Divertikulit

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • K572 Divertikel i tjocktarmen med perforation och abscess
    K573 Divertikel i tjocktarmen utan perforation eller abscess
    K579 Divertikel i tarmen, ospecificerad lokalisation, utan perforation eller abscess
    K578 Divertikel i tarmen, ospecificerad lokalisation, med perforation och abscess

  • Primär bedömning av patient som söker primärvård
  • Behandling av okomplicerad divertikulit
  • Terapisvikt eller komplikation vid divertikulit
  • Oklar diagnos
  • En divertikel innebär en fickbildning i tarmen.
  • Divertikulos innebär förekomst av divertiklar i kolon, oftast i sigmoideum.
  • Vid en divertikulit föreligger inflammation i en eller flera divertiklar.

Divertiklar ökar vid högre ålder och förekommer hos mer än hälften av alla som är 70 år eller äldre. Cirka 20 % av alla med kolondivertiklar får minst en divertikulit.

Orsaken är oklar men anses bero på kvarvarande tarminnehåll i en eller flera divertiklar med bakterieöverväxt som i sin tur orsakar inflammation. Divertikulit kan delas in i okomplicerad och komplicerad. De flesta är okomplicerade.

  • Hög ålder
  • Övervikt
  • Fiberfattig kost, intag av rött kött
  • Rökning
  • Immunsuppression
  • Buksmärta – initialt på vänster sida och nedre delen av buken, efterhand mer generellt i buken
  • Feber
  • Ibland förändrade avföringsvanor och illamående
  • Andra sjukdomar
  • Tidigare bukoperationer
  • Riskfaktorer
  • Läkemedel
  • Allmäntillstånd
  • Lungor, eventuellt syresaturation
  • Hjärta, puls
  • Blodtryck
  • Bukstatus
  • Kraftig allmänpåverkan
  • Påverkade vitalparametrar
  • Hög feber (> 39 grader)
  • Uttalad buksmärta i vänster fossa eller generellt i buken
  • Peritonitstatus

Divertikulit är en klinisk diagnos hos en patient med klinisk bild och verifierade divertiklar.

  • Patient med fynd som talar för komplicerad divertikulit bör handläggas akut inom specialiserad vård.
  • Provtagning rekommenderas, främst i differentialdiagnostiskt syfte men kan också användas för att följa förlopp.

Hos patient med misstänkt divertikulit utan tidigare verifierade divertiklar bör:

  • behov av akut bedömning inom specialiserad vård övervägas
  • undersökning av kolon utföras i lugnt skede för att bekräfta divertikulos och utesluta differentialdiagnoser.

Överväg temp, CRP och urinsticka. Överväg även graviditetstest hos kvinna i fertil ålder.

  • Appendicit
  • Ileus
  • Kolit, enterit
  • Irritable bowel syndrome (IBS)
  • Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
  • Koloncancer
  • Urinvägsinfektion
  • Uretärsten
  • Gynekologisk orsak

Okomplicerad divertikulit läker oftast spontant efter några dagar.

  • Ge råd om tarmvila med begränsad diet under några dagar, exempelvis flytande kost.
  • Planera för uppföljning inom 2–3 dagar utifrån patientens symtom och förutsättningar.
  • Ge råd om att efter utläkning ha en kost rik på frukt och grönsaksfibrer, motionera och använda bulkmedel vid behov. 

Vid utebliven förbättring kan peroral antibiotika övervägas. I de fall antibiotikabehandling är aktuellt rekommenderas:

  • i första hand – trimetoprim/sulfa och metronidazol i en vecka
  • vid allergi – ciprofloxacin och metronidazol i en vecka.

Behandlas via specialiserad vård med tarmvila, antibiotika och ibland kirurgi.

  • Komplicerad divertikulit
  • Oklar diagnos

Divertikulit kan leda till:

  • perforation
  • obstruktion, stenos
  • abscessbildning
  • fistlar
  • kroniskt återkommande symtom (symptomatic uncomplicated diverticular disease).

Recidivrisken efter en divertikulit är cirka 25 %. Recidiven är ofta mildare.

Inflammerade tarmfickor, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2021-02-10
Giltigt till: 2024-02-29
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne