Sköldkörtelrubbning hos barn
-
ICD-10-SE
E05.9 Tyreotoxikos, ospecificerad
E03.9 Hypotyreos, ospecificerad
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
- Primär utredning
Barnmottagning
- Utredning och behandling av hypo- och hypertyreos hos barn
Bakgrund
Rekommendationen ger vägledning vid utredning av såväl hypo- som hypertyreos hos barn.
Epidemiologi
Både hypo- och hypertyreos kan förekomma hos barn i alla åldrar men ses oftast hos flickor i tonåren. Hypotyreos är vanligast och 1 av 3 000 nyfödda screenas med kongenital hypotyreos. Barn med Downs och Turners syndrom har högre risk för sjukdom. Hypertyreos är ovanligare med en incidens på 1/100 000 barn.
Etiologi
Primär hypotyreos
- Kongenital hypotyreos – upptäcks via neonatal screening (förhöjt TSH)
- Autoimmun hypotyreos – vanligaste förvärvade formen
- Jodbristorsakad hypotyreos – förekommer inte i Sverige idag men på andra håll i världen
- Iatrogen hypotyreos – orsakad av strålning mot tyreoidea, radiojodbehandling eller tyreoidektomi
- Läkemedelsorsakad hypotyreos – exempelvis antiepileptika, litium
- Post-tyreoidit
Sekundär hypotyreos
- Central medfödd hypotyreos – sällsynt, orsakas av hypofysär svikt (lågt TSH och fritt T4, upptäcks därför inte vid den neonatala screeningen av TSH)
- Hypofystumör, hjärnkirurgi, strålning
Hypertyreos
- Graves sjukdom
- Toxiskt solitärt adenom
- Toxisk knölstruma
- Familjär icke autoimmun tyreotoxikos
- McCune-Albright syndrom
- Toxisk tyreoidit
- Exogent tillfört tyreoidahormon
Utredning
Symtom
Vid hypotyreos
- Ofta inga symtom initialt
- Senare dålig längdtillväxt och lätt viktökning
- Försenad pubertet
- Ovanligare symtom är trötthet, frusenhet, förstoppning, torr hud, bradykardi och håravfall (kan bli tydligt först efter substitution)
Vid hypertyreos
- Viktnedgång
- Takykardi
- Trötthet
- Muskelsvaghet
- Psykisk labilitet
- Endokrin oftalmopati (ovanligt hos barn)
Anamnes
- Debut och duration
- Andra sjukdomar eller syndrom
- Hereditet
Status
- Allmäntillstånd, längd, vikt
- Hjärta, puls
- Tyreoidea
Handläggning vid utredning
Provtagning rekommenderas vid misstanke, då symtom hos barn ofta är diffusa och ospecifika.
Laboratorieprover
- Vid utredning – ta TSH, överväg fritt T4.
- Vid avvikande svar – ta om TSH, fritt T4 och komplettera med antikroppar mot tyreoperoxidas (anti-TPO) och mot TSH-receptorn (TRAK).
- Vid fortsatt avvikande svar – agera utifrån följande provsvar.
- Vid åldersanpassat TSH inom normalområdet behövs ingen vidare utredning.
Lågt TSH
- Normalt eller förhöjt fritt T4 – konsultera barnläkare omgående för vidare handläggning.
Lätt förhöjt TSH (< 10)
- Lågt fritt T4 (eller inom lägre normalområdet) – konsultera barnläkare för vidare handläggning.
- Normalt fritt T4 utan TPO-antikroppar – ta nya prover efter 6 månader (TSH, fritt T4, anti-TPO). Om normaliserade värden behövs inga fler kontroller, konsultera barnläkare om fortsatt avvikande värden.
- Normalt fritt T4 och positiva TPO-antikroppar – ökad risk att utveckla hypotyreos närmaste åren föreligger, konsultera barnläkare för vidare handläggning.
- Förhöjt fritt T4 – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning (kan orsakas av hypofystumör, extremt sällsynt).
Förhöjt TSH (> 10)
- Oavsett övriga prover – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning.
Behandling
Handläggning vid behandling
Barn behandlas inom specialiserad vård.
Remissrutiner
Remissindikation
- Avvikande provsvar som tyder på hypo- eller hypertyreos enligt ovan efter kontakt med barnläkare
Komplikationer
- Myxödemkoma – sällsynt men livshotande tillstånd
- Ökad risk för hjärt-kärl-sjukdom
- Ökad risk för läkemedelsinteraktion
Patientinformation
Om innehållet
Publicerat: 2020-03-09
Giltigt till: 2023-03-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne