Hyponatremi

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär utredning och behandling av mild hyponatremi
  • Akutmottagning – akut, samt moderat-grav hyponatremi  
  • Specialistmottagning – fortsatt utredning och behandling av vissa bakomliggande orsaker

Natrium är en av de viktigaste jonerna som bestämmer osmolaliteten. För upprätthållande av osmolalitet behövs törstkänsla, normal njurfunktion och normal reglering av antidiuretiskt hormon (ADH). Hyponatremi är ett uttryck för obalans mellan mängden natrium och vätska extracellulärt.

Hyponatremi kan indelas på olika sätt:

  • hur snabbt tillståndet debuterar
  • nivå på natriumjonkoncentration (svårighetsgrad)
  • vätskenivån extracellulärt (patofysiologin).
  • Akut – inom 48 timmar, ses vanligast hos inneliggande patienter 
  • Kronisk – över 48 timmar
  • Mild hyponatremi – Na 125-134 mmol/L   
  • Moderat hyponatremi – Na 115-124 mmol/L  
  • Grav hyponatremi – Na <115 mmol/L

Extracellulär volymstatus kan delas in i:

  • hypovolem – kombinerad natrium- och vätskebrist men natriumbristen är större 
  • euvolem – lätt ökad extracellulär volym utan natriumbrist 
  • hypervolem – vätskemängden extracellulärt är väsentligen mer ökad än natriummängden.

Vanligaste orsakerna till kronisk hyponatremi är:

  • tiaziddiuretika  
  • läkemedelsutlöst SIADH   
  • alkohol.

Oftast beror hyponatremi på en kombination av orsaker, i synnerhet hos äldre patienter.

  • ADH-analog – desmopressin, vasopressin  
  • ADH-potentierande effekt – SSRI, tricykliska, opiater, karbamazepin, NSAID, antipsykotika, med flera  
  • Renal förlust – diuretika, aldosteronreceptoragonister, ACE-hämmare, ARB
  • Saltförlust – kräkningar, diarréer, extrem svettning  
  • Högt vätskeintag – primär (psykogen) polydipsi, alkoholöverkonsumtion (framförallt öl)   
  • Infusion – postoperativt från hypoton vätska
  • Endokrina – hyperglykemi, hypotyreos, binjurebarksinsufficiens  
  • Organsvikt – lever, njure eller hjärta   
  • SIADH (syndrome of inappropriate ADH-secretion) – kan orsakas av exempelvis läkemedel, tumör, intermittent porfyri samt CNS-, lung- och infektionssjukdom. SIADH ger inadekvat hög ADH-sekretion trots låg osmolalitet.
  • mild hyponatremi – symtom är sällsynt, utom hos äldre med Na < 130 mmol/L 
  • moderat–grav hyponatremi – symtom är mycket vanligare vid akut uppkomst än kronisk  
  • grav hyponatremi – ofta allvarliga symtom
  • akut förvirring  
  • krampanfall, koma (till följd av hjärnödem)
  • ofta lindriga diffusa symtom 
  • trötthet, huvudvärk  
  • yrsel, illamående  
  • kognitiv påverkan
  • Debut och duration  
  • Läkemedel
  • Vätskebalans
  • Sjukdomar
  • Alkoholintag
  • Allmäntillstånd – hydrering med ödem, central venstas, hudturgor och slemhinnor  
  • Hjärta och blodtryck, takykardi, hypotoni, ortostatism  
  • Neurologstatus – vakenhet, muskelsvaghet, kramper, koordinationsproblem 
  • Psykiskt status – kognition

Vid fynd av eller misstanke om hyponatremi:

  • bedöm om tidsförlopp talar för akut eller kronisk utveckling.
  • gör en klinisk bedömning av patientens vätskebalans.
  • bedöm om patienten behöver akut handläggning inom specialiserad vård. Hyponatremi med akut debut eller moderat-grav svårighetsgrad kan vara livshotande
  • kontrollera laboratorieprover.

Kontrollera prover utifrån klinisk bild.

  • Blodstatus, elektrolyter, blodglukos, njur- och leverfunktion  
  • S-osmolalitet  
  • Stickprov på U-osmolalitet och U-Na  
  • Överväg provtagning avseende hypotyreos, hjärtsvikt, binjurebarksinsufficiens samt alkoholkonsumtion.

Vid SIADH är U-osmolaliteten högre än s-osmolaliteten. För SIADH talar:

  • S-osmolalitet < 270 mosmol/kg   
  • U-osmolalitet > 100 mosmol/kg   
  • U-Na > 40 mmol/L.

Behandlingen beror på duration, symtomens svårighetsgrad och bakomliggande orsak. Hyponatremi med akut debut eller moderat-grav svårighetsgrad kräver ofta behandling inom specialiserad vård.

  • Sätt ut eller dosjustera läkemedel som kan ge hyponatremi.  
  • Behandla bakomliggande sjukdom, exempelvis hyperglykemi vid diabetes.  
  • Överväg vätskerestriktion med 1000–1200 ml/dygn vid kronisk hyponatremi med symtom.  
  • Kontrollera nytt S-Na, förslagsvis efter 2-4 dagar.  
  • Undvik natriumkloridkapslar, då reell natriumbrist sällan föreligger vid kronisk hyponatremi.
  • Överväg kontakt med specialiserad vård vid symtom utan uppenbar behandlingsbar orsak till hyponatremin.
  • Akutmottagning – akut, moderat-grav hyponatremi  
  • Specialistmottagning – för fortsatt utredning och behandling av vissa bakomliggande orsaker

Publicerat: 2021-01-12
Giltigt till: 2024-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne