Faryngotonsillit
-
ICD-10-SE
J02.0 Streptokockfaryngit
J02.8 Akut faryngit orsakad av andra specificerade organismer
J02.9 Akut faryngit, ospecificerad
J03.0 Streptokocktonsillit
J03.8 Akut tonsillit orsakad av andra specificerade organismer
J03.9 Akut tonsillit, ospecificerad
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
- Bedömning och behandling av faryngotonsillit
Specialiserad vård
- Akutmottagning – vid tecken på allvarlig infektion
- ÖNH-akutmottagning – tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos
- ÖNH-mottagning – upprepade faryngotonsilliter
Bakgrund
Denna rekommendation syftar i första hand till att ge stöd för handläggning av tonsillit eller faryngit orsakad av Grupp A streptokocker (GAS).
Definition
Faryngotonsillit innebär en inflammation i tonsiller och svalg orsakad av en akut infektion.
Epidemiologi
Faryngotonsillit är en av de vanligaste orsakerna till besök i öppenvården.
Etiologi
Den vanligaste orsaken är virus. Streptokocker är den vanligaste bakterien och orsakar upp till 30 % av alla faryngotonsilliter. Smittan sprids från människa till människa, via direktkontakt eller indirekt via föremål eller droppsmitta. Hos barn under 3 år är faryngotonsillit i de allra flesta fall orsakade av virus.
Streptokocker
- Grupp A streptokocker (GAS) – asymtomatiskt bärarskap förekommer i alla åldrar men främst hos barn mellan 3–15 års ålder.
- Grupp C och G streptokocker.
GAS kan ibland ge scarlatina (scharlakansfeber) istället för eller som del i faryngotonsillit, framför allt hos barn 3–8 år gamla.
Andra bakterier
- Fusobacterium necrophorum – oftast i övre tonåren, unga vuxna, kan ge peritonsillär abscess. Kan i ovanliga fall orsaka Lemierres syndrom med sepsisbild och tromboser i halskärl.
- Arcanobacterium hemolyticum – främst i åldern 10-30 år, ibland scarlatiniformt utslag, överväg vid terapisvikt på penicillin.
- Treponema vincentii (Fusobacterium nucleatum) – ofta ensidig beläggning och ulceration på tonsill (angina vincenti), behandlas som streptokocktonsillit med uppföljning efter 3 veckor (för att utesluta tonsillcancer).
- Corynebacterium diphteriae – difteri, membran (beläggningar), ibland stora i svalg och på tonsiller med lättblödande slemhinna under, sällsynt.
- Mykoplasma eller Chlamydia pneumonie – kan även ge pneumoni.
Virus
- Adeno-, rhino-, coronavirus – tonsillitbild och ibland luftvägssymtom eller hudutslag.
- Epstein-Barr virus (EBV) – mononukleos (körtelfeber) med uttalad tonsillsvullnad, grå-gul-vita beläggningar, svullna lymfkörtlar.
- Coxsackievirus – höstblåsor (mun, handflata, fotsula) eller herpangina med feber, blåsor och sår i munnen.
- HIV – ofta hög feber, halsont och hudutslag vid primärinfektion.
Utredning
Symtom
Klinisk bild vid streptokocktonsillit
- Halssmärta och smärta vid sväljning, ofta snabbt insjuknande
- Svullna ömma lymfkörtlar i käkvinklar
- Feber och sjukdomskänsla
- Avsaknad av snuva och hosta
Symtom vid scarlatina
- Hög feber, halsont, magont och kräkningar.
- Finprickigt upphöjt utslag (knottrigt skinn) inom ett dygn, börjar ofta i armhålor, ljumskar.
- Perioral blekhet, smultrontunga, ilsken rodnad i gomtak.
Efter 2-4 veckor ses ofta fjällande hud i handflator och på fotsulor.
Anamnes
- Symtomdebut och duration
- Ensidiga eller dubbelsidiga besvär
- Andra infektionstecken som hosta, snuva
- Omgivningsfall
Status
- Allmäntillstånd
- Svalg
- Öron
- Lymfkörtlar – palpation av huvud/hals-regionen
- Överväg bukpalpation
Handläggning vid utredning
Akut handläggning
Patienten bör bedömas akut inom specialiserad vård vid minst ett:
- Tecken på allvarlig infektion.
- Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos.
Tecken på allvarlig infektion:
- Uttalad allmänpåverkan eller konfusion (sepsis).
- Diarré och kräkningar (toxinpåverkan av GAS).
- Andningssvårigheter eller förhöjd andningsfrekvens (epiglottit, sepsis).
- Anamnes på frossa.
Tecken på allvarlig infektion hos vuxna (pdf)
Tecken på allvarlig infektion hos barn (pdf)
Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos:
- Tilltagande smärta i halsen och grötigt tal (peritonsillit).
- Svårigheter att svälja saliv (epiglottit, peritonsillit).
- Ensidig kraftig halssmärta (peritonsillit, retrofaryngeal abscess).
- Svår halssmärta med normalt svalgstatus.
- Svårigheter att gapa.
- Mycket svår lokal smärta, oavsett lokalisation.
Vid misstanke om annan komplikation så som glomerulonefrit eller reumatisk feber bör specialiserad vård kontaktas.
Icke-akut handläggning
Gör en klinisk bedömning. Gradera enligt Centorkriterier:
- Feber ≥ 38,5.
- Ömmande käkvinkeladeniter.
- Beläggningar på tonsillerna (rodnade, svullna tonsiller hos barn 3–6 år).
- Frånvaro av hosta.
Handläggning utifrån Centorkriterierna
- Vid ≥ 3 Centorkriterier – misstänk GAS. Ta snabbtest för GAS om antibiotikabehandling bedöms indicerat.
- Vid ≤ 2 Centorkriterier – misstänk virus, undvik snabbtest för GAS.
Hos patienter med bakomliggande sjukdomar, immunsuppression, flera fall av GAS i omgivningen eller tidigare svår GAS-infektion kan snabbtest för GAS göras lite mer frikostigt.
Vid låg misstanke om GAS, vid terapisvikt eller recidiv bör andra agens övervägas och eventuell provtagning utföras för dessa.
Laboratorieprover
- Temp.
- Snabbtest för GAS – efter klinisk bedömning och minst 3 Centorkriterier.
- Svalgodling bör övervägas vid recidiv eller misstanke om annan bakterie. Specifik frågeställning krävs för andra agens än streptokocker.
- Leukocyter, differentialräkning och snabbtest för mononukleos kan vara vägledande vid differentialdiagnostik.
Tolkning av snabbtest för GAS
- Ungefär hälften av alla patienter med ≥ 3 Centorkriterier har negativt snabbtest för GAS.
- Ett positivt snabbtest (eller svalgodling) innebär att streptokocker finns, inte att de orsakar sjukdom.
- Asymtomatiskt bärarskap av GAS är vanligt förekommande, speciellt hos barn.
- Bärarskap är mer ovanligt hos vuxna, så sannolikheten att positivt snabbtest orsakar sjukdom är högre.
Differentialdiagnoser
- Epiglottit – ofta andningspåverkan, svårigheter att svälja saliv, svår halssmärta med normalt halsstatus.
- Tonsillcancer – ensidiga symtom, utebliven förbättring.
- Lymfom – inga/sällan beläggningar, svullna lymfkörtlar, utebliven förbättring.
- PFAPA (periodisk feber, aftös stomatit, faryngit och adenit) – sällsynt men vanligaste autoinflammatoriska sjukdomen hos barn i Sverige.
Behandling
Handläggning vid behandling
Vid positivt snabbtest bedöm om nytta överväger risk med antibiotika.
Informera patienten om naturalförloppet och att patienten bör kontakta vården igen vid:
- försämring – akut
- utebliven förbättring efter 3 dagar – oavsett om antibiotika givits eller inte.
Läkemedelsbehandling
Akut sporadisk streptokocktonsillit
Antibiotikabehandling syftar till att minska sjukdomens svårighetsgrad, duration samt i vissa fall risken för komplikation. Vid positivt snabbtest för GAS vid ≥ 3 Centorkriterier rekommenderas antibiotikabehandling och kan förkorta förloppet med cirka 2,5 dygn.
Faktorer som stärker indikationen för antibiotika:
- Immunosuppression.
- Tidigare svår infektion med GAS.
- Flera fall av infektion med GAS i omgivningen.
Faktorer som indikerar minskad nytta av antibiotika:
- Avtagande symtom.
- Tidigare besvärlig biverkan av antibiotika.
- Patient med ökad risk för Clostridioides difficile-infektion.
- Interaktioner med andra läkemedel.
Förstahandsval till i övrigt friska individer:
- Barn <6 år: Penicillin V 12,5 mg/kg x 3 i 10 dagar
- Barn >6 år: Penicillin V 12,5 mg/kg x 4 i 5 dagar eller 12,5 mg/kg x 3 i 10 dagar (upp till vuxendos)
- Vuxna: Penicillin V 800 mg x 4 i 5 dagar eller 1 g x 3 i 10 dagar
- Gravida: Penicillin V 1 g x 4 i 10 dagar.
Till patient med något av följande rekommenderas 10 dagars behandling i 3-dos med PcV:
- scarlatina
- allvarlig underliggande sjukdom
- immunomodulerande terapi motsvarande minst 15 mg prednisolon
- tidigare svår GAS-infektion eller komplikation
- där bakteriell eradikering utöver symtomlindring bedöms viktigt.
Vid pc-allergi typ 1:
- Barn: Klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dagar (upp till vuxendos)
- Vuxna: Klindamycin 300 mg x 3 i 10 dagar.
Terapisvikt och recidiv av streptokocktonsillit
Vid utebliven behandlingseffekt bör patienten bedömas kliniskt och följande beaktas:
- tecken på komplikationer
- följsamhet till behandling
- omprövning av diagnos.
Recidiv innebär en ny GAS-orsakad faryngotonsillit inom 30 dagar från påbörjad behandling. Nya symtom efter 30 dagar behandlas som sporadisk streptokocktonsillit.
Vid terapisvikt eller recidiv efter PcV-behandling rekommenderas 10 dagars behandling:
- Barn – klindamycin 5 mg/kg x 3 eller cefadroxil 15 mg/kg x 2 (upp till vuxendos)
- Vuxna – klindamycin 300 mg x 3 eller cefadroxil 500 mg x 2
- Gravida – cefadroxil 1 g x 2 eller klindamycin 300 mg x 3.
Vid pc-allergi typ 1 ges klindamycin.
Upprepade recidiv av streptokocktonsillit
Vid upprepade recidiv bör symtomgivande fall i den närmaste omgivningen identifieras och behandlas. Smittkällor med förekomst av streptokocker kan vara:
- tonsillit i nära omgivning
- hudinfektion i småsår, eksem, paronyki, impetigo
- perianal streptokockdermatit eller vulvovaginit.
Odling avseende andra agens rekommenderas.
Vid > 3 faryngotonsilliter per år rekommenderas remiss till ÖNH-läkare för bedömning. Vid verifierade GAS-infektioner ska behandling med klindamycin ha provats.
Streptokocktonsillit – Skånelistan med Bakgrundsmaterial
Kirurgisk behandling
Tonsillektomi kan vara aktuellt vid täta recidiv, halsböld, samt ibland vid samsjuklighet.
Riktlinjer för remittering inför eventuell tonsilloperation
Remissrutiner
Remissindikation akutmottagning
- Tecken på allvarlig infektion – till Akutmottagning
- Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos – till ÖNH-akutmottagning
Remissindikation ÖNH-mottagning
- > 3 tonsilliter/år oberoende av etiologi
- Komplikation med> 1 halsböld senaste året (hos barn efter första).
- Faryngotonsillit som försämrar en patients systemsjukdom.
Remissinnehåll
- Anamnes, status, provtagning
- Eventuell given behandling och utredning.
Komplikationer
Komplikationer till streptokocktonsillit är:
- peritonsillit
- retro-/parafaryngeal abscess
- reumatisk feber och glomerulonefrit (ovanligt).
Klinisk uppföljning
Ensidig tonsillit bör följas upp. Vid utebliven förbättring rekommenderas bedömning inom specialiserad vård. Överväg remiss enligt SVF Huvud- och halscancer.
Patientinformation
Relaterad information
Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård (folkhalsomyndigheten.se)
Referenser
- Läkemedel vid faryngotonsillit – behandlingsrekommendation (pdf)
- Läkemedelsbehandling vid faryngotonsillit – Vetenskapliga underlag (pdf)
- Strama Nationell (strama-nationell.infosynk.se)
- Rekommendation för handläggning av halsfluss (folkhalsomyndigheten.se)
Om innehållet
Publicerat: 2024-11-06
Giltigt till: 2028-11-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne