Lumbago

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär bedömning och behandling
  • Misstänkt skelett- eller nervskada efter ryggtrauma
  • Misstanke om spondylit
  • Tumör
  • Symtomgivande spondylolys/-listes
  • Inflammatorisk ryggsjukdom

Lumbago (ländryggssmärta) drabbar upp till 80 procent av alla människor någon gång under livet. Ländryggssmärta utan utstrålning är vanligt och utgör 85 % av alla ländryggssmärtor.

Ländryggssmärta med utstrålning kallas lumbago-ischias.

Vid misstanke om lumbal spinal stenos eller lumbago-ischias, se specifika rekommendationer.

Orsaken till lumbago kan sällan fastställas.

Individuella riskfaktorer är:

  • hög biologisk ålder
  • hereditet
  • övervikt, rökning och fysisk inaktivitet
  • långvarigt stillasittande
  • hög belastning i oergonomiska positioner.

Betydelse för sjukdomens förlopp har:

  • somatisk samsjuklighet
  • psykologiska, sociala och arbetsrelaterade faktorer.
  • Akut lumbago: patienten förbättras oftast inom 2 månader
  • Kronisk lumbago: patienten har kvarstående smärta längre än 3 månader

Typiska symtom vid akut lumbago:

  • påverkad rörelseförmåga, främst vid flexion
  • smärta vid hosta och nysning
  • ökad smärta efter sittande eller vid framåtböjning
  • att gå och att ligga plant på rygg kan minska symtomen
  • sämre på morgonen när patienten stiger upp, bättre framåt dagen.

I det akuta skedet intensifieras smärtan vid alla typer av rörelser. Senare i förloppet har patienten oftast smärta enbart i samband med vissa rörelser i ländryggen.

  • Tidigare cancersjukdom
  • Nedsatt allmäntillstånd eller viktförlust
  • Tidigare trauma
  • Strukturell deformitet i ryggraden
  • Systemisk steroidbehandling
  • Droger
  • Psykisk sjukdom och psykosocial situation
  • Successivt ökande, konstant svår värk samt nattlig värk
  • Förändrade och eller nytillkomna ryggsymtom
  • Längre duration än 2–3 månader
  • Nydebuterad ryggsmärta före 18 och efter 55 års ålder
  • Misstanke om infektion eller inflammatorisk ryggsjukdom
  • Nytillkommen svårighet att kontrollera tarm eller blåsa
  • Nytillkommen nedsatt känsel på insidan av låren, ändtarmen eller könsorganen
  • Plötsligt påkommen sexuell dysfunktion
  • Misstanke om nervrotspåverkan, spinal stenos, cauda equina-syndrom
  • Emotionella – rädsla för ökad smärta vid aktivitet, ökat fokus på somatiska symtom
  • Kognitiva – katastroftankar, övertygelse om att smärta betyder skada eller att smärtan måste försvinna innan aktiviteter/arbete kan återupptas
  • Beteende – disproportionellt undvikande av aktiviteter/rörelser, överkonsumtion av smärtstillande

Typiska fynd vid lumbago:

  • smärtskolios, nedsatt flexionsförmåga
  • palpationsömhet i nedre delen av ländryggen på ena sidan
  • normalt neurologstatus
  • negativt Lasègues test (straight leg raise).
  • Diagnosen ställs utifrån en fokuserad anamnes, typiska symtom och status. Om dessa talar starkt för lumbago behövs ingen ytterligare utredning.
  • För att identifiera fortsatt utredningsbehov är det viktig att lyssna och samtala med patienten om smärtans möjliga orsak, konsekvenser och förlopp.
  • Vid röda flaggor utred misstänkt bakomliggande orsak genom provtagning, bilddiagnostik och vid behov akut bedömning inom specialiserad vård.

Psykosociala faktorer, gula flaggor, kan påverka utveckling av långvarig smärta och bidra till utvidgad utredning med MR.

Överväg Hb, SR, CRP, leukocyter och urinsticka, samt eventuellt andra prover för att utesluta differentialdiagnoser.

MR och/eller slätröntgen kan övervägas vid oklar diagnos eller röda flaggor.

Indikation för MR ländrygg översikt:

  • Smärttillstånd i > 3-4 veckor och minst en röd flagga
  • Smärttillstånd i > 8 veckor med gula flaggor

Observera att bilddiagnostiska förändringar sällan korrelerar till ländryggssmärta utan utstrålning.

  • Disksjukdomar såsom diskdegeneration eller diskbråck
  • Lumbal spinal stenos
  • Metastas, tumör
  • Spondylodiskit, spondylolistes
  • Facettledsartros
  • Osteoporos med kotkompression
  • Inflammatoriska ryggsjukdomar såsom ankyloserande spondylit (Mb Bechterew) och psoriasis artrit
  • Fraktur
  • Pyelonefrit
  • Behandlingen utgörs av en kombination av egenvård, tidigt omhändertagande av fysioterapeut och läkemedelsbehandling utifrån patientens behov.
  • Informera patienten om att prognosen vid akut lumbago oftast är god.
  • Vid långvarig smärta, gör en smärtanalys och överväg multimodal behandling.
  • Kognitiv beteendeterapi har god effekt vid kronisk lumbago.
  • Kirurgi är endast aktuellt i enstaka fall vid svår, långdragen och allvarligt funktionsinskränkande smärta.

Ge råd om att:

  • undvika stillasittande samt framåtböjning och smärtsamma vridrörelser
  • vara fysiskt aktiv, till exempel ta korta promenader flera gånger varje dag
  • hitta viloläge som inte gör ont, till exempel på fast underlag med knä och höft böjt i 90°
  • värme kan lindra smärtan.
  • Individuella träningsråd
  • MDT (Mc Kenzie-bedömning och övningar)
  • Manuell terapi som manipulation, mobilisering och massage

Ultraljud och laserterapi har tveksam effekt.

  • Paracetamol
  • COX-hämmare
  • Vid svåra ryggsmärtor kan kortvarig behandling med opioider vara aktuell (7–14 dagar)

Multimodal rehabilitering kännetecknas av en kombination av fysiologiska, medicinska, psykologiska och sociala insatser. Insatsen utförs av ett team bestående av till exempel läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog, kurator och sjuksköterska och pågår vanligtvis under flera veckor.

Vid behov av kirurgisk behandling används dekompression eller fusionsteknik.

  • Ryggtrauma med stark misstanke om skelett- eller nervskada
  • Misstanke om spondylit
  • Misstanke om tumör
  • Symtomgivande spondylolys/-listes
  • Svår arbetshindrande lumbago i 4-6 månader efter multidisciplinärt smärtomhändertagande

Patienter som återgår i arbete trots kvarstående besvär har ofta en bättre prognos på längre sikt.

Akut lumbago, Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Utstrålning med nervrotspåverkan.

Patienten kan behöva följas upp inom ett par veckor för att säkerställa diagnosen.

Överväg alltid differentialdiagnoser vid atypiska symtom, utebliven förbättring eller vid försämring.

Beakta psykosociala faktorer, särskild vid utebliven förbättring.

Ont i ryggen, 1177 Vårdguiden

Fysisk aktivitet vid långvariga rygg- och nackbesvär, FYSS (pdf) (pdf)

Arbetsmiljöns betydelse för ryggproblem, SBU

Multimodal rehabilitering vid långvarig ryggsmärta, SBU

Ont i ryggen,ont i nacken, SBU

Publicerat: 2019-09-23
Giltigt till: 2022-09-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne