Ljumskbråck

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • K400 Inklämt dubbelsidigt ljumskbråck utan gangrän
    K410 Inklämt dubbelsidigt femoralbråck utan gangrän
    K414 Ensidigt eller ospecificerat femoralbråck med gangrän
    K401 Dubbelsidigt ljumskbråck med gangrän
    K403 Ensidigt eller ospecificerat ljumskbråck med inklämning, utan gangrän
    K409 Ensidigt eller ospecificerat ljumskbråck utan inklämning eller gangrän
    K412 Dubbelsidigt femoralbråck utan inklämning eller gangrän
    K402 Dubbelsidigt ljumskbråck utan inklämning eller gangrän
    K404 Ensidigt eller ospecificerat ljumskbråck med gangrän
    K411 Dubbelsidigt femoralbråck med gangrän
    K413 Ensidigt eller ospecificerat femoralbråck med inklämning, utan gangrän
    K419 Ensidigt eller ospecificerat femoralbråck utan inklämning eller gangrän

  • Primär bedömning
  • Akutmottagning kirurgi eller barn – misstanke om inklämt bråck
  • Barnkirurgmottagning – handläggning av barn
  • Kirurgmottagning – handläggning av vuxna i många fall

Ljumskbråck utgörs av en utbuktning av bukhinnan genom bukväggen i ljumsken, i vilken tarm eller oment kan tränga ut.

Anatomiskt sker indelning i inguinala bråck som passerar ovan inguinalligamentet och femorala bråck som passerar under inguinalligamentet.

Klinisk indelning:

  • reponibelt bråck – kan reponeras till bukhålan i liggande
  • irreponibelt bråck – kan inte reponeras till bukhålan i liggande
  • inklämt bråck – smärtar och kan inte reponeras
  • strangulerat bråck – innehållet har genom inklämning blivit ischemiskt.

Ljumskbråck förekommer hos ett par procent av alla barn och är vanligare bland pojkar än flickor.

Ljumskbråck är mer än 10 gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Omkring var fjärde man opereras på grund av ljumskbråck under sin livstid.

Risken för inklämt bråck är betydligt högre hos kvinnor.

Ljumskbråck kan vara kongenitala eller förvärvade.

Ljumskbråck hos barn är oftast kongenitala.

Förvärvade bråck kan orsakas av hög och långvarig belastning genom fysiskt arbete, ökat buktryck vid fetma eller annan sjukdom. Risken ökar med tiden eftersom vävnaderna blir mindre motståndskraftiga.

Femoralbråck är förenat med väsentligen högre risk för inklämning på grund av den trånga passagen under inguinalligamentet. Denna bråcktyp är mycket vanligare hos kvinnor till följd av anatomiska skillnader mellan könen.

  • Fetma
  • Rökning
  • Kroniskt obstruktiv lungsjukdom
  • Ascites
  • Peritonealdialys
  • Multipla graviditeter (femoralbråck)
  • Ärftliga tillstånd med defekt kollagenbildning (Marfans syndrom och Ehlers-Danlos syndrom)

Hos barn är prematuritet en riskfaktor.

  • Utbuktning i ljumsken som kan ge obehag
  • Ibland smärta i ljumsken, särskilt i stående och vid ansträngning
  • Ihållande smärta – ovanligt, kan tyda på inklämning

Patienten beskriver ofta en utbuktning i ljumsken som försvinner vid tryck och i liggande ställning.

  • Smärta – lokalisation, frekvens, grad, utlösande faktorer
  • Utbuktning – variation med kroppsställning eller konstant
  • Tidigare bråck

Hos barn kan en knuta noteras intermittent i ljumske, skrotum eller labia, speciellt vid förhöjt buktryck som vid skrik, krystning eller hosta. Knutan försvinner ofta vid normalt buktryck.

  • Allmäntillstånd
  • Bukstatus
  • Palpation av bråckport i stående och liggande

Hos barn kan en liten knöl ses i ljumsken, särskilt om barnet får hoppa, skrika eller krysta. Bråcket reponeras lättast i liggande.

Diagnosen ställs i första hand kliniskt vid typiska symtom på ljumskbråck. Femoralbråck kan vara svårare att identifiera kliniskt varför bilddiagnostik kan behövas i oklara fall.

Vid svår ihållande smärta i ljumsken och om eventuell knuta då inte kan reponeras bör patienten bedömas akut inom specialiserad vård.

Barn med misstänkt ljumskbråck bör bedömas av barnkirurg. Små barn, särskilt spädbarn, har ökad inklämningsrisk och bör få en snar bedömning. Oklar smärta i ljumske eller smärtande knöl bör bedömas akut.

Vid icke reponibel resistens i ljumsken överväg:

  • lipom eller annan tumör
  • hydrocele funiculi.

Vid smärta i ljumske överväg:

  • höftledsartros
  • tendinit
  • diskbråck
  • neuralgi.

Eftersom risken för inklämning skiljer mellan män och kvinnor rekommenderas olika handläggning:

  • asymtomatiska ljumskbråck hos män – exspektans kan tillämpas
  • symtomgivande eller tillväxande ljumskbråck hos män med påverkan på det vardagliga livet – bör handläggas av kirurg
  • ljumskbråck hos kvinnor – bör handläggas av kirurg.

Inklämt ljumskbråck ska handläggas av kirurg akut.

Behandling med bråckband kan vara aktuellt till utvalda individer med symtom från bråcket och avsevärt förhöjd operationsrisk. Bråckband tolereras inte av alla men är ofarligt att prova.

Symtom på inklämt bråck ska föranleda akut kontakt med sjukvården för bedömning.

Åtgärden syftar till att återställa bukväggens funktion. Den vanligaste operationstekniken är öppen kirurgi med nätinläggning. I vissa fall är titthålsteknik och nätinläggning aktuell.

  • Akutmottagning kirurgi eller barn – misstanke om inklämt bråck
  • Barnkirurgmottagning – misstänkt ljumskbråck
  • Kirurgmottagning – ljumskbråck hos kvinnor, samt män med symtomgivande eller tillväxande ljumskbråck med påverkan på det vardagliga livet

Ljumskbråck, femoralbråck och navelbråck, Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Inklämning, risken är störst vid femoralbråck.

Postoperativa komplikationer:

  • vanliga – nedsatt känsel i huden nedanför operationsområdet 
  • ovanliga – stor blödning, skada på testikel eller svårbehandlat smärttillstånd.

Recidivrisken efter operation är knappt 3 %.

Ljumskbråck, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2021-05-06
Giltigt till: 2024-05-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne