Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning och utredning av patient
• Lindrig trikuspidalisinsufficiens kräver sällan uppföljning

Kardiologmottagning

• Måttlig och uttalad trikuspidalisinsufficiens

Bakgrund

Definition

Vid trikuspidalisinsufficiens föreligger ett backflöde genom klaffen vilket medför en volymsbelastning av höger kammare och tryckstegring i höger förmak. Detta kan leda till högerkammarsvikt och ökat ventryck (stas).

Små läckage i trikuspidalisklaffen är normalt och förekommer hos friska individer.

Etiologi

Exempel på orsaker är:

• endokardit
• reumatisk feber
• tumör – carcinoid, myxom
• bindvävssjukdom – Marfans syndrom, reumatoid artrit, SLE
• iatrogen orsak – trauma, pacemakerelektrod, biopsi, strålning
• kongenital trikuspidalisinsufficiens – Ebsteins anomali vanligast
• funktionell trikuspidalisinsufficiens – högerkammardilatation vid pulmonell hypertension.

Utredning

Symtom

• Många patienter är asymtomatiska länge, då även måttlig till uttalad insufficiens kan tolereras i många år.
• Debutsymtom är ofta andfåddhet, trötthet, pulserande halsvener, buksmärta och bensvullnad.
• Ibland förekommer hjärtklappning orsakat av förmaksflimmer.

Anamnes

• Andra sjukdomar – särskilt hjärt-kärlsjukdom, reumatisk sjukdom
• Aktuella läkemedel

Status

Statusfynd är främst relaterade till förekomst av högersidig hjärtsvikt.

• Allmäntillstånd – halsvenstas, benödem
• Hjärta – svagt systoliskt blåsljud kan ibland höras över I3–I4 vid inandning
• Lungor
• Buk – förstorad lever och ascites vid uttalad insufficiens
• EKG – ofta samtidigt förmaksflimmer och högersidigt grenblock

Handläggning vid utredning

Nyupptäckt blåsljud eller symtom talande för klaffsjukdom bör undersökas med ultraljud av hjärtat.

Vid kontroll av patient med känd trikuspidalisinsufficiens bör särskilt nya symtom eller tecken på försämrad hjärtsvikt och förmaksflimmer uppmärksammas.

Laboratorieprover

Vid utredning rekommenderas kontroll av blodvärde, CRP, elektrolyter, tyreoidea- och njurfunktion.

• Hb, CRP, kalium, kreatinin (eGFR) och TSH

Undersökningar

Ultraljud av hjärtat ger information om:

• diagnos
• grad av insufficiens (lindrig, måttlig eller uttalad)
• bakomliggande etiologi, anatomiska avvikelser, klaffskador
• förekomst av komplikationer eller annan hjärtsjukdom.

Differentialdiagnoser

Endokardit bör övervägas vid symtom på högersidig hjärtsvikt eller nytillkommet blåsljud hos patient med låggradig feber eller pågående intravenöst missbruk.

Behandling

Handläggning vid behandling

• Informera patienten om att kontakta vården vid nya eller ökade symtom som kan bero på försämring.
• Funktionell trikuspidalisinsufficiens går ofta i regress efter behandling av hjärtsvikt.
• Lindrig insufficiens kräver sällan behandling eller uppföljning.
• Kirurgi kan i vissa fall vara nödvändigt för att förhindra permanent hjärtpåverkan.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling kan bli aktuellt vid förmaksflimmer eller hjärtsvikt.

Efter klaffoperation

Tillfällig endokarditprofylax kan i enstaka fall vara aktuellt hos klaffopererade patienter.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk behandling är sällan indicerad, men kan övervägas vid uttalad klaffinsufficiens.

Remissrutiner 

Remissindikation

• Nyupptäckt måttlig till uttalad trikuspidalisinsufficiens
• Känd trikuspidalisinsufficiens med nytillkomna symtom eller förmaksflimmer

Komplikationer 

Uttalad trikuspidalisinsufficiens kan leda till förmaksflimmer och högerkammarsvikt.

Klinisk uppföljning

• Lindrig insufficiens kräver ingen uppföljning.
• Asymtomatisk måttlig till uttalad insufficiens följs efter individuell bedömning inom specialiserad vård

Patientinformation

Hjärtklaffsjukdomar, 1177

Relaterad information 

Uppföljning och behandling av patienter med klaffsjukdom och/eller aorta ascendens aneurysm, Södra sjukvårdsregionen (pdf)

Om innehållet

Publicerat: 2021-06-10
Giltigt till: 2024-08-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne