Hälsporre

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • M77.3 Kalkaneussporre (hälsporre)

Primärvård

  • Handläggs främst inom primärvården.

Specialiserad vård

  • Oklar diagnos.
  • I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Etiologi

Hälsporre (plantarfasciit) karaktäriseras av partiella bristningar och skador i senvävnaden i plantarfascian. Det leder till en kronisk inflammation och en degeneration av plantarfascians infästning. Ibland bildas en påbyggnad av ben i fästet vid calcaneus, denna kallas hälsporre..

Riskfaktorer

  • Överbelastning eller ogynnsam belastning vid gång eller stående på hårt underlag med undermåliga skor under lång tid.
  • Övervikt.
  • Fotfelställningar som högt eller lågt fotvalv och valgusdeformitet.
  • Reumatoid artrit och spondartriter.
  • Stram akillessena.
  • Hög ålder.

Symtom

  • Belastningssmärta under hälen eller på insidan av hälen.
  • Vid långvarig belastning av fötterna intensifieras smärtan ytterligare.
  • Sällan vilovärk.
  • Morgonstelhet eller morgonsmärta som avtar under dagen.
  • Problemen kan vara långvariga över flera månader och ibland längre än ett år.

Status

  • Gångavvikelser för att minska smärtan.
  • Palpationsömhet vid senans infästning på hälbenet vid övergång till hålfot, ofta medialt strax framför hälen.
  • Ibland diffus ömhet över hela plantarfascian.
  • Dorsalflexion av tårna förvärrar palpationsömhet.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt. Röntgen utförs främst för att utesluta differentialdiagnoser (såsom stressfraktur och artros) eller vid utebliven förbättring trots adekvat behandling i 4–6 månader. Beakta att förekomst av eventuell hälsporre (kalkinlagring) på röntgen inte utesluter annan diagnos.

Bilddiagnostik

Slätröntgen med belastade bilder (frontal och sida) rekommenderas när röntgen är indicerat.

Differentialdiagnoser

  • Stressfraktur.
  • Artros.
  • Nervinklämning.
  • Hälkuddesyndrom.
  • Akillestendinopati.
  • Neurom.

Handläggning vid behandling

Hälsporre läker i de allra flesta fall ut på icke-kirurgisk behandling (egenvård, läkemedelsbehandling och fysioterapi). Förbered dock patienten på att läkningsperioden ofta uppgår till 6 månader eller mer. Vid utebliven effekt av konservativ behandling kan operation vara aktuellt, men detta är sällsynt.

Egenvård

Ge råd om:

  • stabila, rymliga skor med plats för inlägg, som ger stöd för fotens valv och god dämpning i smärtområdet (walkingskor)
  • alternativ träning som exempelvis simning och cykling 
  • viktreduktion vid övervikt.

Skoråd (pdf)

Inom ramen egenvård ingår råd om stretchning och tejpning via fysioterapeut samt prefabricerade inlägg som finns att köpa i handeln.

Om patienten fortfarande har smärta trots egenvård och skoanpassning bör patienten remitteras till ortopedteknisk mottagning för bedömning.

Fysioterapi

  • Råd om stretching, särskilt efter fysisk aktivitet.
  • Instruktion om tejpning.

Läkemedelsbehandling

  • Paracetamol
  • COX-hämmare, eventuellt i gelform vid lokal inflammation.

Det saknas evidens för att kortisoninjektioner ger effekt.

Kirurgisk behandling

Vid mycket stram gastrocnemius (vadmuskel) eller hälsena kan en förlängning av hälsenan göras.

Specialiserad vård

  • Oklar diagnos.
  • I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Vissa fotbesvär (socialstyrelsen.se)

Recidiv förekommer, råd patienten att avlasta redan vid tidiga symtom.

Hälsporre - ont under hälen (1177.se)

Referenser kan inhämtas från Nationellt programområde rörelseorganens sjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning.

Publicerat: 2024-01-26
Giltigt till: 2027-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.