Inom barn- och ungdomshabiliteringen finns många olika kulturer representerade bland familjerna. Med syftet att möjliggöra att likvärdiga insatser erbjuds till barn med kommunikationssvårigheter med olika kulturella och språkliga bakgrunder har en litteraturstudie och en föräldraintervju genomförts. Den evidens som ligger till grund för habiliteringens insatser är främst baserad på resultat från studier gjorda i västerländska kulturer, vilket gör att kan vara svårt att veta vilka insatser som ger bäst resultat för familjer med annan kulturell bakgrund.

I den vetenskapliga litteraturen framkommer det även att det finns risk att man som professionell har stereotypa uppfattningar om familjer från specifika kulturer, då man i bedömningar och samtal omedvetet utgår från sina egna kulturella värderingar. Studiens resultat visar att det är viktigt att personalen inom barn- och ungdomshabiliteringen får insikt i sin egen kultur och hur den påverkar arbetet med familjer med annan kultur. Som personal behöver man även få mer kunskap om hur man leder ett samtal för att få information om vad som är viktigt för familjen, och därigenom lättare kunna sätta för familjen relevanta mål. För familjer med annan kulturell bakgrund behövs mer tid för kartläggning och reflektion vid en insats. Slutligen behövs det tillfällen för information, reflektion och diskussion kring olika kulturer.

Förväntad nytta för patienten är att familjerna möts av personal med större kommunikativ kulturell kompetens, samt att de mål som sätts och de metoder som väljs är bättre anpassade till familjens behov.

Författare: Lina Buch-Jepsen och Emma Gotthardsson