Patienter med diffusa buksmärtor samt ändrat avföringsmönster som diarré och/eller förstoppning är vanliga bland ett öppenvårdsklientel. Många av dessa patienter har tarmbesvär av funktionell karaktär. Det är därför viktigt att kunna urskilja patienter med somatisk sjukdom.

Anamnes

Det finns flera uppgifter som kan ge god vägledning vid anamnesupptag till exempel:

• karaktären på symtomdebut och symtomens varaktighet
• eventuell dygnsvariation
• tidigare attack av samma symtom
• utlandsresa eller fall av diarré i omgivningen
• associerade fenomen som till exempel ledvärk.

Man bör fråga efter förekomst av medicinsk behandling, speciellt om den är nyinsatt, då läkemedels­ behandling i form av till exempel NSAID, SSRI eller PPI, i sig kan utlösa magbesvär.

Andra sjukdomar liksom genomgångna operationer i magtarmkanalen kan spela roll. Födoämnesintolerans kan vara symtom på malabsorption, maldigestion eller allergi. Subjektivt upplevd intolerans förekommer emellertid inte sällan vid IBS (Irritable Bowel Syndrome).

Handläggning

Vid diarré med påverkat allmäntillstånd och/eller dehydrering bör patienten omhändertas akut och eventuellt läggas in.

Hos patienter med tarmblödning och diarré kan feber i samband med diarrédebut tala för infektiös genes medan feber som kommit successivt under förloppet snarare talar för inflammatorisk tarmsjukdom.

Ändrade avföringsvanor >4 veckor och ålder >40 år samt förekomst av koloncancer hos 1:a gradens släktingar stärker indikationen för utredning. För information om Standardiserat vårdförlopp för tjock­ och ändtarmscancer hänvisas till AKO Skåne­riktlinje vid tjock­ och ändtarmscancer (4).

Här följer ett förslag till algoritm vid ändrade avföringsvanor. Det är viktigt att identifiera alarmsymtom men också att omvärdera klinisk presentation och förlopp.

Hos patienter med buksmärtor utan avföringsstörning bör man överväga dyspepsi. Använd då arbetsgruppens algoritm vid dyspepsi. Observera även vikten av alarmsymtom/fynd.