IBS, irritabel tarm

AKO Skåne-riktlinje för primärvården.

ICD-10-SE

K58.1 Irritabel tarm som domineras av diarré (IBS-D)
K58.2 Irritabel tarm som domineras av förstoppning (IBS-C)
K58.3 Irritabel tarm med blandade tarmvanor (IBS-M)
K58.8 Annan och ospecificerad irritabel tarm

Primärvård

  • Bedömning, behandling och uppföljning i de flesta fall

Specialiserad vård

  • Bedömning och behandling i vissa fall

Definition

Irritable Bowel Syndrome, IBS definieras som funktionella tarmsymtom utan bakomliggande organisk sjukdom. IBS är i första hand en uteslutningsdiagnos som baseras på Rom IV-kriterierna.

Epidemiologi

IBS har en prevalens på över 10 % och är vanligare bland kvinnor än män.

Etiologi

Patogenes

Vid IBS föreligger en motorikstörning i mag-tarmkanalen. Det har också påvisats en ökad visceral känslighet för distention av kolon och rektum.

Riskfaktorer

Familjär anhopning föreligger. IBS kan debutera efter en akut gastroenterit och benämns då postinfektiös IBS.

Samsjuklighet

  • Dyspepsi och gastroesofagal refluxsjukdom (GERD)
  • Fibromyalgi
  • Kroniskt trötthetssyndrom
  • Icke-kardiell bröstsmärta
  • Depression och ångesttillstånd

Symtom

  • Buksymtom – återkommande buksmärta, illamående, gaser
  • Avföringsrubbning – förstoppning, diarré, trängningar (ofta omväxlande diarré och förstoppning)

Anamnes

  • Buksymtom – debut, duration, karaktär, intensitet, lokalisation
  • Utlösande eller lindrande faktorer – tarmtömning, gasavgång, måltid, stress
  • Toalettrutiner – avföring, miktion
  • Levnadsvanor – inklusive kostvanor (aptit, diet, antal mål/dag) och alkohol
  • Ärftlighet – IBD, celiaki eller ulcus
  • Läkemedel – NSAID, kosttillskott
  • Psykosociala omständigheter

Status

  • Allmäntillstånd
  • Hjärta, lungor
  • Bukpalpation
  • Överväg rektalpalpation och rektoskopi

Handläggning vid utredning

Diagnosen IBS baseras främst på klinisk bedömning utifrån symtom, anamnes och status.

  • För att styrka diagnosen kan registrering av symtom, kost och avföringsvanor under 1–2 veckor övervägas.
  • Laboratorieprover tas främst i differentialdiagnostiskt syfte.
  • Alarmerande symtom talar för organisk orsak och bör utredas.

Alarmerande symtom

  • Kort symtomduration med snabbt progredierande förlopp
  • Debut efter 40-årsålder
  • Blod i avföringen
  • Feber
  • Nattlig eller ständig diarré
  • Viktnedgång
  • Avvikande laboratorieprover

Laboratorieprover

  • Hb, leukocyter, CRP, transglutaminasantikroppar och TSH
  • F-Kalprotektin – särskilt vid diarré
  • F-Hb – utifrån symtom
  • Gastroenteritpanel bakterier och Parasiter Tarmprotozoer DNA-påvisning (faecesprov för PCR x 1) – särskilt vid föregående gastroenteritsymtom

Vid IBS är feceskalprotektin vanligtvis lågnormalt. Gränshöga värden från femtio till ett par hundra får värderas i relation till patientens symtom vid beslut om eventuell vidare utredning.

Diagnoskriterier

Rom IV-kriterierna

Återkommande buksmärta med symtomdebut för minst 6 månader sedan.

Smärtan ska förekomma under minst 1 dag per vecka de senaste 3 månaderna och associeras med minst 2 av 3 karaktäristika:

  • tarmtömning
  • förändring av avföringsfrekvens
  • förändring av avföringskonsistens.

Differentialdiagnoser

  • Inflammatorisk tarmsjukdom, IBD
  • Mikroskopisk kolit (särskilt vid dominerande diarré)
  • Celiaki
  • Laktosintolerans
  • Malignitet
  • Endometrios, annan gynekologisk orsak

Handläggning vid behandling

Behandlingsmål är att hjälpa patienten hantera sin sjukdom och lindra symtomen. Behandlingen inriktas på de symtom som dominerar och består främst i:

  • information om tillståndet
  • egenvård med förändring av levnadsvanor, särskilt kostvanor
  • läkemedelsbehandling som komplement utifrån behov
  • dietistkontakt vid behov
  • psykologisk behandling med exempelvis KBT utifrån behov.

Egenvård

Ge råd och informera om att patienten bör prova olika råd och utvärdera vad som fungerar på individnivå. Allmänna råd som patienten kan prova är:

  • regelbunden motion
  • regelbundna mål med mindre portioner
  • anpassat fiberintag (både högt och lågt fiberintag kan ge symtom)
  • främst lösliga fibrer (havregryn, chiafrön, psyllium, frukt, grönsaker)
  • minskad mängd gasbildande föda (lök, kål, och baljväxter, sorbitol och xylitol)
  • probiotika
  • tillräckligt vätskeintag.

Råd vid förstoppning

Ge råd om att öka mängden lösliga fibrer och vid behov vätskeintaget.

Råd vid gaser

Informera om att råden kan provas i ett försök att minska mängden gas och underlätta för gasen att komma ut.

  • Fysisk aktivitet (som en promenad)
  • Minskad mängd fibrer och normaliserat fettintag.
  • Undvikande av kolsyrad dryck och gasbildande föda
  • Stängd mun under tuggning av mat
  • Probiotika

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling ges som komplement utifrån det symtom som dominerar.

  • Börja med låg dos och trappa upp försiktigt.
  • Prova ett läkemedel i taget och utvärdera effekten.

Vid diarré och förstoppning

Vid omväxlande lös och hård avföring (IBS-M) kan inolaxol ha tarmstabiliserande effekt. Annars ges läkemedel mot de symtom som för tillfället dominerar.

  • inolaxol – karayagummi ges dagligen med startdos 1 x 1 dospåse. Öka dosen vid behov.

Vid diarré

Utöver inolaxol, kan följande läkemedel provas vid övervägande lös avföring (IBS-D):

  • loperamid – i låg dos (2 mg) vid behov brukar räcka, kan ges dagligen.
  • questran – kolestyramin kan provas med startdos ½ x 2 dospåse, ökas sedan till önskad effekt.

Vid förstoppning

Utöver inolaxol kan olika grupper av läkemedel provas vid övervägande hård avföring (IBS-C).

  • Bulkmedel – Vi-Siblin (ispaghulaskal) ges med råd om rikligt vätskeintag (ofta ökad gasbildning) och med försiktighet till äldre.
  • Osmotiska preparat – makrogol med elektrolyter eller laktulos (ofta ökad gasbildning), kan ges till äldre.
  • Motorikstimulerare – natriumpikosulfat (Cilaxoral) kan ges vid tillfällig förstoppning, till äldre eller som tilläggsbehandling. Preparatet kan ges dagligen.

Alternativ som kan provas i andra hand är linaklotid (Constella) eller prukaloprid (Resolor). Båda kan kombineras med förslagsvis natriumpikosulfat. Provförpackning och uppföljning efter 3–4 veckor rekommenderas.

Vid smärta

  • Dimetikon kan provas vid gasbesvär.
  • SSRI kan övervägas vid samtidig förstoppning i lägsta dos med försiktig dosökning.
  • Tricykliska antidepressiva kan övervägas vid samtidig diarré. Amitriptylin (Saroten) ges i startdos 10 mg x 1 till natten och dosökning med 10 mg varannan vecka till 20–50 mg x 1.

Remissindikation till gastroenterologmottagning

  • Oklar diagnos
  • Terapisvikt vid svåra symtom

IBS – känslig tarm, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2022-01-26
Giltigt till: 2025-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.