Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och behandling av patienter som sköts i primärvården

Specialiserad vård

• Behandling i vissa svårare fall
• Bedömning och behandling av patienter som sköts i specialiserad vård

Bakgrund

Denna riktlinje omfattar konfusion i palliativ vård i sen fas eller livets slutskede.

Definition

Konfusion (förvirring, delirium) kan delas upp i olika tillstånd utifrån bakgrund:

• demenssjukdom
• organisk sjukdom
• läkemedelsbiverkan eller missbruk.

För patienter inom palliativ vård kan flera av dessa tillstånd uppträda parallellt med sviktande organsystem och med intensiv läkemedelsbehandling.

Epidemiologi

Kognitiv svikt och konfusion är vanligt inom palliativ vård i livets slutskede och konfusion är det vanligaste akuta neuropsykiatriska tillståndet hos denna patientgrupp. Mer än 80 % av alla patienter med cancer utvecklar konfusion under de sista timmarna till dagarna.

Etiologi

Konfusion kan bero på direkt påverkan på centrala nervsystemet (hjärntumörer, hjärnmetastaser) eller andra orsaker så som dehydrering, infektion, elektrolytrubbningar och läkemedelspåverkan. Exempel på läkemedel är bensodiazepiner, opioider, antikolinergika eller kortison.

Exempel på påverkbara orsaker är hyperglykemi, hypoglykemi, förstoppning, urinretention eller smärta.

Riskfaktorer

• Demenssjukdom.
• Tidigare konfusion.
• Hög ålder.
• Nedsatt syn eller hörsel.
• Sömnbrist.
• Miljöbyte.
• Bristande kunskap om konfusion hos vårdpersonalen.

Utredning

Symtom

Konfusion kan vara hyperaktivt, hypoaktivt eller av en blandad typ. Patientens symtom kan fluktuera. Det är vanligt med hyperaktivitet på natten och hypoaktivitet på dagen.

Hyperaktiva symtom

• Motorisk oro (kan misstolkas som oro eller ångest).
• Upprördhet, rastlöshet.
• Stönande och ljud som saknar mening.
• Hallucinationer, vanföreställningar.

Hypoaktiva symtom

• Motoriskt långsam eller stilla, mer sängliggande.
• Tillbakadragen, psykiskt dämpad (kan misstolkas som fatigue och depression).
• Trötthet och slöhet.
• Svårt att hålla kvar uppmärksamhet i kontakt med andra.

Anamnes

• Aktuella symtom.
• Förlopp – hastig försämring, fluktuerande tillstånd.
• Aktuella läkemedel – eventuell justering nyligen.

Status

• Medvetandegrad – medvetslös, väckbar, klar och alert, rastlös, upprörd eller våldsam.
• Psykstatus – orienteringsgrad, kognition (uppmärksamhet, minne, språk, beslutsfattande), hallucinationer.
• Förlopp – hastig försämring, fluktuerande tillstånd
• Övrig undersökning utifrån behov.

Handläggning vid utredning

Konfusion är viktigt att identifiera då det kan vara tecken på ett allvarligt medicinskt tillstånd som kan behöva akut bedömning och behandling. Då symtomen kan vara diffusa finns risk för att akut konfusion uppfattas som depression, oro eller ångest.

En patient med konfusion har svårt att kommunicera, förmedla symtom samt att fatta viktiga beslut om vård och behandling. Det är viktigt att tala med patienten om vård i livets slutskede, medan den kognitiva funktionen medger det.

Stöd för bedömning av sköra äldre

Sköra äldre, palliativ vård

Behandling

Handläggning vid behandling

• Tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt och inkludera närstående.
• Identifiera, behandla och lindra symtom, om möjligt utifrån orsak.

Andelen patienter som utvecklar akut konfusion minskar om närstående och vårdpersonal kan upptäcka tecken tidigt i förloppet och intervenera. Vid tidig upptäckt kan icke-farmakologiska åtgärder och läkemedel i lågdos ha bättre effekt.

Vården inriktas på att ge största möjliga välbefinnande, gärna av personal som känner patienten. I ett sent palliativt skede fokuseras på att lindra plågsamma symtom av konfusion.

Om palliativ vård och behandling (pdf)

Konfusion ökar risken för fall och andra skador, försvårar vård i hemmet och är den vanligaste anledningen till palliativ sedering.

Icke-farmakologisk behandling

• Minska överbelastande stimuli till hjärnan, gärna genom en lugn och tyst miljö.
• Uppdatera patienten om vad som sker i vårdsituationen och vem som är närvarande.
• Skapa förutsättningar för bättre sömn.
• Erbjud, om möjligt, avlastning för närstående (exempelvis nattvak).

Omvårdnad

Omvårdnad, palliativ vård (pdf)

Läkemedelsbehandling

Haloperidol

• Haloperidol är förstahandsval.
• Dosering peroralt eller subkutant är 0,5–2 mg x 1–2.
• Vid utebliven effekt kan 0,5 mg ges parenteralt var 30:e minut tills önskad effekt uppnås.
• Vid behov av doser över 10 mg bör specialiserad vård konsulteras.

Haloperidol i låga doser skiljer sig inte nämnvärt i effekt eller biverkningar jämfört med atypiska antipsykotiska (olanzapin och risperidon).

Klometiazol

• Klometiazol är ett andrahandsval och komplement till haloperidol.
• Det har en mer sederande effekt och används företrädesvis till natten.
• Dosering som initial dos är två kapslar à 300 mg till natten (justering enligt Fass).

Midazolam

Midazolam kan provas vid ångest eller rubbad nattsömn och hyperaktivitet vid konfusion. Behandlingseffekten bör utvärderas då midazolam kan ge ökad konfusion.

Sedering

Vid konfusion hos patient där behandling med haloperidol i kombination med klometiazol inte har effekt bör specialiserad vård konsulteras.

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Vid behov, konsultera relevant specialistmottagning eller palliativ vård ASIH (avancerad sjukvård i hemmet).

Referenser

• Nationellt vårdprogram palliativ vård (kunskapsbanken.cancercentrum.se) [2024-05-27]

Om innehållet

Publicerat: 2024-08-16
Giltigt till: 2028-08-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne