Psykisk ohälsa hos teckenspråkiga döva har historiskt sett i litteraturen tenderat att utgå ifrån ett orsakssamband med själva dövheten. På liknande sätt har HBTQ+-gruppens förhöjda nivåer av psykisk ohälsa tidigare förklarats med den avvikande sexualiteten. Meyers minoritets­stressmodell vänder på perspektivet genom att belysa den extra dimension av stress som personer i minoritetsgrupper lever med konstant. Detta gör det intressant att undersöka hur minoritetsstress kan förklara den psykiska hälsan hos teckenspråkiga döva som minoritetsgrupp.

Studiens syfte är att utröna om minoritetsstressmodellen går att applicera på teckenspråkiga dövas levnadsvillkor. Data har inhämtats från en fokusgrupp bestående av professionella på dövområdet.

Resultatet visar att modellen är tillämpbar för att beskriva förekomsten av minoritetsstress i den aktuella gruppen. Särskild vikt läggs vid den osäkerhet och förväntansoro som frekvent uppstår i samband med tolkfrågan på såväl strukturell nivå som på grupp- och individnivå. Den hörande omgivningens attityder, kunskap och bemötande framstår som avgörande för döva teckenspråkigas välmående.

Att beskriva de processer som ingår i minoritetsstressmodellen utifrån minoritetspersoners levnadsvillkor har ett egenvärde; döva teckenspråkigas känsla av frustration som lätt uppstår i mötet med hörande majoritetspersoner bekräftas, samtidigt som modellen klargör hur hörande majoritetspersoners bemötande påverkar möten med döva teckenspråkiga personer. Teckenspråkiga döva har unika erfarenheter utifrån sina visuella levnadsvillkor, vilka kan bidra till en ökad mångfald i samhället.