Droppfinger

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Bedömning och behandling av patient som söker i primärvård
  • I vissa fall bedömning och kirurgisk åtgärd

Droppfinger (Malletfinger) är vanligast bland yngre män. Från medelåldern och uppåt drabbas kvinnor i samma utsträckning som män.

Droppfinger uppstår när fingrets sträcksena rupturerar vid sitt distala fäste på ändfalangen. Ett litet benfragment från ändfalangen kan ibland slitas av i samband med rupturen.

En vanlig orsak är våld mot sträckt finger, till exempel vid sportutövning. Hos äldre patienter kan ett minimalt trauma orsaka droppfinger.

  • Skadans uppkomst
  • Övriga sjukdomar 
  • Oförmåga till aktiv extension av DIP-leden
  • Svullnad, ömhet och rodnad kan förekomma dorsalt över DIP-leden

Om skadan uppstått i samband med lindrigt våld kan diagnosen droppfinger ofta ställas kliniskt. 

Observera att artros och artrit kan ge en deformitet som liknar droppfinger. Engagemang i flera leder, utan föregående trauma utesluter droppfinger.

Vid kraftigt trauma eller om fingret är svullet och ömt rekommenderas röntgen för att verifiera graden av subluxation samt identifiera eventuella avslitna benfragment.

Konventionella röntgenbilder i standardprojektioner (frontal och sida) rekommenderas om röntgen är indicerat.

  • Fraktur eller annat trauma
  • Artros (Heberden noduli) – engagerar flera leder, ofta bilateralt
  • Artrit (svanhalsdeformitet vid reumatoid artrit) – engagerar flera leder, ofta bilateralt
  • Ganglion

Behandla konservativt med en ortos. Arbetsterapeut bör utprova ortosen och följa upp behandlingen. Behandling kan påbörjas flera veckor efter traumat.

Kirurgisk behandling kan vara aktuell:

  • när röntgen visar tydlig subluxation i DIP-leden
  • vid stort avslitet benfragment (≥ 30 % av ledytan)
  • vid kvarstående uttalad extensionsdefekt trots genomgången konservativ behandling.

Fingrets ytterled fixeras i rakt läge med en välanpassad ortos dygnet runt i minst 6–8 veckor. Det är av största vikt att fingret hålls sträckt under behandlingsperioden.

Efter 6–8 veckor bör ortosen användas till natten under flera månader.

Kvarstående sträckdefekt motsvarande 10 % efter avslutad behandling förekommer ofta.

Ortosbehandling vid droppfinger

Fixering med hjälp av metallstift och benankare och/eller suturering av senan, i de fall kirurgisk behandling är aktuell.

  • Utebliven förbättring av konservativ behandling   
  • Ställningstagande till kirurgisk behandling – subluxation i DIP-leden eller stort avslitet benfragment (≥ en tredjedel av ledytan)
  • Hudproblem med sårbildning som följd
  • Nageldeformitet

Efter en ledengagerande fraktur kan osteoartrit uppkomma. Obehandlad kan droppfinger leda till svanhalsdeformitet.

Vid ortosbehandling rekommenderas uppföljning inom några veckor för att kontrollera:

  • passform av ortos och följsamhet till behandling
  • eventuell uppkomst av sår
  • rörelseförmåga i fingrets övriga leder för att uppmärksamma eventuell nytillkommen stelhet.

Finger som har stukats, brutits eller gått ur led, 1177 Vårguiden

Patientinformation droppfinger

Publicerat: 2021-01-26
Giltigt till: 2024-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne