Bakteriell vaginos

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Bedömning och behandling av patient som söker i primärvård
  • Bedömning och behandling av patient som söker på gynekologisk mottagning
  • Hjälp med behandling vid graviditet

Hos den fertila kvinnan domineras vaginalfloran av laktobaciller vilket ger en naturligt sur miljö (pH < 4,5). Efter menopaus domineras istället bakteriefloran av tarm- och hudbakterier.

Bakteriell vaginos definieras som illaluktande vaginala flytningar på grund av förändrad bakterieflora och utgör den vanligaste orsaken till onormala flytningar hos kvinnor i fertil ålder.

Tillståndet är inte en sexuellt överförbar sjukdom.

Vid bakteriell vaginos är vaginalfloran rubbad och förekomsten av anaeroba bakterier kraftigt ökad. Det medför ett pH > 4,5. Ökad förekomst av anaeroba bakterier orsakar frisättning av illaluktande aminer vilket ger flytningen dess karaktäristiska lukt.

Mellan 10 och 30 % av alla kvinnor får årligen bakteriell vaginos. Det är vanligare hos kvinnor i fertil ålder och avtar avsevärt efter menopaus.

Oftast relativt lindriga symtom:

  • illaluktande tunn flytning, mest framträdande efter menstruation och efter samlag
  • klåda och sveda kan förekomma. 

Uttalad vulvit eller vaginit är ovanligt vid bakteriell vaginos.

Utför en gynekologisk undersökning, ofta ses tunn gråvitaktig flytning. I övrigt ser slemhinnan relativt oretad ut.

Genomför om möjligt pH-mätning, wet smear och snifftest. Odlingsprov på flytningarna bör inte göras.

Överväg samtidig candidainfektion. Hos yngre patient, överväg provtagning för sexuellt överförbar sjukdom.

  • För pH-mätning  – använd testremsa.
  • För wet smear ta ett objektsglas med vaginalsekret och tillsätt en droppe natriumklorid (NaCl), lägg täckglas över och bedöm i mikroskop.
  • För snifftest tillsätt en droppe 10 % kaliumhydroxid (KOH) till vaginalsekret på spekulum eller objektglas. Vid fisklukt är snifftest positivt.

För diagnos ska tre av följande fyra kriterier vara uppfyllda:

  • pH i vaginalsekret > 4,5
  • homogen och gråvitaktig flytning som kan vara skummande
  • positivt snifftest 
  • förekomst av clue cells vid wet smear.

Clue cells utgörs av epitelceller överväxta med gramnegativa bakterier så att cellgränserna blir otydliga. Avsaknad av laktobaciller i wet smear styrker ytterligare diagnosen.

  • Candidainfektion
  • Trikomonasinfektion
  • Cervixcancer
  • Främmande kropp
  • Atrofisk vaginit
  • Sexuellt överförbara sjukdomar – särskilt klamydia eller gonorré

Behandling behövs sällan men bör ges:

  • vid graviditet
  • inför gynekologiska ingrepp, inklusive abort
  • vid besvärande symtom.

Fler än 3 av 10 patienter får recidiv efter behandling. Rekommendationer avseende behandling vid upprepade recidiv saknas.

Surgörande medel för vaginalt bruk och laktobacillpreparerade tamponger saknar effekt på utläkning och recidiv. Partnerbehandling har inte påvisats minska recidivrisk och är därför inte indicerat.

Behandling ges i första hand lokalt, som antibakteriellt medel eller som antibiotika.

  • Antibakteriellt medel – dekvaliniumklorid (donaxyl) är receptbelagt, ges vaginalt.
  • Antibiotika – välj preparat mot anaerober, förslagsvis klindamycin vagitorium/vaginalkräm eller metronidazol peroralt.

Symtomgivande bakteriell vaginos under graviditet bör behandlas.

Dekvaliniumklorid (donaxyl) kan användas under graviditet.

  • Vid behov av hjälp med bedömning eller behandling samt vid graviditet

Ökad risk föreligger för:

  • infektioner efter gynekologiska ingrepp och abort
  • sent missfall, för tidig vattenavgång och prematur förlossning.

Bakteriell vaginos - illaluktande flytning från slidan, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2020-03-16
Giltigt till: 2023-03-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne