Goda råd är inte dyra

• Avstå från oklar förskrivning. Att multisjuka äldre behandlas med läkemedel trots att indikation för behandling är oklar eller att läkemedel feldoseras är vanligt.
• Felaktig läkemedelsbehandling innebär förutom lidande för patienterna, också onödiga kostnader för sjukvården.
• Genom att systematiskt arbeta med bland annat läkemedelsgenomgångar kan stora vinster göras.

Kvalitetsmål

Kvalitetsmål för läkemedelsbehandling hos äldre (75 år och äldre)

Förskrivningen av potentiellt olämpliga läkemedel till äldre bör vara så låg som möjligt. 

I Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre listas läkemedel med hög risk för biverkningar hos äldre.

Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre (pdf)

Dessa preparat bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger:

• Bensodiazepiner med lång halveringstid (diazepam): Förenade med risk för dagtrötthet (hangover), kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar och fall. Preparaten bör undvikas vid nyinsättning. Om patienten redan använder ett sådant preparat bör risken för abstinensbesvär vid utsättning bedömas.
• Läkemedel med betydande antikolinerga effekter, till exempel medel mot inkontinens, hydroxizin (Atarax), levomepromazin, tricykliska antidepressiva. Förteckning finns på Socialstyrelsens webbplats Äldre och läkemedel (socialstyrelsen.se). Dessa läkemedel kan framkalla kognitiva störningar som kan yttra sig som alltifrån lättare minnesstörningar till förvirring (konfusion).
• Tramadol: Ökad risk hos äldre för illamående och centralnervösa biverkningar såsom förvirring. Tramadol bör inte kombineras med andra läkemedel som påverkar signalsubstansen serotonin, såsom SSRI-preparat, på grund av ökad risk för serotonergt syndrom.
• Propiomazin (Propavan): Kan ge dagtrötthet hos äldre och framkalla extrapyramidala symtom, bland annat restless legs.
• Kodein (exempelvis Citodon, Treo Comp): Kodein behöver omvandlas till morfin i kroppen för att ge analgetisk effekt, något som uppvisar en betydande interindividuell variation på grund av genetiska skillnader. Vid användning av kombinationspreparat med kodein och paracetamol (exempelvis Citodon), vilka är de vanligaste i klinisk praxis, föreligger också en risk för dubbelanvändning och därmed överdosering av paracetamol.

Det ska finnas en välgrundad och aktuell indikation för att använda läkemedlet och ordinatören ska ha bedömt att den förväntade nyttan med läke­medlet står i rimlig proportion till riskerna. Slutligen bör behandlingen följas upp och omprövas regelbundet med täta intervall.