Hepatit C

AKO Skåne-riktlinje för primärvården baserad på nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • B17.1 Akut hepatit C
    B18.2 Kronisk (virus)hepatit C

Primärvård

  • Primär bedömning och initial utredning vid misstänkt hepatit C

Infektionsmottagning

  • Fortsatt utredning och behandling av patient med hepatit C

Hepatit C (HCV) är en virussjukdom där ca 75% blir kroniska bärare. På sikt kan sjukdomen ge leversvikt och ökad risk för levercancer.

Hepatit C upptäcks vanligtvis vid utredning av leverpåverkan eller vid provtagning i riskgrupper.

Epidemiologi

Prevalensen i Sverige är cirka 20 000–35 000 kroniska bärare av hepatit C.

Etiologi

Hepatit C överförs via blodet och den vanligaste smittvägen i Sverige är i samband med injektion av droger. För cirka 20 % är smittvägen okänd.

Sedan 1991 testas allt blod i Sverige för hepatit C och därför är risken att smittas genom blodtransfusion minimal.

Hepatit C orsakas av virus med följande smittvägar:

  • intravenös injektion av drog
  • blodtransfusion i Sverige före 1992
  • blodtransfusion utomlands
  • tatuering och piercing
  • sexuell kontakt med smittad person – mycket ovanligt (<1 %)
  • mor till barn (<5 %), smittad kvinna kan dock amma utan risk
  • via sjukvården i Östeuropa, Asien och Afrika
  • stickskada på kanyl med smittat blod.

Inkubationstiden är 1–3 månader.

Riskfaktorer

  • Exponering för smittvägar enligt ovan.
  • Härkomst från länder med hög förekomst av HCV.

Symtom

Akut hepatit C

Endast 15 % av personer med akut hepatit C har en symtomgivande infektion.

Förekommande symtom är:

  • illamående och nedsatt aptit
  • sällan ikterus.

Kroniskt hepatit C

Vid kroniskt hepatit C har de flesta inga symtom. Om symtom förekommer är trötthet vanligast.

Anamnes

Identifiera riskfaktorer för blodsmitta.

Identifiera faktorerna som påverkar sjukdomsförloppet negativt:

  • annan kronisk virussjukdom, till exempel HIV eller hepatit B
  • kraftig övervikt
  • annan leversjukdom, till exempel hemokromatos, primär billiär cirros eller autoimmun hepatit
  • hög ålder vid insjuknande
  • alkoholkonsumtion
  • metabolt syndrom, särskilt diabetessjukdom.

Status

  • Det är vanligt med normalt status.
  • Ömhet under höger arcus kan förekomma.
  • Vid ikterus (gulsot) ses gula ögonvitor och gul hud, urinen blir ofta mörk och avföringen ljus.

Handläggning vid utredning

  • Var frikostig med screening för hepatit C.
  • All undersökning, provtagning och behandling vid hepatit C är kostnadsfri för patienten.
  • Ytterligare utredning görs via specialiserad vård där graden av leverskada kan fastställas.

Smittskydd

Hepatit C är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram till att ansvaret tydligt övertagits av annan läkare. Detta innebär ansvar för att:

1. Ge information till patienten om sjukdomen och ge förhållningsregler, till exempel om personens skyldighet att informera om blodsmitta vid sjukvårdskontakt.

2. Säkerställa att smittspårning påbörjas, antingen via egen enhet eller via remiss till särskild enhet enligt regionala rutiner.

3. Skriva smittskyddsanmälan i SmiNet.

Smittspårning innebär provtagning av dem som kan ha utsatts för smitta (sexualpartners, familjemedlemmar och personer som delat injektionsverktyg).

Laboratorieprover

Vid misstanke om hepatit C ta hepatitserologi och kontrollera leverfunktion. Vid positiv hepatit C-serologi ska även HCV-antigen eller HCV-RNA analyseras.

Diagnoskriterier

Akut hepatit C

  • Diagnos fastställs genom positiv serologi, (förekomst av serumantikroppar mot hepatit C-virus, anti-HCV) samt påvisande av HCV-antigen eller HCV-RNA.
  • Positiv serologi uppträder inom 2–12 veckor och indikerar pågående eller utläkt infektion.
  • HCV-RNA kan vara påvisbart redan efter en vecka från smittotillfället.
  • Vid nedsatt immunförsvar kan serokonversionen bli starkt fördröjd upp till mer än ett år.

Positivt antikroppstest utan påvisbart virus i blodet (HCV-RNA) tyder på genomgången och utläkt hepatit C och behöver inte utredas vidare.

Kronisk hepatit C

  • Diagnos fastställs genom påvisande av HCV-RNA i serum i mer än 6 månader.
  • Virusnivån i sig ger ingen information om risken för leverskada.
  • Förhöjt S-ALAT är vanligt men normala värden förekommer.
  • Leverproverna fluktuerar spontant utan att det behöver innebära ökad risk för leverskada.

Handläggning vid behandling

  • Akut och kronisk hepatit C utreds vidare och behandlas via specialiserad vård.
  • Utläkning av hepatit C sker spontant hos ungefär var fjärde patient.
  • Behandling är indicerad för patienter med hepatit C för att begränsa sjuklighet, risk för död och för att minska smittspridning.
  • Pågående intravenöst missbruk är inte en kontraindikation för behandling.
  • Utläkt infektion ger ingen immunitet trots att serumantikroppar ofta kvarstår hela livet. Ny smitta kan ske vid ny exponering.

Förebyggande åtgärder

Vaccination mot hepatit C saknas. Vaccination mot hepatit A och B rekommenderas till patienter med kronisk hepatit C, om de inte redan är immuna. Huvudansvar för utförandet ligger oftast på den klinik som ansvarar för patientens hepatit C.

Till patienter med injektionsmissbruk ges kontaktuppgifter till verksamhet med sprututbyte, för att minska risken för annan blodsmitta eller reinfektion.

Läkemedelsbehandling

Kronisk hepatit C behandlas inom och eller i samarbete med den specialiserade vården (oftast infektionskliniker) enligt särskilda behandlingsriktlinjer. Dagens behandlingar, med tabletter under 8-12 veckor, botar mer än 95 % av patienterna. Behandlingen ger få biverkningar.

Remissindikation 

  • Patient med hepatit C (positivt HCV-RNA)

Sjukskrivning kan vara aktuell vid akut hepatit C, men sällan vid kronisk infektion eller under behandling.

Cirka 20 % av de med kronisk hepatit C utvecklar levercirros efter 20 år. Levercirros medför ökad risk för hepatocellulär cancer och leversvikt. Risken för cancer är 4-5 % per år. Risken sjunker till cirka 1% per år hos botade patienter.

Patienter med pågående hepatit C ska följas på specialistklinik. Om patienten inte kan övertalas att komma till infektionsklinik, rådgör med infektionsläkare för att hitta eventuell annan lösning.

För att fastställa utläkt infektion av hepatit C vid positiv anti-HCV men negativt HCV-RNA räcker det ofta med ett testtillfälle. Det gäller om patientens misstänkta smittotillfälle ligger långt tillbaka i tiden och patienten har normala levervärden.

Vid utläkning efter behandling hos patienter med levercirros kvarstår viss ökad risk för levercancer. Dessa patienter fortsätter att följas via specialistklinik och rekommenderas regelbundna ultraljud.

Patienter som går på specialistklinik följs i kvalitetsregistret InfCare hepatit.

Publicerat: 2022-12-08
Giltigt till: 2025-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.