Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Behandling i de flesta fall

Specialiserad vård

• Oklar bild eller utbredd svampinfektion

Bakgrund

Denna rekommendation behandlar infektioner (tinea) orsakade av dermatofyter i hud och naglar. Dermatofytinfektion i hårbotten och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.

Definition

Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:

• trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktigaste är trichophyton, micorsporum och epidermophyton)
• jästsvampar (candida, malassezia, cryptococcus och trichosporon).

Epidemiologi

Ringorm är vanligare hos barn och vissa arter är vanliga i kontaktsport. Ljumsksvamp är vanligast hos ungdomar och unga vuxna, särskilt män.

Fotsvamp och nagelsvamp är ovanliga hos barn. Prevalensen ökar med åldern och dessa tillstånd förekommer hos runt 10-15 % av befolkningen.

Etiologi

Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:

• svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
• ringorm (tinea corporis)
• ljumsksvamp (tinea inguinalis)
• fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
• nagelsvamp (tinea unguis).

Utredning

Symtom

Svampinfektioner kan ge olika kliniska bilder beroende på lokalisation.

Ringorm

• Hud – rundade eller konfluerande förändringar med rodnad och fjällning i periferin och skarp gräns mot frisk hud, ibland med vesikler eller pustler, central blekhet
• Klåda – sällan
• Lokalisation – oftast på armarna, benen, bålen och i ansiktet

Ljumsksvamp

• Hud – rodnad och fjällande hud i periferin med skarp gräns mot frisk hud, central blekhet
• Klåda – vanligt
• Lokalisation – ofta bilateralt i ljumskarna och en bit ner på låren, mer sällan på skrotum, ofta samtidig fotsvamp

Fotsvamp

• Interdigital – hudmaceration, flagning och sprickbildning, lätt klåda, smärta vid sekundärinfektion av bakterier eller candida
• Mockasin – vitaktig mjölig fjällning, ibland förtjockad hud och sprickbildning
• Vesikulär – inflammation med vesikler
• Lokalisation – vid interdigital oftast mellan dig 4 och 5, vid mockasin på fotsula och fotrand och vid vesikulär  främst på fotsula

Nagelsvamp

• Naglar – ofta missfärgade (gula), sköra, förtjockade, ibland deformerade, släpper i distala kanten
• Lokalisation – oftast fotnaglar, men fingernaglar kan smittas, särskilt sekundärt till utbredd svamp på handflator, fötter och fotnaglar

Anamnes

Anamnesfrågor vid hudsvamp:

• exponering via husdjur, kontaktsporter, förskola
• symtom hos familjemedlemmar
• ocklusion, irritation, fukt, värme.

Anamnesfrågor vid nagelsvamp:

• skadad nagel
• psoriasis
• samtidig hudsvamp, särskilt fotsvamp
• hereditet.

Handläggning vid utredning

• Diagnosen hudsvamp kan ofta ställas utifrån klinisk bild och typisk lokalisation.
• Diagnosen nagelsvamp är svår att ställa då klinisk bild liknar många andra tillstånd.
• Komplettera med skrapprov före behandling vid misstänkt nagelsvamp, utbredda förändringar eller oklar bild.
• Be patienten kontakta veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.

Laboratorieprover

Ta skrapprov för att påvisa dermatofyter (viktigt att få tillräcklig mängd) med pincett/kyrett från:

• hud – hudskrap från randzonen mot frisk hud
• nagel – nagelskrap långt in under nageln.

Vid pågående svampbehandling, avvakta minst 2 veckor med provtagning (minst 2 månader vid nagellack).

Differentialdiagnoser

• Vid ringorm – nummulärt eksem, atopiskt eksem, psoriasis, pityriasis rosea, granuloma annulare, erytema migrans
• Vid ljumsksvamp – erytrasma, intertriginös candida, psoriasis, seborroiskt eksem, bakteriell sekundärinfektion
• Vid fotsvamp – psoriasis, eksem, atopiska vinterfötter, bakteriell sekundärinfektion, erytrasma, pomfolyx
• Vid nagelsvamp – trauma, psoriasis, nageldystrofi, kronisk paronyki. Växt av jästsvamp eller annan trådsvamp är oftast ett bifynd utan klinisk relevans.

Behandling

Handläggning vid behandling

• Oftast räcker egenvård och lokalbehandling vid begränsad svampinfektion.
• Verifiera agens och rådgör gärna med specialiserad vård inför peroral behandling, då biverkningar och interaktioner kan vara betydande.
• Överväg kombination med lokal steroid inledningsvis endast vid uttalad klåda.

Egenvårdsråd

Ge råd till patienten om att:

• torka noggrant efter tvätt eller dusch, helst med egen handduk
• undvika åtsittande kläder eller skor
• använda puder vid riklig svettning i ljumskar
• använda badskor i badhus.

Läkemedelsbehandling

Ringorm

• Lokalbehandling räcker ofta, men ibland behövs långvarig behandling och byte av substans.
• Det finns stöd för att lokalbehandling med terbinafin har bättre effekt än imidazolderivat.
• Överväg peroral behandling vid utbredda förändringar.

Ljumsksvamp

• Lokalbehandling (terbinafin, imidazolderivat) räcker ofta.
• Överväg peroral behandling vid terapisvikt eller samtidig fotsvamp.

Fotsvamp

• Lokalbehandling (terbinafin) räcker ofta vid interdigitala besvär och kan provas vid övriga besvär.
• Överväg peroral behandling vid svårare infektion.

Nagelsvamp

Ta ställning till och informera patienten om följande före eventuell behandling:

• tillståndet är ofarligt
• odling behövs inför eventuell behandling
• behandlingsindikation är främst infektion på fingernaglar eller utbredda förändringar
• behandlingen är ineffektiv, särskilt lokalbehandling
• terbinafin rekommenderas peroralt och kräver kontroll av leverprover, biverkningar och interaktioner
• behandlingstiden är lång och recidivrisken stor.

Mykoser, Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissrutiner 

Remissindikation hudmottagning

• Utbredd svampinfektion

Komplikationer 

Svampinfektion mellan tårna är en riskfaktor för erysipelas, framför allt hos diabetiker.

Patientinformation

Svampinfektioner, 1177.se

Fotsvamp, 1177.se

Ringorm och hårbottensvamp, 1177.se

Om innehållet

Publicerat: 2020-12-01
Giltigt till: 2023-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne