Rotatorkuffruptur

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • M75.1 Rotator cuff-syndrom i skulderled
    S43.4 Distorsion i skulderled
    S46.0 Skada på muskel och sena i rotationskapsel (rotatorkuff) i skulderled

Primärvård

  • Primär bedömning
  • Konservativ behandling i vissa fall

Ortopedmottagning

  • Bedömning och ställningstagande till operation

Definition

Rotatorkuffen består av fyra muskler som har till uppgift att stabilisera samt aktivera olika rörelser i axelleden:

  • supraspinatus – abduktion
  • infraspinatus – utåtrotation
  • subscapularis – inåtrotation
  • teres minor – utåtrotation.

Epidemiologi

Rotatorkuffruptur ses oftast hos män över 50 år. Senruptur av supraspinatus är vanligast medan isolerad ruptur av infraspinatus, teres minor eller subscapularis är ovanligt.

Etiologi

En partiell eller total ruptur av någon av rotatorkuffens senor kan orsakas av:

  • degeneration av senor
  • trauma mot axel (inklusive axelledsluxation)
  • kraftig muskelkontraktion.

Symtom

  • Smärta – i rörelse, i vila och vid tryck mot axeln (liggande på sidan)
  • Svaghet – främst vid abduktion/framåtelevation (som vid handskakning)

Anamnes

  • Smärtanamnes – debut (ofta akut vid total ruptur, annars mer smygande)
  • Bakomliggande orsak

Status

Bilateralt axelstatus:

  • inspektion – asymmetri, muskelatrofi
  • palpation
  • rörlighet – aktiv och passiv rörelse, rörelseomfång
  • distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.

Fynd vid rotatorkuffruptur

Beroende på vilken sena som är skadad kan följande fynd ses:

  • asymmetri
  • ömhet vid palpation
  • svaghet vid isometriska tester – oftast vid framåtelevation, abduktion, utåtrotation, adduktion (från maximalt abducerat läge)
  • normal passiv rörlighet.

Smärta vid rörelse och viss funktion talar för partiell ruptur, medan upphävd funktion utan egentlig smärta talar för komplett ruptur.

Handläggning vid utredning

Vid misstänkt rotatorkuffruptur rekommenderas utredning utifrån om det finns ett känt trauma i anamnesen eller inte.

Vid misstänkt traumatisk rotatorkuffruptur

  • Akut trauma – akut bedömning inom specialiserad vård rekommenderas.
  • Subakut trauma (inom några veckor) – diagnostisk subakromiell injektion med lokalanestetika kan övervägas och därefter bedömning inom specialiserad vård.

Vid misstänkt degenerativ rotatorkuffruptur (partiell eller total)

  • Vid långvariga symtom utan känt trauma rekommenderas i första hand konservativ behandling.
  • Hos äldre eller mindre aktiva nås ofta acceptabel funktion med konservativ behandling.
  • Hos yngre eller mer aktiva kan bedömning inom specialiserad vård övervägas om konservativ behandling inte ger önskad effekt.

Bilddiagnostik

Slätröntgen rekommenderas främst vid misstanke om skelettskada och inför konsultation med specialiserad vård.

Differentialdiagnoser

  • Fraktur
  • Impingement i axelled
  • Frusen skuldra
  • Luxation i axelled
  • Akromioklavikularledsskada/-artros
  • Artros i axelled
  • Kalkaxel
  • Bursit
  • Nackrelaterad smärta

Handläggning vid behandling

  • Smärtlindring – överväg COX-hämmare (NSAID) eller paracetamol vid behov.
  • Fysioterapi – rekommendera aktiv och passiv rörelseträning omgående.
  • Kirurgisk behandling – bör övervägas hos aktiv patient (helst inom 3 månader).

Remissindikation 

  • Akutmottagning – akut trauma med misstänkt rotatorkuffruptur
  • Ortopedmottagning – subakut trauma (några veckor) med misstänkt rotatorkuffruptur hos aktiv patient eller utebliven effekt av konservativ behandling

Remissinnehåll

  • Resultat av given behandling
  • Resultat av eventuellt utförd slätröntgen

Ont i nacke och axlar (1177.se)

Publicerat: 2021-02-04
Uppdaterat: 2024-02-21
Giltigt till: 2025-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.