Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning av patient som söker primärvård
• Behandling av okomplicerad divertikulit

Specialiserad vård

• Terapisvikt eller komplikation vid divertikulit
• Oklar diagnos

Bakgrund

Definition

• En divertikel innebär en fickbildning i tarmen.
• Divertikulos innebär förekomst av divertiklar i kolon, oftast i sigmoideum.
• Vid en divertikulit föreligger inflammation i en eller flera divertiklar.

Epidemiologi

Divertiklar ökar vid högre ålder och förekommer hos mer än hälften av alla som är 70 år eller äldre. Cirka 20 % av alla med kolondivertiklar får minst en divertikulit.

Etiologi

Orsaken är oklar men anses bero på kvarvarande tarminnehåll i en eller flera divertiklar med bakterieöverväxt som i sin tur orsakar inflammation. Divertikulit kan delas in i okomplicerad och komplicerad. De flesta är okomplicerade.

Riskfaktorer

• Hög ålder
• Övervikt
• Fiberfattig kost, intag av rött kött
• Rökning
• Immunsuppression

Utredning

Symtom

• Buksmärta – initialt på vänster sida och nedre delen av buken, efterhand mer generellt i buken
• Feber
• Ibland förändrade avföringsvanor och illamående

Anamnes

• Andra sjukdomar
• Tidigare bukoperationer
• Riskfaktorer
• Läkemedel

Status

• Allmäntillstånd
• Lungor, eventuellt syresaturation
• Hjärta, puls
• Blodtryck
• Bukstatus

Fynd som talar för komplicerad divertikulit

• Kraftig allmänpåverkan
• Påverkade vitalparametrar
• Hög feber (> 39 grader)
• Uttalad buksmärta i vänster fossa eller generellt i buken
• Peritonitstatus

Handläggning vid utredning

Divertikulit är en klinisk diagnos hos en patient med klinisk bild och verifierade divertiklar.

• Patient med fynd som talar för komplicerad divertikulit bör handläggas akut inom specialiserad vård.
• Provtagning rekommenderas, främst i differentialdiagnostiskt syfte men kan också användas för att följa förlopp.

Hos patient med misstänkt divertikulit utan tidigare verifierade divertiklar bör:

• behov av akut bedömning inom specialiserad vård övervägas
• undersökning av kolon utföras i lugnt skede för att bekräfta divertikulos och utesluta differentialdiagnoser.

Laboratorieprover

Överväg temp, CRP och urinsticka. Överväg även graviditetstest hos kvinna i fertil ålder.

Differentialdiagnoser

• Appendicit
• Ileus
• Kolit, enterit
• Irritable bowel syndrome (IBS)
• Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
• Koloncancer
• Urinvägsinfektion
• Uretärsten
• Gynekologisk orsak

Behandling

Handläggning vid behandling

Okomplicerad divertikulit

Okomplicerad divertikulit läker oftast spontant efter några dagar.

• Ge råd om tarmvila med begränsad diet under några dagar, exempelvis flytande kost.
• Planera för uppföljning inom 2–3 dagar utifrån patientens symtom och förutsättningar.
• Ge råd om att efter utläkning ha en kost rik på frukt och grönsaksfibrer, motionera och använda bulkmedel vid behov. 

Vid utebliven förbättring kan peroral antibiotika övervägas. I de fall antibiotikabehandling är aktuellt rekommenderas:

• i första hand – trimetoprim/sulfa och metronidazol i en vecka
• vid allergi – ciprofloxacin och metronidazol i en vecka.

Komplicerad divertikulit

Behandlas via specialiserad vård med tarmvila, antibiotika och ibland kirurgi.

Divertikulos och divertikulit, Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Komplicerad divertikulit
• Oklar diagnos

Komplikationer

Divertikulit kan leda till:

• perforation
• obstruktion, stenos
• abscessbildning
• fistlar
• kroniskt återkommande symtom (symptomatic uncomplicated diverticular disease).

Recidivrisken efter en divertikulit är cirka 25 %. Recidiven är ofta mildare.

Patientinformation

Inflammerade tarmfickor, 1177

Om innehållet

Publicerat: 2021-02-10
Giltigt till: 2024-02-29
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne