapalen (1,2). Klindamycininnehållande preparat bör generellt sett undvikas, men kombinationen bensoylperoxid och klindamycin eller kombinationen tretinoin och klindamycin kan övervägas i vissa fall, dock ej längre än tre månader. För att undvika resistensutveckling ska lokal antibiotika aldrig ges som monoterapi (3). Det finns ingen begränsning av behandlingstidens längd för bensoylperoxid, adapalen eller azelainsyra (4). Snarare bör behandlingen fortsätta även efter eventuell utläkning så länge aknebenägenheten kvarstår för att undvika recidiv (5).

Effekten av utvärtes behandling, oavsett preparat, ses tidigast efter några veckor och behandlingseffekten bör utvärderas tidigast efter 6–8 veckor. Vikten av följsamhet bör understrykas (6).

Svår akne eller otillräcklig behandlingseffekt

Vid svårare papulopustulös akne eller otillräcklig effekt av lokalbehandling rekommenderas peroral behandling med lymecyklin (300 mg x 2) i kombination med lokalbehandling med bensoylperoxid och/eller adapalen (5).

Vid lymecyklinbehandling är risken för fototoxisk reaktion närmast obefintlig och den kan därför ges även under sommaren. Vid god effekt kan lymecyklin i normalfallet sättas ut efter 3 månader. Därefter fortsätter lokalbehandlingen profylaktiskt under lång tid.

Vid recidiv kan den perorala antibiotikabehandlingen upprepas en gång. Om ytterligare recidiv, eller om otillräcklig effekt efter 6–8 veckor, bör remiss skrivas till hudläkare för ställningstagande till isotretinoinbehandling. Vid akne hos kvinnor med samtidigt behov av antikonception och som saknar riskfaktorer för venös trombos kan p-piller med östrogen profil övervägas vid sidan om annan aknebehandling (7).

Nodulocystisk akne eller akne som inte förbättrats med konventionell lokalbehandling och antibiotika bör remitteras till hudläkare för ställningstagande till behandling med isotretinoin.

Kontraindikationer och försiktighet

Då flera preparat är teratogena ska graviditetsfrågan diskuteras inför behandling av fertila kvinnor, även vid topikal behandling (8, 9).

Försämrande faktorer

Vissa läkemedel kan utlösa och försämra akne, exempelvis antikonceptionsmedel med enbart gestagener och perorala såväl som lokala glukokortikoider. Kosten har länge ansetts ha föga betydelse för utvecklingen av akne. Välgjorda interventionsstudier efterlyses för att kunna ge säkra kostråd (10).

Allmänt

Acne vulgaris är en mycket vanlig hudsjukdom (11, 12) som ofta debuterar i tonåren, men som förekommer även i andra åldrar. Omgivande inflammation ger upphov till i mildare fall papler och pustler och i svårare fall noduli och cystor. Resultatet kan bli ärrbildningar. Behandling bör påverka så många av dessa faktorer som möjligt (13-15).
Ärrbildningstendens bör föranleda remiss även vid mildare akne. Effektiv behandling kan vara viktig för patientens psykiska välbefinnande (16).

Sjukdomen utspelas i och omkring hudens talgkörtlar. Flera patogenetiska faktorer har identifierats, såsom ökad keratinisering, hög talgproduktion, ökad förekomst av Cutibacterium acnes (tidigare Propionibacterium acnes) och inflammation (3, 17, 18).
Ökad keratinisering av talgkörtelns utförsgång i kombination med hög talgproduktion leder till utveckling av mikrokomedoner. Detta ger en gynnsam miljö för och ökad tillväxt av den i hudfloran normalt förekommande Cutibacterium acnes.

Akne – AKO Skåne-riktlinje för primärvården

Referenser Akne

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.