M-komponent

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • D472 Monoklonal gammopati av obestämd signifikans [MGUS]
    D899 Sjukdom som engagerar immunsystemet, ospecificerad

  • Bedömning och primär utredning av patient med M-komponent som söker i primärvården
  • Fortsatt kontroll av liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom
  • Bedömning och utredning av patient med M-komponent som söker inom specialiserad vård
  • Utredning och behandling vid misstänkt malign orsak till M-komponent
  • Progress vid M-komponent

Denna rekommendation handlar om utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av vissa små M-komponenter.

M-komponent hittas ofta vid utredning med fraktionerade proteiner (elfores, proteinprofil) vid exempelvis:

  • oklar inflammation eller SR-förhöjning
  • oklar anemi
  • oklar leverpåverkan
  • oklar infektionsbenägenhet.

M-komponent är ett laboratoriefynd av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och har tillverkats av en och samma B-cellslinje. Förekomst av M-komponent säger inget om etiologi.

Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent. Vanligaste orsaken är en inflammation, infektion eller icke-hematologisk malignitet.

M-komponent är vanligt förekommande och ökar med stigande ålder. Prevalensen är cirka 3 % hos personer över 50 år.

De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är:

  • monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS) – ett premalignt tillstånd med viss benägenhet att övergå i myelom eller andra lymfoproliferativa sjukdomar
  • myelom – malign benmärgssjukdom
  • makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
  • plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
  • primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor.

M-komponent kan även förekomma vid malignt lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.

Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom beror på bakomliggande orsak.

Följande symtom bör uppmärksammas:

  • allmänna – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
  • smärta – skelettsmärtor, ofta i rygg, bröstkorg
  • neurologi – rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
  • miktion – oliguri eller anuri.

Uppmärksamma särskilt:

  • osteroporos – hos man eller premenopausal kvinna
  • patologisk fraktur – i revben, långa rörben eller kotkompression
  • täta bakteriella infektioner – särskilt i luftvägar
  • blödningsbenägenhet
  • hereditet för blodsjukdom.
  • Allmäntillstånd
  • Lymfkörtelpalpation
  • Bukpalpation avseende mjältstorlek
  • Övrigt status utifrån symtom och anamnes

M-komponent kan förekomma vid malignitet som myelom och malignt lymfom. M-komponent och minst ett av följande fynd bör därför utredas:

  • symtom eller specifika anamnes- eller statusfynd
  • anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
  • monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/l (Bence Jones proteinuri)
  • M-komponent typ IgD eller IgE, oavsett koncentration
  • M-komponent typ IgG ≥ 15 g/l
  • M-komponent typ IgA eller IgM ≥ 10 g/l
  • kvot av fria lätta kedjor (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65.

Bedöm om kriterier för skyndsam utredning av myelom eller malignt lymfom föreligger och handlägg därefter (enligt separata rekommendationer).

Remittera övriga till specialiserad vård för fortsatt utredning.

Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs ingen ytterligare utredning. Patienten bör följas med laboratorieprover efter 3–6 månader och därefter regelbundet.

Prover som bör följas vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom är:

  • Hb, trombocyter, leukocyter, kreatinin (eGFR), kalcium
  • fraktionerade proteiner i serum
  • fraktionerade proteiner i urin eller S-FLC (om fynd påvisats initialt).

Vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom bör patienten informeras om att:

  • tillståndet är godartat
  • provtagning rekommenderas regelbundet eftersom en liten risk för tumörutveckling finns
  • kontakt med vården rekommenderas vid nytillkomna symtom, särskilt onormal trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.

M-komponent utan misstanke om myelom eller malignt lymfom men med något av följande fynd:

  • symtom, specifika anamnes- eller statusfynd
  • anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
  • M-komponent av typ IgA ≥ 10 g/l
  • FLC-kvot < 0,26 eller > 1,65.

Informera gärna patienten om att benmärgsundersökning kan bli aktuellt redan vid första besöket.

  • Klinisk bild och provsvar
  • Aktuella läkemedel, särskilt antikoagulantia

Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:

  • högre koncentration av M-komponent
  • M-komponent av typ IgA eller IgM
  • patologisk FLC-kvot
  • vissa fynd vid benmärgsprov (hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi).

Patient med liten M-komponent bör kontrolleras årligen eller utifrån individuellt behov, avseende:

  • symtom och klinisk bild
  • laboratorieprover
  • ställningstagande till fortsatt uppföljning och eventuell indikation för vidare utredning.

Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration < 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.

Nationellt vårdprogram myelom, Regionalt cancercentrum i samverkan

Publicerat: 2021-06-10
Giltigt till: 2024-08-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne