En inopererad defibrillator (ICD) och/eller en biventrikulär pacemaker (CRT; cardiac resynchronization therapy) utgör viktiga komplement till läkemedelsbehandling.

ICD

En ICD skyddar enbart mot plötslig död och lindrar inga symtom. Risken för plötslig död är högre om hjärtsvikten beror på kranskärlssjukdom än om den har andra orsaker. En ICD har ingenting att tillföra vid dålig prognos på grund av svår hjärtsvikt (NYHA IV) eller annan svår sjukdom.

CRT

En CRT-D (CRT-defibrillator) är en kombinerad biventrikulär pacemaker och ICD, medan en CRT-P (CRT-pace) enbart är en biventrikulär pacemaker. CRT används främst vid HFrEF med LVEF ≤ 35 % och ett vänstersidigt skänkelblock (LBBB) med en QRS-tid på 150 millisekunder eller mer. Ett sådant skänkelblock fördröjer impulsledningen och leder till en intraventrikulär asynkroni som ger en improduktiv kontraktion, ett så kallat ”skvalphjärta”.

Behandlingen kan även övervägas vid en QRS-tid på 130 millisekunder eller mer oavsett QRS-morfologi. Vänstergrenblock på EKG bör ofta föranleda fråga om CRT.

Se också, sid 27 – 30, ESC 2021 (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov).

En annan anledning till intraventrikulär asynkroni är om en patient ständigt går med kammarpacad rytm med enbart en högerkammarelektrod, till exempel vid höggradigt AV-block. Det ogynnsamma kontraktionsmönstret kan både skapa och förvärra en HFrEF. Nyimplantation av eller uppgradering till ett CRT-system är vägen ur dilemmat. Detta gäller för patienter med symtomgivande men inte terminal svikt.

• Vänstergrenblock på EKG bör ofta föranleda fråga om CRT.
• Tänk i de här banorna om LVEF ≤ 35% efter minst 3 månader med basbehandling.