Svampinfektion i hud och naglar

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • B35.2 Dermatofytos på hand
    B35.4 Dermatofytos på bålen
    B35.1 Nagelsvamp
    B35.3 Dermatofytos på fot
    B35.6 Dermatofytos på benet
    B35.9 Dermatofytos, ospecificerad

Primärvård

  • Behandling i de flesta fall

Specialiserad vård

  • Oklar bild eller utbredd svampinfektion

Denna rekommendation behandlar infektioner (tinea) orsakade av dermatofyter i hud och naglar. Dermatofytinfektion i hårbotten och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.

Definition

Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:

  • trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktigaste är trichophyton, micorsporum och epidermophyton)
  • jästsvampar (candida, malassezia, cryptococcus och trichosporon).

Epidemiologi

Ringorm är vanligare hos barn och vissa arter är vanliga i kontaktsport. Ljumsksvamp är vanligast hos ungdomar och unga vuxna, särskilt män.

Fotsvamp och nagelsvamp är ovanliga hos barn. Prevalensen ökar med åldern och dessa tillstånd förekommer hos runt 10-15 % av befolkningen.

Etiologi

Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:

  • svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
  • ringorm (tinea corporis)
  • ljumsksvamp (tinea inguinalis)
  • fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
  • nagelsvamp (tinea unguis).

Symtom

Svampinfektioner kan ge olika kliniska bilder beroende på lokalisation.

Ringorm

  • Hud – rundade eller konfluerande förändringar med rodnad och fjällning i periferin och skarp gräns mot frisk hud, ibland med vesikler eller pustler, central blekhet
  • Klåda – sällan
  • Lokalisation – oftast på armarna, benen, bålen och i ansiktet

Ljumsksvamp

  • Hud – rodnad och fjällande hud i periferin med skarp gräns mot frisk hud, central blekhet
  • Klåda – vanligt
  • Lokalisation – ofta bilateralt i ljumskarna och en bit ner på låren, mer sällan på skrotum, ofta samtidig fotsvamp

Fotsvamp

  • Interdigital – hudmaceration, flagning och sprickbildning, lätt klåda, smärta vid sekundärinfektion av bakterier eller candida
  • Mockasin – vitaktig mjölig fjällning, ibland förtjockad hud och sprickbildning
  • Vesikulär – inflammation med vesikler
  • Lokalisation – vid interdigital oftast mellan dig 4 och 5, vid mockasin på fotsula och fotrand och vid vesikulär  främst på fotsula

Nagelsvamp

  • Naglar – ofta missfärgade (gula), sköra, förtjockade, ibland deformerade, släpper i distala kanten
  • Lokalisation – oftast fotnaglar, men fingernaglar kan smittas, särskilt sekundärt till utbredd svamp på handflator, fötter och fotnaglar

Anamnes

Anamnesfrågor vid hudsvamp:

  • exponering via husdjur, kontaktsporter, förskola
  • symtom hos familjemedlemmar
  • ocklusion, irritation, fukt, värme.

Anamnesfrågor vid nagelsvamp:

  • skadad nagel
  • psoriasis
  • samtidig hudsvamp, särskilt fotsvamp
  • hereditet.

Handläggning vid utredning

  • Diagnosen hudsvamp kan ofta ställas utifrån klinisk bild och typisk lokalisation.
  • Diagnosen nagelsvamp är svår att ställa då klinisk bild liknar många andra tillstånd.
  • Komplettera med skrapprov före behandling vid misstänkt nagelsvamp, utbredda förändringar eller oklar bild.
  • Be patienten kontakta veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.

Laboratorieprover

Ta skrapprov för att påvisa dermatofyter (viktigt att få tillräcklig mängd) med pincett/kyrett från:

  • hud – hudskrap från randzonen mot frisk hud
  • nagel – nagelskrap långt in under nageln.

Vid pågående svampbehandling, avvakta minst 2 veckor med provtagning (minst 2 månader vid nagellack).

Differentialdiagnoser

  • Vid ringorm – nummulärt eksem, atopiskt eksem, psoriasis, pityriasis rosea, granuloma annulare, erytema migrans
  • Vid ljumsksvamp – erytrasma, intertriginös candida, psoriasis, seborroiskt eksem, bakteriell sekundärinfektion
  • Vid fotsvamp – psoriasis, eksem, atopiska vinterfötter, bakteriell sekundärinfektion, erytrasma, pomfolyx
  • Vid nagelsvamp – trauma, psoriasis, nageldystrofi, kronisk paronyki. Växt av jästsvamp eller annan trådsvamp är oftast ett bifynd utan klinisk relevans.

Handläggning vid behandling

  • Oftast räcker egenvård och lokalbehandling vid begränsad svampinfektion.
  • Verifiera agens och rådgör gärna med specialiserad vård inför peroral behandling, då biverkningar och interaktioner kan vara betydande.
  • Överväg kombination med lokal steroid inledningsvis endast vid uttalad klåda.

Egenvårdsråd

Ge råd till patienten om att:

  • torka noggrant efter tvätt eller dusch, helst med egen handduk
  • undvika åtsittande kläder eller skor
  • använda puder vid riklig svettning i ljumskar
  • använda badskor i badhus.

Läkemedelsbehandling

Ringorm

  • Lokalbehandling räcker ofta, men ibland behövs långvarig behandling och byte av substans.
  • Det finns stöd för att lokalbehandling med terbinafin har bättre effekt än imidazolderivat.
  • Överväg peroral behandling vid utbredda förändringar.

Ljumsksvamp

  • Lokalbehandling (terbinafin, imidazolderivat) räcker ofta.
  • Överväg peroral behandling vid terapisvikt eller samtidig fotsvamp.

Fotsvamp

  • Lokalbehandling (terbinafin) räcker ofta vid interdigitala besvär och kan provas vid övriga besvär.
  • Överväg peroral behandling vid svårare infektion.

Nagelsvamp

Ta ställning till och informera patienten om följande före eventuell behandling:

  • tillståndet är ofarligt
  • odling behövs inför eventuell behandling
  • behandlingsindikation är främst infektion på fingernaglar eller utbredda förändringar
  • behandlingen är ineffektiv, särskilt lokalbehandling
  • terbinafin rekommenderas peroralt och kräver kontroll av leverprover, biverkningar och interaktioner
  • behandlingstiden är lång och recidivrisken stor.

Mykoser, Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissindikation hudmottagning

  • Utbredd svampinfektion

Svampinfektion mellan tårna är en riskfaktor för erysipelas, framför allt hos diabetiker.

Svampinfektioner, 1177.se

Fotsvamp, 1177.se

Ringorm och hårbottensvamp, 1177.se

Publicerat: 2020-12-01
Giltigt till: 2023-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.