Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och behandling i de flesta fall.

Barn- eller hudmottagning

• Behandling vid utbredda eksem eller otillräcklig behandlingseffekt.
• Hjälp med smörjteknik, särskilt barn.

Bakgrund

Denna rekommendation avser atopisk dermatit hos barn och vuxna. Seborroiskt eksem och kontakteksem handläggs enligt separata rekommendationer.

Definition

Atopisk dermatit, atopiskt eksem eller böjveckseksem är en kronisk och återkommande inflammatorisk hudsjukdom med torr hud, klåda och eksem.

Atopi är den ärftliga benägenheten att reagera mot naturligt förekommande antigener i omgivningen. Atopi kan ge dermatit men även manifestationer som allergisk astma, allergisk urtikaria och allergisk rinokonjunktivit.

Epidemiologi

• Atopisk dermatit drabbar ungefär vart fjärde barn i Sverige och var tionde vuxen.
• Drygt hälften insjuknar före 2 års ålder men symtomen kan debutera i tonåren eller senare.

Etiologi

Vid atopisk dermatit föreligger en defekt hudbarriär i kombination med en benägenhet att reagera med T-cellsmedierad inflammation i huden. Såväl ärftlighet som miljöfaktorer har betydelse. Mer än hälften av alla med atopisk dermatit har atopi.

Utlösande faktorer

Följande är vanliga försämrande faktorer:

• Torrt och kallt väder, särskilt vintertid.
• Rivning eller mekanisk nötning (vid friktion) av hud.
• Klådtriggande faktorer, exempelvis svettning, dammiga miljöer och vissa klädmaterial som ylle.
• Mycket frekvent användning av hygienprodukter.
• Stress.
• Infektion, luftvägsallergi eller luftföroreningar.

Utredning

Symtom

• Generellt torr hud.
• Kliande eksem som varierar i intensitet och utbredning över tid.
• Smärta vid eventuella hudsprickor.
• Sömnproblem vid svår klåda.

Anamnes

• Aktuella symtom.
• Förekomst av eller ärftlighet för atopisk dermatit eller annan atopisk sjukdom.
• Försämrande faktorer och samsjuklighet.
• Sömnkvalitet.
• Psykisk ohälsa som depression, ångest eller stress.
• Aktuell behandling.

Status

• Torr hud generellt.
• Oskarpt avgränsad rodnad hud med fjällning.
• Ibland papler, svullnad, sprickbildning, vätskande sår och skorpor.
• Lichenifierad (förtjockad) hud vid kroniska besvär.
• Övergående hypopigmentering efter inflammation (hyperpigmentering i melaninrik hud).
• På melaninrik hud ofta gråaktig och fjällande hud, ibland follikulärt utslag med papler.

Lokalisation

Eksemen kan förekomma var som helst på kroppen, men följande är vanligast:

• Barn 0–2 år – kinder, extremiteters sträcksidor, bålen.
• Barn 2–12 år – böjveck (armar och knän), hand- och fotleder och benens sträcksidor, ibland händer, ögonlock, sätesregionen.
• Tonåringar och vuxna – ofta händer, ansikte, hals och böjveck.

Andra vanliga hudmanifestationer

Exempel på andra mindre vanliga hudmanifestationer vid atopisk dermatit:

• Nummulära eksem – myntformade hudförändringar på extremiteter och ibland bål.
• Eksem på bröstvårtor – torra, fnasiga, ibland vätskande uni- eller bilaterala förändringar hos kvinnor.
• Ögonlocksdermatit.
• Slickningsdermatit.
• Atopiska vinterfötter (juvenil plantar dermatit) – torr sprucken hud på fötter hos mindre barn, sällsynt efter 15 års ålder.

Handläggning vid utredning

• Diagnosen baseras på anamnes och kliniska fynd.
• Vid vätskande eksem kan sekundärinfektion övervägas. I enstaka fall kan provtagning avseende MRSA övervägas och vid specifik misstanke även herpes simplex.

Diagnoskriterier

Williams diagnoskriterier kan vara till hjälp vid tveksamhet.

Kliande eksem samt minst tre av följande:

• Synligt eksem i böjveck (i panna, på kind eller sträcksida av extremitet hos barn < 4 år).
• Sjukdomsdebut före 2 års ålder (kriteriet gäller ej barn < 4 år).
• Anamnes på torr hud senaste året.
• Anamnes på eksem i hudveck som arm- och knäveck, vrister eller på halsen (samt kinderna hos barn < 10 år).
• Anamnes på astma eller hösnuva (eller, hos barn < 4 år, atopisk sjukdom hos förstagradssläkting).

Differentialdiagnoser

• Annan dermatit – som kontakteksem eller seborroiskt eksem.
• Ichthyosis vulgaris.
• Keratosis pilaris.
• Perioral dermatit.
• Psoriasis.
• Rosacea.
• Hudinfektion – av svamp eller bakterier.
• Hudangrepp – av insekt eller parasit, exempelvis skabb.
• Kronisk urtikaria.

Behandling

Handläggning vid behandling

Behandling vid atopisk dermatit styrs av svårighetsgraden och utgörs av följande:

• Patientinformation – med egenvårdsråd och gärna skriftlig behandlingsplan.
• Mjukgörande behandling – dagligen.
• Lokal inflammationshämmare – topikal steroid eller kalcineurinhämmare vid eksem.
• Ljusbehandling och systemisk behandling – via specialiserad vård vid omfattande eksem eller otillräcklig effekt.
• Eksemskola – rekommenderas till barn via specialiserad vård.

Svårighetsgrad

• Lindrig – torr hud, eksem i perioder, begränsad utbredning, långa besvärsfria perioder.
• Måttlig – mer eller mindre kontinuerligt aktiv eller tätt återkommande eksem, måttlig utbredning. Viss påverkan på sömn och dagliga aktiviteter.
• Svår – kontinuerligt aktivt och utbrett eksem, uttalade besvär, otillräcklig effekt av basbehandling. Betydande påverkan på sömn, dagliga aktiviteter och livskvalitet.

Patientinformation

Om tillståndet:

• Huden är känslig flera månader efter att den ser läkt ut.
• Allergi mot födoämne har sällan betydelse vid atopisk dermatit.

Allmänna råd:

• Försämrande faktorer bör undvikas eller minskas.
• Mjukgörande behandling bör användas flera gånger dagligen och efter kontakt med vatten.
• Lokalt läkemedel bör användas i tillräckligt stark dos till utläkning och därefter som underhållsbehandling ytterligare en tid.

Vid svår klåda:

• Bomullsvantar kan användas nattetid.
• Naglarna bör hållas korta.
• Antihistamin kan övervägas i sederande syfte, men inte för att dämpa klåda (klådan är inte histaminmedierad).

Behandlingsmål

• Frihet från klåda och irritation i huden under så långa perioder som möjligt.
• Förbättrad barriärfunktionen i huden.

Läkemedelsbehandling

• Mjukgörande behandling – rekommenderas flera gånger dagligen som underhållsbehandling.
• Topikal steroid – är förstahandsval för behandling av eksem.
• Kalcineurinhämmare – kan övervägas vid terapisvikt eller behov av långvarig behandling, särskilt i ansikte eller på tunn hud.

Mjukgörande behandling

Olika beredningsformer (exempelvis salva, kräm, lotion) har samma effekt. För att öka följsamheten bör patienten rekommenderas att prova sig fram till en mjukgörande behandling som känns bra.

Mjukgörande behandling (pdf)

Topikal steroid 

Smörj området med eksem med god marginal 1 gång dagligen till utläkning, utifrån svårighetsgrad, ålder och lokalisation:

• Lindrig – steroid grupp I–II (barn < 7 år grupp I).
• Måttlig – steroid grupp II–III (barn < 2 år grupp I-II).
• Svårt eksem – steroid grupp III (barn < 2 år grupp II).
• Eksem i ansikte och på tunn hud – steroid grupp I.

Några dagar efter utläkning rekommenderas övergång till underhållsbehandling 2 gånger per vecka i 2–3 veckor (om svårare eksem 2–3 månader).

Bristande följsamhet är en vanlig orsak till behandlingssvikt. Vid utebliven effekt bör kontakt med specialiserad vård övervägas.

Lokala kalcineurinhämmare

Kalcineurinhämmare är inflammationsdämpande och klådstillande läkemedel, som vanligen ger få biverkningar. De rekommenderas särskilt vid eksem i ansikte, på tunn hud eller som steroidsparande läkemedel.

• Takrolimus och pimekrolimus kan användas som eksembehandling 2 gånger dagligen till läkning.
• Takrolimus kan även användas som underhållsbehandling 2 gånger per vecka med regelbunden uppföljning.
• Vid utebliven effekt bör kontakt med specialiserad vård övervägas.

Behandling vid sekundärinfektion

Vid kraftig akut försämring av eksemet kan sekundärinfektion misstänkas. Intensifierad inflammationsdämpande lokalbehandling rekommenderas och är vanligtvis tillräckligt.

Peroral antibiotika är mycket sällan indicerat utom vid feber eller utbredda eksem trots intensifierad lokal steroidbehandling. Lokal antibiotikabehandling bör undvikas. Odling rekommenderas före eventuell behandling. Beakta att bakteriell kolonisering med Staphylococcus aureus är mycket vanligt.

Åtgärd vid behandlingsresistens

Bristande följsamhet är en vanlig orsak till behandlingssvikt.

• Vid otillräcklig behandlingseffekt bör remiss till specialiserad vård övervägas.
• Vid misstanke om samtidigt allergiskt kontakteksem kan vidare utredning med epikutantest övervägas via specialiserad vård.

Atopisk dermatit – Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissrutiner 

Remissindikation till hud- eller barnmottagning

• Oklar diagnos.
• Utbredd atopisk dermatit eller otillräcklig behandlingseffekt.
• Behov av hjälp med smörjteknik, särskilt barn.

Remissinnehåll

• Anamnes, utredning och eventuell behandling.
• Telefonnummer till föräldrar (för barn).

Komplikationer

Bakterieväxt i eksem är vanligt men kräver sällan antibiotika. God eksembehandling räcker oftast. Virusinfektion med främst herpes simplex kan förekomma. Effekterna vid sekundärinfektion är oftast lokala men i sällsynta fall systemiska.

Atopiskt eksem kan påverka livskvaliteten och ge ökad risk för psykisk ohälsa.

Patientinformation

Atopiskt eksem – böjveckseksem (1177.se)

Relaterad information

Atopisk dermatit - behandlings­­rekommendation (lakemedelsverket.se)

Referenser

• Atopisk dermatit - behandlings­­rekommendation (lakemedelsverket.se) [2024-02-14]
• Hudsjukdomar (lakemedelsboken.se) [2024-02-14]
• Treatment of atopic dermatitis (eczema) (uptodate.com) [2024-02-14]

Om innehållet

Publicerat: 2024-05-24
Giltigt till: 2028-05-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne