Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Handläggs främst inom primärvården.

Specialiserad vård

• Oklar diagnos.
• I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Bakgrund

Etiologi

Hälsporre (plantarfasciit) karaktäriseras av partiella bristningar och skador i senvävnaden i plantarfascian. Det leder till en kronisk inflammation och en degeneration av plantarfascians infästning. Ibland bildas en påbyggnad av ben i fästet vid calcaneus, denna kallas hälsporre..

Riskfaktorer

• Överbelastning eller ogynnsam belastning vid gång eller stående på hårt underlag med undermåliga skor under lång tid.
• Övervikt.
• Fotfelställningar som högt eller lågt fotvalv och valgusdeformitet.
• Reumatoid artrit och spondartriter.
• Stram akillessena.
• Hög ålder.

Utredning

Symtom

• Belastningssmärta under hälen eller på insidan av hälen.
• Vid långvarig belastning av fötterna intensifieras smärtan ytterligare.
• Sällan vilovärk.
• Morgonstelhet eller morgonsmärta som avtar under dagen.
• Problemen kan vara långvariga över flera månader och ibland längre än ett år.

Status

• Gångavvikelser för att minska smärtan.
• Palpationsömhet vid senans infästning på hälbenet vid övergång till hålfot, ofta medialt strax framför hälen.
• Ibland diffus ömhet över hela plantarfascian.
• Dorsalflexion av tårna förvärrar palpationsömhet.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt. Röntgen utförs främst för att utesluta differentialdiagnoser (såsom stressfraktur och artros) eller vid utebliven förbättring trots adekvat behandling i 4–6 månader. Beakta att förekomst av eventuell hälsporre (kalkinlagring) på röntgen inte utesluter annan diagnos.

Bilddiagnostik

Slätröntgen med belastade bilder (frontal och sida) rekommenderas när röntgen är indicerat.

Differentialdiagnoser

• Stressfraktur.
• Artros.
• Nervinklämning.
• Hälkuddesyndrom.
• Akillestendinopati.
• Neurom.

Behandling

Handläggning vid behandling

Hälsporre läker i de allra flesta fall ut på icke-kirurgisk behandling (egenvård, läkemedelsbehandling och fysioterapi). Förbered dock patienten på att läkningsperioden ofta uppgår till 6 månader eller mer. Vid utebliven effekt av konservativ behandling kan operation vara aktuellt, men detta är sällsynt.

Egenvård

Ge råd om:

• stabila, rymliga skor med plats för inlägg, som ger stöd för fotens valv och god dämpning i smärtområdet (walkingskor)
• alternativ träning som exempelvis simning och cykling 
• viktreduktion vid övervikt.

Skoråd (pdf)

Inom ramen egenvård ingår råd om stretchning och tejpning via fysioterapeut samt prefabricerade inlägg som finns att köpa i handeln.

Om patienten fortfarande har smärta trots egenvård och skoanpassning bör patienten remitteras till ortopedteknisk mottagning för bedömning.

Fysioterapi

• Råd om stretching, särskilt efter fysisk aktivitet.
• Instruktion om tejpning.

Läkemedelsbehandling

• Paracetamol
• COX-hämmare, eventuellt i gelform vid lokal inflammation.

Det saknas evidens för att kortisoninjektioner ger effekt.

Kirurgisk behandling

Vid mycket stram gastrocnemius (vadmuskel) eller hälsena kan en förlängning av hälsenan göras.

Remissrutiner

Specialiserad vård

• Oklar diagnos.
• I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Sjukskrivning

Vissa fotbesvär (socialstyrelsen.se)

Klinisk uppföljning

Recidiv förekommer, råd patienten att avlasta redan vid tidiga symtom.

Patientinformation

Hälsporre - ont under hälen (1177.se)

Referenser

Referenser kan inhämtas från Nationellt programområde rörelseorganens sjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning.

Om innehållet

Publicerat: 2024-01-26
Giltigt till: 2027-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne