Hypokalemi

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär utredning av hypokalemi
  • Akutmottagning – bedömning och behandling i vissa fall
  • Endokrinologmottagning – utredning i vissa fall
  • Lindrig hypokalemi – kalium 3,1-3,4 mmol/L
  • Måttlig hypokalemi – kalium 2,6-3,0 mmol/L
  • Svår hypokalemi – kalium ≤ 2,5 mmol/L

Hypokalemi är en av de vanligaste elektrolytrubbningarna och förekommer hos > 20 % av alla patienter som vårdas på sjukhus och hos 10–42 % av patienter som behandlas med diuretika.

Hypokalemi kan uppstå på grund av förlust (extrarenala eller renala), förflyttning från blodbana in i celler eller otillräckligt intag. Diuretika och gastrointestinala förluster är de vanligaste bakomliggande orsakerna.

  • Diarrér (laxantia, celiaki, ventrikelsond, kort tarm, cytostatika, endokrint aktiv tumör)
  • Upprepade kräkningar
  • Kroniskt alkoholmissbruk
  • Svettning eller förlust vid brännskada
  • Diuretika
  • Njur- eller urologisk sjukdom
  • Primär eller sekundär aldosteronism
  • Hyperkortisolism (Cushings sjukdom)
  • Pseudoaldosteronism (lakrits)
  • Kronisk limsniffning (toluenintoxikation)
  • Läkemedel (insulin, beta-2-stimulerare, vissa psykofarmaka, calciumantagonist, steroid)
  • Hypomagnesiemi
  • Tyreotoxikos
  • Xantiner (i kaffe, te)
  • Efter fysisk träning
  • Droger (amfetamin, kokain, syntetiska cannabinoider)
  • Hypotermi
  • Alkalos (eller snabb korrigering av acidos) eller metabol överbelastning efter svält
  • Ärftliga jonkanalssjukdomar
  • Ovanligt, endast vid uttalad svält
  • Ospecifika eller inga symtom
  • Ökad risk för hjärtarytmier hos patient med hjärtsjukdom eller digitalis
  • Generell svaghet, trötthet, apati, muskelvärk
  • Stor arytmirisk
  • Illamående och gastrointestinala besvär (förstoppning, subileus/ileus)
  • Uttalad muskelsvaghet, muskelnekros, tilltagande paralys
  • Livshotande arytmier och andningssvårigheter
  • Kartlägggning av kost- och avföringsvanor
  • Läkemedel inklusive kosttillskott och naturläkemedel
  • Övriga symtom och orsaker
  • Allmäntillstånd – dehydrering, cushingoid eller tyreotoxisk bild
  • Blodtryck
  • Hjärta – arytmi
  • EKG – arytmi, minskad amplitud, breddökad eller inverterad T-våg, U-våg, ST-sänkning
  • Vid måttlig till svår hypokalemi eller lindrig hypokalemi med EKG-förändringar rekommenderas akut bedömning via specialiserad vård.
  • Vid högt blodtryck och samtidig hypokalemi bör aldosteronism samt hyperkortisolism övervägas.

Kontrollera nytt kalium, njurfunktion samt prover för utredning av bakomliggande orsaker utifrån anamnes och status. Ta helst prover utan stas, för att undvika hemolys.

  • Ta K, kreatinin, kalciumjon, magnesium, fosfat, TSH, HbA1c, glukos, kortisol (helst morgonvärde).
  • Överväg aldosteron/renin-kvot.
  • Vid misstanke om hyperkortisolism görs dexametasonhämningstest (ofta via endokrinolog).
  • Identifiera och behandla orsaken om möjligt, för att förhindra och förebygga ytterligare hypokalemi.
  • Se över patientens läkemedel.
  • Byt från icke-kaliumsparande till kaliumsparande diuretika eller till diuretika med tillsatt kalium.
  • Intag av kaliumrik föda (som banan) kan förebygga hypokalemi, men räcker inte för att ersätta stora underskott.
  • Kalium kan ges peroralt som kaliumklorid eller kaliumcitrat. Risk för hyperkalemi bör beaktas.
  • Magnesium rekommenderas frikostigt, främst vid orsak som diarré, diuretika eller alkoholmissbruk.
  • Måttlig till svår hypokalemi
  • Förekomst av EKG-förändringar
  • Utredning vid oklar diagnos eller etiologi
  • Följ kalium tills värdet normaliserats.
  • Hos patient med kvarstående kaliumsubstitution bör kalium kontrolleras regelbundet.

Publicerat: 2021-01-21
Giltigt till: 2024-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne