Tvångssyndrom

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • F420 Tvångssyndrom präglat av tvångstankar
    F421 Tvångssyndrom präglat av tvångshandlingar [tvångsritualer]
    F428W Annat specificerat tvångssyndrom
    F422 Tvångstankar med tvångshandlingar
    F429 Tvångssyndrom, ospecificerat
    F428 Andra specificerade tvångssyndrom

  • Bedömning och behandling i okomplicerade fall
  • Psykiatrisk akutmottagning – vid behov vid suicidrisk
  • Psykiatrisk mottagning – vid svåra besvär

Tvångssyndrom (Obsessive Compulsive Disorder, OCD) innebär att ha tidskrävande och funktionsnedsättande tvångstankar och/eller tvångshandlingar.

Prevalens omkring 2 %. Tillståndet är lika vanligt bland män som bland kvinnor. Debuterar främst under barn- eller ungdomsåren och har ofta ett kroniskt förlopp.

Orsaken är inte helt klarlagd. Sannolikt finns inslag av såväl genetiska som miljörelaterade faktorer.

  • Hereditet – ökad risk om nära släkting är drabbad. 
  • Somatisk eller psykisk påfrestning – ses ofta vid sent insjuknande i tvångssyndrom.
  • Ångestsyndrom
  • Depression
  • Personlighetssyndrom
  • Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Typiska symtom är:

  • tvångstankar 
  • tvångshandlingar 
  • funktionsnedsättning – symtomen upptar mycket tid, kan ge aktivitetsnedsättning
  • sänkt livskvalitet med sämre fungerande vardagsliv, yrkesliv eller sociala relationer.

Tvångstankar är återkommande påträngande och ofrivilliga tankar, bilder eller impulser. Det kan röra sig om en känsla av att vara smutsig, infekterad eller känna rädsla för att smitta andra.

Patienten kan också känna en stark rädsla för att fullfölja en impuls mot sin egen vilja, till exempel skada någon annan eller vara ansvarig för att något blir fel.

Tvångshandlingar är beteenden som utförs repetitivt för att minska obehaget framkallat av tvångstankar, för att neutralisera dem eller förhindra att en katastrof inträffar. Tvångshandlingar kan vara fysiska men också mentala, till exempel att upprepa ramsor i tankarna.

  • Aktuella eller tidigare symtom, efterfråga exempel
  • Påverkan på arbete, studier, socialt liv
  • Påverkan på familj, närstående eller personal samt eventuella anpassningar som görs
  • Barndom och uppväxt
  • Ärftlighet
  • Pågående eller tidigare psykologisk behandling eller läkemedelsbehandling
  • Samsjuklighet
  • Substansbruk
  • Närståendeanamnes är ofta värdefullt
  • Allmäntillstånd
  • Hjärta och lungor
  • Puls och blodtryck
  • Riktat neurologstatus, vid behov
  • Yttre observationer
  • Grundstämning
  • Formell och emotionell kontakt
  • Kognitiv funktion samt minne
  • Tecken till psykotiska symtom – hallucinationer, vanföreställningar, tankestörning
  • Psykomotorik
  • Affekter
  • Suicidalitet

Ta en noggrann anamnes, överväg stöd av ett standardiserat instrument (MINI) och gör en klinisk bedömning. Ta prover, gör differentialdiagnostika överväganden och bedöm möjlig samsjuklighet.

Gör en suicidriskbedömning och bedöm eventuellt behov av specialiserad vård. Värdera kriterier för diagnos enligt DSM-5 eller ICD-10.

MINI, Socialstyrelsen

Överväg symtomskattning, exempelvis enligt självskattningsskala Brown Obsessive Compulsive Scale (BOCS).

BOCS (pdf)

  • Blodvärde, njur- och sköldkörtelfunktion, blodsocker och elektrolyter.
  • Överväg prover för alkoholöverkonsumtion och vitamin B12-brist.

Basbehandling i form av egenvård och fysisk aktivitet samt:

  • i första hand psykologisk behandling
  • i andra hand läkemedelsbehandling – serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Behandlingsmålet är symtomfrihet och full funktionsförmåga. Hög tillgänglighet och kontinuitet till vården spelar stor roll för behandlingseffekten.

Ge råd om att:

  • undvika social isolering
  • upprätthålla normal dygnsrytm avseende sömn och måltider
  • avstå från alkohol och narkotika
  • vara fysiskt aktiv.

Fysisk aktivitet rekommenderas som behandling vid all form av ångest. Aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet med stöd av medicinskt utbildad personal rekommenderas.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) med framför allt exponering och responsprevention.

  • Exponering – patienten närmar sig det som väcker ångest och obehag.
  • Responsprevention – patienten arbetar med att avstå från det beteende som syftar till att minska obehaget.

Antidepressiva läkemedel rekommenderas vid tvångssyndrom. SSRI är förstahandsval. KBT kan ges i kombination, vilket ger måttligt ökad effekt jämfört med enbart läkemedelsbehandling.

  • SSRI – Sertralin i första hand

Planera in utvärdering och uppföljning och informera om att:

  • effekt ses efter 2–4 veckor men kan dröja upp till 3 månader.
  • biverkningar är vanliga de första 1–2 veckorna och att dessa är övergående.

Bedöm patientens sjukdomsinsikt och följsamhet till behandling. Utvärdera behandlingseffekt av SSRI tidigast efter 6 veckor på måldos. 

SNRI-preparat och tricykliska antidepressiva läkemedel kan användas i andra hand, men de ger ofta fler biverkningar.

  • Vid behov vid suicidrisk – remiss till psykiatrisk akutmottagning
  • Vid svåra besvär, funktionsnedsättning eller komplicerande samsjuklighet – remiss till psykiatrisk mottagning 

Tvångssyndrom, Försäkringsmedicinskt beslutsstöd Socialstyrelsen

Kvarstående symtom trots behandling kan leda till:

  • val av ensidig kost och försämrad nutrition
  • underbehandling av andra sjukdomar (till exempel vid tvångstankar om smuts, smitta eller föroreningar)
  • social isolering, svårigheter att lämna hemmet under långa perioder
  • ökad risk för depression och suicid.

Utvärdering rekommenderas kontinuerligt, exempelvis med självskattningsskala (BOCS).

Efter 12 månaders symtomfrihet kan försök till dosminskning av läkemedel eller uttrappning provas. Snabb utsättning medför stor recidivrisk varför långsam uttrappning rekommenderas.

Vid eventuell försämring bör dosen justeras till senaste dos med erhållen effekt. Läkemedelsbehandling kan i många fall behövas i flera år.

OCD – Tvångssyndrom, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2021-09-15
Giltigt till: 2024-09-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne