Förebyggande arbete innebär inte endast att undvika framtida sjuklighet, utan även att undvika att ett tillstånd förvärras. Tidiga insatser i primärvården för en person med psykisk sjukdom kan till exempel innebära att personens tillstånd inte förvärras och att behov av inläggning på så sätt kan undvikas.

Region Skåne har tagit fram en metodhandbok med fokus på hur vuxna kan stödja och ge omsorg till ensamkommande unga med psykisk ohälsa. 

Metodhandbok

För att säkerställa en personcentrerad vård på lika villkor för hela befolkningen är det viktigt att även individer och grupper med svårigheter att göra sin röst hörd kan påverka sin situation.

Begreppet hälsolitteracitet innebär människors förmåga, kunskap, motivation och självförtroende att tillgå, förstå, bedöma och tillämpa hälsoinformation i skriven, talad eller digital form för att bedöma och fatta beslut i det dagliga livet gällande sjukvård, sjukdomsprevention och hälsofrämjande för att förbättra livskvaliteten.

Med ökad kunskap om hälsa genom riktad och målgruppsanpassad hälsoinformation skulle fler individer själv kunna göra egna hälsoval samt lättare förstå hälso- och sjukvårdssystemet. För att skapa sådana förutsättningar för särskilt utsatta grupper är det av stor vikt att arbeta med hälsolitteracitet.

Det är normalt att i livet stöta på motgångar och drabbas av sorg eller andra händelser som leder till ett mänskligt lidande. När personens egna verktyg och förmågor att hantera lidandet inte räcker till är ett skyddsnät med vänner och närstående en faktor som minskar risken för att normala livshändelser blir en diagnos som måste botas.

Aktörer i samhället som till exempel föreningsliv och idéburna organisationer kan bland annat bidra genom att utgöra skyddsnät när vänner och närstående saknas eller inte räcker till. I dessa situationer är det viktigt att vården kan ge råd och stöd till egenvård snarare än att leta efter sjukdomstecken.

Det finns ett utvecklingsbehov avseende stöd till närstående till personer med psykisk ohälsa. Detta gäller både till barn och vuxna som närstående. Närstående får ofta axla ansvaret att bistå sina drabbade familjemedlemmar för att de skall kunna rehabiliteras och klara ett liv i samhället. Många närstående berättar dessutom om problem med den egna psykiska hälsan till exempel i form av ångest och depressiva besvär.