Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och behandling av patienter som sköts i primärvården

Specialiserad vård

• Behandling i vissa svårare fall
• Bedömning och behandling av patienter som sköts i specialiserad vård

Bakgrund

Denna riktlinje omfattar ångest i palliativ vård i sen fas eller livets slutskede. För utredning eller stöd för annan handläggning av ångest se separata riktlinjer.

Definition

Ångest och oro är normalt vid kris- och sorgereaktioner och en naturlig reaktion vid besked om en allvarlig svår sjukdom.

Utredning

Symtom

• Oro, rädsla.
• Undvikande av vissa situationer.
• Svettningar.
• Känsla av andningsbesvär.
• Hjärtklappning, obehagskänsla i bröstet.
• Yrsel, svimningskänsla.

Status

• Allmäntillstånd.
• Psykstatus.
• Övrig undersökning utifrån behov.

Handläggning vid utredning

Det är viktigt att identifiera patientens ångest och att tala med patienten om vård i livets slutskede

Stöd för bedömning av sköra äldre

Sköra äldre, palliativ vård

Behandling

Handläggning vid behandling

• Tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt och inkludera närstående.
• Identifiera, behandla och lindra symtom, om möjligt utifrån orsak.

Vården inriktas på att ge största möjliga välbefinnande, gärna av personal som känner patienten.

Ångest kan oftast behandlas med icke-farmakologiska åtgärder såsom stödjande samtal, närvaro och beröring. Vid svår ångest och ångest i livets slutskede bör läkemedelsbehandling övervägas.

Om palliativ vård och behandling (pdf)

Icke-farmakologisk behandling

• Skapa trygghet.
• Ta reda på hur mycket information patienten vill ha, mycket på en gång eller lite i taget.
• Ge fortlöpande information om sjukdom, behandling, förväntat förlopp och prognos.
• Låt patienten vara delaktig i sin vård och få påverka.
• Ombesörj stödjande samtal.
• Skapa förutsättningar för mänsklig närvaro, samtal och beröring.

Omvårdnad

Omvårdnad, palliativ vård (pdf)

Psykologisk och psykosocial behandling

Stödsamtal med kurator, psykolog eller religiös/andlig företrädare kan hjälpa till att lindra ångest. Att få berätta sin livshistoria kan bidra till bearbetning och reflektion och underlätta för att hantera sorg, ångest och oro.

Läkemedelsbehandling

Vid svår ångest kan läkemedelsbehandling övervägas. Ibland krävs behandling för att patienten ska orka samtal.

I tidig palliativ fas kan antidepressiva ges. Mirtazapin kan övervägas i de fall ökad aptit och bättre sömn är önskvärt. Annars kan andra SSRI eller SNRI övervägas.

• Vid svåra ångestattacker kan kortverkande bensodiazepin (oxazepam) ges vid behov.
• Vid sömnbesvär rekommenderas zopiklon eller zolpidem.

I sen palliativ fas (dagar – veckor) är bensodiazepiner förstahandsmedel.

• Oxazepam kan ges regelbundet eller vid behov.
• Midazolam subkutant har god och snabb effekt men är kortverkande.

Börja gärna med låg dos. Vissa patienter reagerar med ökad ångest och oro av bensodiazepiner. Då kan tillägg av haloperidol god effekt.

Bensodiazepiner vid substansberoende

Hos patient i palliativ vård med långvarigt bruk av bensodiazepiner eller korstoleranta substanser bör utsättning undvikas då de ofta leder till abstinenssymtom. Vid längre sjukdomstider kan toleransökning dock bli problematisk. Då bör ångestbehandling med SSRI eller buspiron övervägas. Övergång till lorazepam (stark beroendepotential) kan övervägas vid kvarstående ångest.

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Vid behov, konsultera relevant specialistmottagning eller palliativ vård ASIH (avancerad sjukvård i hemmet).

Referenser

Nationellt vårdprogram palliativ vård (kunskapsbanken.cancercentrum.se) [2024-05-27]

Om innehållet

Publicerat: 2024-08-16
Giltigt till: 2028-08-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne