Sköldkörtelrubbning hos barn

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • E05.9 Tyreotoxikos, ospecificerad
    E03.9 Hypotyreos, ospecificerad

Primärvård

  • Primär utredning

Barnmottagning

  • Utredning och behandling av hypo- och hypertyreos hos barn

Rekommendationen ger vägledning vid utredning av såväl hypo- som hypertyreos hos barn.

Epidemiologi

Både hypo- och hypertyreos kan förekomma hos barn i alla åldrar men ses oftast hos flickor i tonåren. Hypotyreos är vanligast och 1 av 3 000 nyfödda screenas med kongenital hypotyreos. Barn med Downs och Turners syndrom har högre risk för sjukdom. Hypertyreos är ovanligare med en incidens på 1/100 000 barn.

Etiologi

Primär hypotyreos

  • Kongenital hypotyreos – upptäcks via neonatal screening (förhöjt TSH)
  • Autoimmun hypotyreos – vanligaste förvärvade formen
  • Jodbristorsakad hypotyreos – förekommer inte i Sverige idag men på andra håll i världen
  • Iatrogen hypotyreos – orsakad av strålning mot tyreoidea, radiojodbehandling eller tyreoidektomi
  • Läkemedelsorsakad hypotyreos – exempelvis antiepileptika, litium
  • Post-tyreoidit

Sekundär hypotyreos

  • Central medfödd hypotyreos – sällsynt, orsakas av hypofysär svikt (lågt TSH och fritt T4, upptäcks därför inte vid den neonatala screeningen av TSH)
  • Hypofystumör, hjärnkirurgi, strålning

Hypertyreos

  • Graves sjukdom
  • Toxiskt solitärt adenom
  • Toxisk knölstruma
  • Familjär icke autoimmun tyreotoxikos
  • McCune-Albright syndrom
  • Toxisk tyreoidit
  • Exogent tillfört tyreoidahormon

Symtom

Vid hypotyreos

  • Ofta inga symtom initialt
  • Senare dålig längdtillväxt och lätt viktökning
  • Försenad pubertet
  • Ovanligare symtom är trötthet, frusenhet, förstoppning, torr hud, bradykardi och håravfall (kan bli tydligt först efter substitution)

Vid hypertyreos

  • Viktnedgång
  • Takykardi
  • Trötthet
  • Muskelsvaghet
  • Psykisk labilitet
  • Endokrin oftalmopati (ovanligt hos barn)

Anamnes

  • Debut och duration
  • Andra sjukdomar eller syndrom
  • Hereditet

Status

  • Allmäntillstånd, längd, vikt
  • Hjärta, puls
  • Tyreoidea

Handläggning vid utredning

Provtagning rekommenderas vid misstanke, då symtom hos barn ofta är diffusa och ospecifika.

Laboratorieprover

  • Vid utredning – ta TSH, överväg fritt T4.
  • Vid avvikande svar – ta om TSH, fritt T4 och komplettera med antikroppar mot tyreoperoxidas (anti-TPO) och mot TSH-receptorn (TRAK).
  • Vid fortsatt avvikande svar – agera utifrån följande provsvar.
  • Vid åldersanpassat TSH inom normalområdet behövs ingen vidare utredning.

Lågt TSH

  • Normalt eller förhöjt fritt T4 – konsultera barnläkare omgående för vidare handläggning.

Lätt förhöjt TSH (< 10)

  • Lågt fritt T4 (eller inom lägre normalområdet) – konsultera barnläkare för vidare handläggning.
  • Normalt fritt T4 utan TPO-antikroppar – ta nya prover efter 6 månader (TSH, fritt T4, anti-TPO). Om normaliserade värden behövs inga fler kontroller, konsultera barnläkare om fortsatt avvikande värden.
  • Normalt fritt T4 och positiva TPO-antikroppar – ökad risk att utveckla hypotyreos närmaste åren föreligger, konsultera barnläkare för vidare handläggning.
  • Förhöjt fritt T4 – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning (kan orsakas av hypofystumör, extremt sällsynt).

Förhöjt TSH (> 10)

  • Oavsett övriga prover – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning.

Handläggning vid behandling

Barn behandlas inom specialiserad vård.

Remissindikation 

  • Avvikande provsvar som tyder på hypo- eller hypertyreos enligt ovan efter kontakt med barnläkare
  • Myxödemkoma – sällsynt men livshotande tillstånd
  • Ökad risk för hjärt-kärl-sjukdom
  • Ökad risk för läkemedelsinteraktion

Publicerat: 2020-03-09
Giltigt till: 2023-03-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.