Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning och utredning av hyperglykemi
• Diagnostisering av typ 2-diabetes hos vuxna

Specialiserad vård

• Barnakutmottagning – barn med misstänkt diabetes
• Akutmottagning – hyperglykemi med allmänpåverkan
• Endokrinologmottagning – fortsatt utredning och behandling i vissa fall

Bakgrund

Denna rekommendation avser att vara ett stöd vid inledande utredning av diabetes.

Definition

Diabetes mellitus är en grupp kroniska metabola sjukdomar med ett förhöjt blodsocker orsakat av absolut eller relativ insulinbrist till följd av:

• nedsatt insulinproduktion
• nedsatt förmåga att frisätta insulin
• försämrad effekt i perifera vävnader.

Etiologi

Diabetes kan delas in i olika typer utifrån olika bakomliggande orsaker, där de vanligaste är:

• typ 2-diabetes – vanligast, ofta relaterad till levnadsvanor, smygande debut med insulinresistens och gradvis nedsatt insulinproduktion
• typ 1-diabetes – autoimmun sjukdom med helt nedsatt insulinproduktion, ger akuta symtom och viktnedgång
• latent autoimmune diabetes in adults (LADA) – autoimmun genes, långsammare nedsättning av insulinproduktionen än vid typ 1-diabetes
• maturity onset diabetes of the young (MODY) – ovanliga ärftliga former av monogen diabetes med atypiska kliniska bilder och förlopp
• graviditetsutlöst diabetes (GDM) – hormonellt utlöst insulinresistens som ger en relativ insulinbrist
• sekundär diabetes – tillstånd kopplade till utlösande faktorer.

Riskfaktorer

Vid typ 2-diabetes

• Ärftlighet
• Ursprung från Asien, Mellanöstern och Afrika
• Hög ålder
• Ohälsosamma levnadsvanor
• Övervikt och fetma, framför allt bukfetma
• Obstruktiv sömnapné
• Polycystiskt ovarialsyndrom
• Graviditetsdiabetes
• Prediabetes (faste-P-glukos 6,1-6,9 mmol/L, HbA1c 42-47 mmol/mol eller P-glukos 7,8-11,0 mmol/L 2 timmar efter oralt glukostoleranstest)

Vid typ 1-diabetes

• Ärftlighet
• Delvis okända faktorer i miljön som utlöser autoimmunitet

Utlösande faktorer

• Infektion
• Läkemedel – särskilt kortison och neuroleptika, men även tiaziddiuretika, statin och betablockerare kan ge förhöjt blodsocker
• Tillstånd som påverkar pankreas – pankreatit, pankreascancer, pankreaskirurgi, cystisk fibros, hemokromatos eller Wilsons sjukdom
• Endokrina sjukdomar – Cushings syndrom, akromegali, tyreotoxikos, feokromocytom

Samsjuklighet

Vid typ 2-diabetes

• Hjärt-kärlsjukdom – ischemisk hjärt-kärlsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom eller perifer kärlsjukdom
• Hypertoni
• Fetma
• Lipidrubbning
• Psykisk sjukdom

Vid typ 1-diabetes

• Celiaki
• Reumatisk sjukdom
• Hypotyreos
• Addisons sjukdom

Utredning

Symtom

• Muntorrhet, törst
• Polyuri, nokturi
• Dimsyn
• Huvudvärk
• Buksmärta
• Viktnedgång vid insulinbrist
• Upprepade svamp och bakterieinfektioner

Anamnes

• Riskfaktorer, utlösande faktorer
• Samsjuklighet
• Andra sjukdomar – inklusive psykisk ohälsa
• Levnadsvanor – kost, fysisk aktivitet, rökning, alkohol
• Aktuella läkemedel

Status

• Allmäntillstånd
• Hjärta
• Lungor
• Blodtryck
• Bukstatus
• Vikt, längd och BMI
• Överväg EKG

Handläggning vid utredning

• Barn med hyperglykemi – handlägg enligt diabetesketoacidos hos barn
• Vuxen med allmänpåverkan och hyperglykemi – handlägg enligt diabetesketoacidos
• Vuxen utan allmänpåverkan med hyperglykemi – utred vidare med laboratorieprover

Laboratorieprover

• Kontrollera faste-P-glukos, HbA1c samt andra prover utifrån symtom och fynd.
• Vid förhöjt faste-P-glukos eller HbA1c, kontrollera om dessa eller utför oralt glukostoleranstest (OGTT).
• Överväg kontroll av njurfunktion (inklusive albuminuri), blodfetter, elektrolyter, leverstatus, vitamin B12.
• Överväg autoimmuna markörer och faste-C-peptid vid diabetesdiagnos.

GAD-antikroppar och C-peptid kontrolleras via ANDIS (Alla Nya Diabetiker I Skåne), om patienten godkänner deltagande i studien.

Diagnoskriterier

Tillfälligt höga glukosvärden kan förekomma vid pågående allmänsjukdom. För diabetesdiagnos krävs upprepade (minst 2 tillfällen) glukoskriterier av samma parameter, eller HbA1c och en av de andra:

• HbA1c ≥ 48 mmol/mol
• fastande P-glukos ≥ 7,0 mmol/L
• slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L)
• P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L) efter 2 timmar vid OGTT.

Vid samtidiga symtom på hyperglykemi räcker ett slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L för diabetesdiagnos.

HbA1c ska inte användas för diagnos hos barn, vid graviditet eller vid misstanke om typ 1-diabetes.

Olika former av diabetes

• Negativa autoimmuna markörer och förhöjt C-peptid talar för insulinresistens som vid typ 2-diabetes.
• Negativa autoimmuna markörer och lågt/normalt C-peptid kan tala för relativ insulinbrist som vid MODY, särskilt hos ung normalviktig individ med hereditet.
• Positiva autoimmuna markörer och lågt C-peptid talar för insulinbrist som vid typ 1-diabetes eller LADA vid terapisvikt (på annan behandling än insulin).

Behandling

Handläggning vid behandling

• Vid nydebuterad typ 2-diabetes – informera patienten och behandla enligt särskild rekommendation.
• Vid misstänkt typ 1-diabetes, LADA eller MODY – kontakta specialiserad vård för fortsatt omhändertagande.
• Vid förhöjt fasteglukos eller nedsatt glukostolerans – rekommendera förändrade levnadsvanor och regelbundna kontroller av glukos.

Typ 1-diabetes, LADA och MODY behandlas inom specialiserad vård.

Remissrutiner 

Remissindikation

• Barnakutmottagning – barn med misstänkt diabetes
• Akutmottagning – hyperglykemi med allmänpåverkan och/eller förhöjda blodketoner
• Endokrinologmottagning – misstänkt typ 1-diabetes, LADA, MODY, graviditetsutlöst diabetes

Om innehållet

Publicerat: 2022-02-09
Giltigt till: 2024-02-29
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne