Gastroenterit hos barn

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • A069 Amöbainfektion, ospecificerad
    A079 Protozosjukdom i tarmen, ospecificerad
    A084 Enterit orsakad av ospecificerat virus
    A090 Annan och ospecificerad gastroenterit och kolit av infektiös orsak
    A099 Gastroenterit och kolit av ospecificerad orsak
    A049 Bakteriell tarminfektion, ospecificerad
    A059 Matförgiftning orsakad av bakterier, ospecificerad

  • Primär bedömning och utredning
  • Barn med kraftig buksmärta, blodig diarré och/eller allmänpåverkan

Akut gastroenterit definieras som diarré, ibland med feber eller kräkningar, orsakad av smittsamt agens eller toxin. Tillståndet varar oftast < 7 dagar.

Diarré innebär ≥ 3 lösa eller vattentunna avföringar per dygn (eller fler än normalt för barnet). Barn med frekvent tömning av formad avföring eller ammande spädbarn med lös eller klistrig avföring anses inte ha diarré.

Incidensen av diarré hos barn under 3 år i Europa ligger på 0,5 till 2 episoder per år, varav de flesta orsakas av gastroenterit.

Akut gastroenterit orsakas främst av virus, bakterier eller parasiter.

Virus är den vanligaste orsaken till gastroenterit och infektionen läker vanligen inom en vecka. Vanligaste agens är

  • calicivirus (noro- och sapovirus)
  • rotavirus (kan ge allvarlig infektion, ingår numera i vaccinationsprogrammet för barn)
  • adenovirus.

Bakterier är en mindre vanlig orsak, med en inkubationstid på 1–3 (ibland 10) dagar. Exempel på bakterier är

  • salmonella, shigella, campylobakter och yersinia – vanligast
  • ETEC (enterotoxisk E coli) – orsakar oftast turistdiarré vid utlandsresa
  • EHEC (enterohemolytisk E coli) – smittar främst via opastöriserad mjölk och dåligt stekt köttfärs (nötkreatur)
  • Clostridioides difficile – oftast antibiotikaorsakad, men förekommer även som samhällssmitta.

Parasiter orsakar sällan gastroenterit hos barn men asymtomatiskt bärarskap förekommer, särskilt efter vistelse i länder med tropiskt klimat. De vanligaste parasiterna är

  • Giardia lamblia
  • Entamöba histolytica
  • cryptosporidium
  • Dientamöba fragilis eller Blastocystis hominis (tveksam patogenicitet).
  • Virus – ofta både diarré och kräkningar, ibland stora vätskeförluster, måttlig feber, buksmärta.
  • Bakterier – främst diarré utan kräkningar, ibland buksmärta, hög feber och blodtillblandning.
  • Parasiter – ofta asymtomatisk sjukdom, vid symtom kan diarré, blod i avföringen, buksmärta och feber förekomma.
  • Symtom och duration.
  • Avföring – frekvens, konsistens (lös eller vattnig), mängd, färg, förekomst av blod eller slem.
  • Kräkningar – frekvens, mängd, färg.
  • Vätskebalans – urinmängder (torr blöja), vätskeintag.
  • Smittkälla – omgivningsfall, utlandsresa, djurkontakt, restaurangbesök, opastöriserad mjölk, mat senaste dygnet.
  • Läkemedel – särskilt antibiotika.
  • Allmäntillstånd – temperatur, vakenhetsgrad, föräldrars bedömning, vikt (särskilt spädbarn).
  • Lungor – inspektion, frekvens, saturation.
  • Hjärta – frekvens.
  • Buk – palpation, tarmljud.
  • Hud – kapillär återfyllnad, hudturgor.

Dehydrering och perifer cirkulation kan bedömas utifrån kliniska tecken. Ju fler tecken, desto högre sannolikhet för en kliniskt betydelsefull dehydrering. Exempel på kliniska tecken är

  • ökad hjärtfrekvens
  • fördröjd kapillär återfyllnad (≥ 3 sekunder)
  • avvikande hudfärg
  • nedsatt hudturgor
  • perifer kyla
  • nedsatt miktionsfrekvens
  • torra slemhinnor.

Gör en bedömning utifrån anamnes och klinisk bild. Överväg CRP och urinsticka i differentialdiagnostiskt syfte. De flesta barn är opåverkade och kräver varken akut handläggning eller ytterligare utredning.

Akut bedömning inom specialiserad vård rekommenderas vid

  • kliniskt betydelsefull dehydrering
  • ålder < 3 månader
  • svår bakomliggande sjukdom som diabetes eller njursvikt
  • ihållande kräkningar eller uttalade diarréer med ökad frekvens
  • blodiga diarréer
  • om barnet inte kan få i sig vätska peroralt
  • hög risk (och i vissa fall medelhög risk) för allvarlig infektion enligt Strama.

Tecken på allvarlig infektion hos barn, STRAMA

Överväg kontroll av bakterier och parasiter vid

  • diarré över 1 vecka
  • utlandsvistelse
  • misstänkt anmälningspliktig sjukdom.
  • Gastroenteritpanel bakterier (faecesprov för PCR) x 1 – analyserar salmonella, shigella, yersinia, campylobacter, EHEC och E coli
  • Parasiter Tarmprotozoer DNA-påvisning (faecesprov för PCR) x 1 – analyserar entamöba histolytica, giardia lamblia och cryptosporidium
  • Diabetesketoacidos – nydebuterad eller underbehandlad sjukdom.
  • Tarmobstruktion som exempelvis invagination, inklämt ljumskbråck.
  • Infektioner som appendicit, sepsis, meningit, pyelonefrit.
  • Inflammatorisk tarmsjukdom – nydebuterad eller akut skov.
  • Intoxikation orsakad av läkemedel (som laxantia), rengöringsmedel, växter, svamp.
  • Intrakraniell process – vid kräkningar.
  • Förstoppningsdiarré.

De flesta barn är opåverkade och kan behandlas i hemmet.

  • Rådgivning rekommenderas avseende vätskeintag, hygien och symtomlindring.
  • Smittskyddsanmälan ska göras vid fynd av allmänfarlig sjukdom.
  • Antibiotikabehandling är sällan indicerat, men kan behövas i vissa fall.

Sjuka barn bör stanna hemma från förskola minst 48 timmar efter sista symtom, friska syskon kan gå.

Ge råd om att

  • undvika att ge enbart vatten, hellre saft eller isglass
  • överväga Apotekets vätskeersättning vid behov de första 4–6 timmarna (max 1 dygn)
  • börja med 2 teskedar var femte minut, öka sakta om det går bra
  • amma om aktuellt med små täta mål även under rehydrering
  • snarast möjligt återgå till mat eller ersättning och undvika skonkost eller stoppande kost.

Ge råd om att

  • tvätta händerna med tvål och vatten, särskilt efter toalettbesök eller blöjbyte och före matlagning
  • använda egen toalett och handduk om möjligt
  • desinficera toalettstol, handfat och skötbord med alkoholbaserat medel
  • lägga använda blöjor i plastpåse.
  • Febernedsättande läkemedel rekommenderas vid behov.
  • Tarmstoppande läkemedel som innehåller loperamid kan övervägas i vissa fall till barn > 12 år.
  • Smittspårning – krävs vid campylobakter, salmonella, shigella, yersinia, EHEC, Entamöba histolytica (ej Entamöba dispar), Giardia lamblia och cryptosporidium.
  • Smittskyddsanmälan – görs av behandlande läkare till smittskyddsenheten (SmiNet).
  • Smittskyddsåtgärder – gäller för vissa sjukdomar, exempelvis att barn måste stanna hemma viss tid från förskola eller skola.

SmiNet, Folkhälsomyndigheten

Överväg kontakt med specialiserad vård före eventuell antibiotikabehandling.

  • Salmonella, campylobacter, yersinia och ETEC behöver sällan antibiotikabehandlas.
  • Shigella bör behandlas med antibiotika.
  • EHEC behandlas utifrån symtom (ibland intensivvård), kräver sällan antibiotika.

Hemolytiskt-uremiskt syndrom (HUS) är en sällsynt komplikation som kan förekomma vid EHEC. Tillståndet drabbar oftast barn under 5 år och ger njursvikt, trombocytopeni (peteckier) och hemolytisk anemi.

  • Cryptosporidium behandlas med vätskeersättning vid behov, ej antibiotika.
  • Giardia lamblia och Entamöba histolytica ska behandlas med antibiotika.
  • Dientamöba fragilis och Blastocystis hominis har tveksam patogenicitet, men antibiotika kan övervägas till barn vid symtom.
  • Barn i behov akut handläggning, ring gärna innan

Magsjuka hos små barn, 1177 Vårdguiden

Magsjuka – diarré och kräkningar, 1177 Vårdguiden

Hygienråd vid tarmsmitta, Smittsydd Region Skåne

Vätskeersättning, 1177 Vårdguiden

Smittskyddsblad och sjukdomsinformation om gastroenterit, Region Skåne

Publicerat: 2022-01-03
Giltigt till: 2025-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne