Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och primär utredning av patient med M-komponent som söker i primärvården
• Fortsatt kontroll av liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom

Specialiserad vård

• Bedömning och utredning av patient med M-komponent som söker inom specialiserad vård
• Utredning och behandling vid misstänkt malign orsak till M-komponent
• Progress vid M-komponent

Bakgrund

Denna rekommendation handlar om utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av vissa små M-komponenter.

M-komponent hittas ofta vid utredning med fraktionerade proteiner (elfores, proteinprofil) vid exempelvis

• oklar inflammation eller SR-förhöjning
• oklar anemi
• oklar leverpåverkan
• oklar infektionsbenägenhet.

Definition

M-komponent är ett laboratoriefynd av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och har tillverkats av en och samma B-cellslinje. Förekomst av M-komponent säger inget om etiologi.

Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent. Vanligaste orsaken är en inflammation, infektion eller icke-hematologisk malignitet.

Epidemiologi

M-komponent är vanligt förekommande och ökar med stigande ålder. Prevalensen är cirka 3 % hos personer över 50 år.

Etiologi

De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är

• monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS) – ett premalignt tillstånd med viss
• benägenhet att övergå i myelom eller andra lymfoproliferativa sjukdomar
• myelom – malign benmärgssjukdom
• makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
• plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
• primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor.

M-komponent kan även förekomma vid malignt lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.

Utredning

Symtom

Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom beror på bakomliggande orsak.

Följande symtom bör uppmärksammas:

• allmänna – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
• smärta – skelettsmärtor, ofta i rygg, bröstkorg
• neurologi – rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
• miktion – oliguri eller anuri.

Anamnes

Uppmärksamma särskilt

• osteroporos – hos man eller premenopausal kvinna
• patologisk fraktur – i revben, långa rörben eller kotkompression
• täta bakteriella infektioner – särskilt i luftvägar
• blödningsbenägenhet
• hereditet för blodsjukdom.

Status

• Allmäntillstånd
• Lymfkörtelpalpation
• Bukpalpation avseende mjältstorlek
• Övrigt status utifrån symtom och anamnes

Handläggning vid utredning

M-komponent kan förekomma vid malignitet som myelom och malignt lymfom. M-komponent och minst ett av följande fynd bör därför utredas:

• symtom eller specifika anamnes- eller statusfynd
• anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
• monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/l (Bence Jones proteinuri)
• M-komponent typ IgD eller IgE, oavsett koncentration
• M-komponent typ IgG ≥ 15 g/l
• M-komponent typ IgA eller IgM ≥ 10 g/l
• kvot av fria lätta kedjor (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65.

Bedöm om kriterier för skyndsam utredning av myelom eller malignt lymfom föreligger och handlägg därefter (enligt separata rekommendationer).

Remittera övriga till specialiserad vård för fortsatt utredning.

Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs ingen ytterligare utredning. Patienten bör följas med laboratorieprover efter 3–6 månader och därefter regelbundet.

Laboratorieprover

Prover som bör följas vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom är

• Hb, trombocyter, leukocyter, kreatinin (eGFR), kalcium
• fraktionerade proteiner i serum
• fraktionerade proteiner i urin eller S-FLC (om fynd påvisats initialt).

Behandling

Handläggning vid behandling

Vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom bör patienten informeras om att

• tillståndet är godartat
• provtagning rekommenderas regelbundet eftersom en liten risk för tumörutveckling finns
• kontakt med vården rekommenderas vid nytillkomna symtom, särskilt onormal trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.

Remissrutiner 

Remissindikation

M-komponent utan misstanke om myelom eller malignt lymfom men med något av följande fynd:

• symtom, specifika anamnes- eller statusfynd
• anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
• M-komponent av typ IgA ≥ 10 g/l
• FLC-kvot < 0,26 eller > 1,65.

Informera gärna patienten om att benmärgsundersökning kan bli aktuellt redan vid första besöket.

Remissinnehåll

• Klinisk bild och provsvar
• Aktuella läkemedel, särskilt antikoagulantia

Komplikationer

Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:

• högre koncentration av M-komponent
• M-komponent av typ IgA eller IgM
• patologisk FLC-kvot
• vissa fynd vid benmärgsprov (hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi).

Klinisk uppföljning

Patient med liten M-komponent bör kontrolleras årligen eller utifrån individuellt behov. Kontrollera

• symtom och klinisk bild
• laboratorieprover
• ställningstagande till fortsatt uppföljning och eventuell indikation för vidare utredning.

Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.

Relaterad information 

Nationellt vårdprogram myelom, Regionalt cancercentrum i samverkan

Om innehållet

Publicerat: 2021-06-10
Giltigt till: 2024-08-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne