Tumbasartros

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Bedömning, utredning samt prevention av artros
  • Bas- och tilläggsbehandling
  • Bedömning och utredning inför eventuell operation
  • Operation samt postoperativ uppföljning

Tumbasartros engagerar carpometacarpal-led 1 och kallas även CMC-1-ledsartros. Hos många är tumbasartros en del i en allmän artrossjukdom.

Artros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, ledens mjukdelar samt i lednära skelett.

Tumbasartros förekommer hos 15–25 % av alla kvinnor i medelåldern. Sjukdomen är hälften så vanlig bland män.

  • Ledskada 
  • Ålder över 45 år
  • Kvinnligt kön
  • Övervikt
  • Hereditet
  • Ensidig, långvarig eller ofta återkommande ledbelastning, exempelvis vid yrken som möbeltapetserare

Typiska symtom vid tumbasartros är:

  • belastnings- och rörelserelaterad smärta i tummen och runt handleden vid tum-pekfingergrepp (nyckelgrepp) samt smärta efter belastning
  • ledstelhet och subluxation av CMC-I- leden  
  • nedsatt greppfunktion - till exempel vid nyckel- eller trepunktsgrepp (vrida nyckel i dörrlås eller greppa och lyfta ner en pärm från hylla)
  • svårt att öppna upp tummen efter nyckel- eller trepunktsgrepp
  • i senare skede kan vilovärk med störd nattsömn förekomma.

Smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall är typiskt. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.

Typiska statusfynd är:

  • svullnad, palpationsömhet och eventuell värmeökning kring tumbasen
  • smärta vid aktiv och passiv rörelse i CMC-I-leden
  • svårt att öppna greppet mellan tumme och pekfinger (adduktionskontraktur)
  • nedsatt styrka i tumgreppet (jämför även med den kontralaterala sidan) 
  • sekundär översträckning i tummens MCP-leden talar för framskriden sjukdom
  • positiv grinding test: undersökaren fattar metacarpale I och komprimerar CMC-I-leden under samtida rörelse varvid patienten reagera med smärta.

Diagnosen ställs kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.

Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning.

Observera att radiologiska fynd som talar för artros inte utesluter differentialdiagnoser.

Standardundersökning är slätröntgen i de fall röntgen är indicerat.

Radiologiska fynd som talar för artros är:

  • sänkning av ledspringan
  • osteofyter
  • ökad sklerosering och cystbildning i subkondrala benet.
  • Posttraumatisk artros, oftast efter Bennettfraktur (fraktur i basen av metacarpale I)
  • Artros i STT-leden (leden mellan skafoideum-trapezium och trapeziodeum)
  • Morbus de Quervains (radial handleds-tenosynovit)
  • Reumatoid artrit
  • Artriter som septisk artrit, gikt och psoriasis artrit
  • Tumör
 Illustration av en behandlingspyramid som visar vilken behandling som ska användas vid ett visst stadie av artros.

Behandlingen bör alltid inledas konservativt med vila och avlastning med en ortos i kombination med information om sjukdomen, förslagsvis genom artrosskola.

Vid otillräcklig effekt ges arbetsterapeutisk tilläggsbehandling, läkemedel och hjälpmedel.

Vid fortsatt svåra besvär trots konservativ behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Det förutsätter att patienten genomfört artrosskola och röntgats.

Observera att tecken till översträckning i tummens MCP-led talar för en framskriden sjukdom och föranleder remiss till specialistsjukvård för kirurgisk bedömning.

Kirurgi kan vara aktuellt vid:

  • oacceptabel smärta trots analgetika
  • grava vilo- och nattliga smärtor
  • svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
  • kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.

Ge råd om ortos. De kan köpas i handeln eller tillverkas av arbetsterapeut.

Arbetsterapi innefattar:

  • tillverkning av ortos
  • utprovning av hjälpmedel för dagliga aktiviteter
  • ergonomisk rådgivning
  • anpassning av arbetsplatsen.

Erbjud artrosskola, förslagsvis enligt BOA (Bättre omhändertagande av artros). Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap och inkluderar bland annat:

  • allmän information (träning, ergonomi, kost, smärthantering)
  • individuell träning och eller fysisk aktivitet på recept (FaR)
  • vid behov stöd för viktminskning.

Insatsen utvärderas efter tre månader, utvärderingen sker inom ramen för artrosskolan.

  • Paracetamol
  • COX-hämmare
  • Injektion med kortison kan övervägas om basbehandling inte givit tillräcklig symtomlindring, kan upprepas vid enstaka tillfälle om smärtlindringen varat i längre än 3 månader. 

Rutinkirurgi vid tumbasartros är trapeziektomi med eller utan interpositionsartroplastik. Därutöver finns andra etablerade metoder som steloperation (artrodes) eller insättande av protes.

  • Remiss för bedömning och utredning inför eventuell operation
  • Inför remiss ska röntgen vara gjord, bör inte vara äldre än 1 år
  • Symtom, funktionsproblem, duration av besvär
  • Behandling och utvärdering av denna
  • Fysisk aktivitet, rökning, alkohol, övriga sjukdomar
  • Aktuell medicinlista
  • Patientens inställning till operation
  • Datum för röntgen/kopia av röntgenutlåtande
  • Om ingen operationsindikation föreligger
  • I väntan på operation vid behov av optimering av levnadsvanor enligt ovan
  • Efter en artrosoperation (inklusive uppföljning) kan patienten återremitteras till primärvården

Vissa hand- och handledsbesvär, Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd

Utvärdera fysioterapeutisk behandling genom funktionstester och självskattningsformulär samt genom BOA-registret, (görs av fysioterapeut).

BOA, Bättre omhändertagande av patienter med artros

Artros i tummen, 1177 Vårdguiden

BOA, Bättre omhändertagande av patienter med artros, för patienter

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, Socialstyrelsen

Publicerat: 2019-06-11
Giltigt till: 2022-06-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne