Faryngotonsillit

AKO Skåne-riktlinje för primärvården.
  • J02.0 Streptokockfaryngit
    J02.8 Akut faryngit orsakad av andra specificerade organismer
    J02.9 Akut faryngit, ospecificerad
    J03.0 Streptokocktonsillit
    J03.8 Akut tonsillit orsakad av andra specificerade organismer
    J03.9 Akut tonsillit, ospecificerad

Primärvård

  • Bedömning och behandling av faryngotonsillit

Specialiserad vård

  • Akutmottagning – vid tecken på allvarlig infektion
  • ÖNH-akutmottagning – tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos
  • ÖNH-mottagning – upprepade faryngotonsilliter

Denna rekommendation syftar i första hand till att ge stöd för handläggning av tonsillit eller faryngit orsakad av Grupp A streptokocker (GAS).

Definition

Faryngotonsillit innebär en inflammation i tonsiller och svalg orsakad av en akut infektion.

Epidemiologi

Faryngotonsillit är en av de vanligaste orsakerna till besök i öppenvården.

Etiologi

Den vanligaste orsaken är virus. Streptokocker är den vanligaste bakterien och orsakar upp till 30 % av alla faryngotonsilliter. Smittan sprids från människa till människa, via direktkontakt eller indirekt via föremål eller droppsmitta. Hos barn under 3 år är faryngotonsillit i de allra flesta fall orsakade av virus.

Streptokocker

  • Grupp A streptokocker (GAS) – asymtomatiskt bärarskap förekommer i alla åldrar men främst hos barn mellan 3–15 års ålder.
  • Grupp C och G streptokocker.

GAS kan ibland ge scarlatina (scharlakansfeber) istället för eller som del i faryngotonsillit, framför allt hos barn 3–8 år gamla.

Andra bakterier

  • Fusobacterium necrophorum – oftast i övre tonåren, unga vuxna, kan ge peritonsillär abscess. Kan i ovanliga fall orsaka Lemierres syndrom med sepsisbild och tromboser i halskärl.
  • Arcanobacterium hemolyticum – främst i åldern 10-30 år, ibland scarlatiniformt utslag, överväg vid terapisvikt på penicillin.
  • Treponema vincentii (Fusobacterium nucleatum) – ofta ensidig beläggning och ulceration på tonsill (angina vincenti), behandlas som streptokocktonsillit med uppföljning efter 3 veckor (för att utesluta tonsillcancer).
  • Corynebacterium diphteriae – difteri, membran (beläggningar), ibland stora i svalg och på tonsiller med lättblödande slemhinna under, sällsynt.
  • Mykoplasma eller Chlamydia pneumonie – kan även ge pneumoni.

Virus

  • Adeno-, rhino-, coronavirus – tonsillitbild och ibland luftvägssymtom eller hudutslag.
  • Epstein-Barr virus (EBV) – mononukleos (körtelfeber) med uttalad tonsillsvullnad, grå-gul-vita beläggningar, svullna lymfkörtlar.
  • Coxsackievirus – höstblåsor (mun, handflata, fotsula) eller herpangina med feber, blåsor och sår i munnen.
  • HIV – ofta hög feber, halsont och hudutslag vid primärinfektion.

Symtom

Klinisk bild vid streptokocktonsillit

  • Halssmärta och smärta vid sväljning, ofta snabbt insjuknande
  • Svullna ömma lymfkörtlar i käkvinklar
  • Feber och sjukdomskänsla
  • Avsaknad av snuva och hosta

Symtom vid scarlatina

  • Hög feber, halsont, magont och kräkningar.
  • Finprickigt upphöjt utslag (knottrigt skinn) inom ett dygn, börjar ofta i armhålor, ljumskar.
  • Perioral blekhet, smultrontunga, ilsken rodnad i gomtak.

Efter 2-4 veckor ses ofta fjällande hud i handflator och på fotsulor.

Anamnes

  • Symtomdebut och duration
  • Ensidiga eller dubbelsidiga besvär
  • Andra infektionstecken som hosta, snuva
  • Omgivningsfall

Status

  • Allmäntillstånd
  • Svalg
  • Öron
  • Lymfkörtlar – palpation av huvud/hals-regionen
  • Överväg bukpalpation

Handläggning vid utredning

Akut handläggning

Patienten bör bedömas akut inom specialiserad vård vid minst ett:

  • Tecken på allvarlig infektion.
  • Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos.

Tecken på allvarlig infektion:

  • Uttalad allmänpåverkan eller konfusion (sepsis).
  • Diarré och kräkningar (toxinpåverkan av GAS).
  • Andningssvårigheter eller förhöjd andningsfrekvens (epiglottit, sepsis).
  • Anamnes på frossa.

Tecken på allvarlig infektion hos vuxna (pdf)

Tecken på allvarlig infektion hos barn (pdf)

Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos:

  • Tilltagande smärta i halsen och grötigt tal (peritonsillit).
  • Svårigheter att svälja saliv (epiglottit, peritonsillit).
  • Ensidig kraftig halssmärta (peritonsillit, retrofaryngeal abscess).
  • Svår halssmärta med normalt svalgstatus.
  • Svårigheter att gapa.
  • Mycket svår lokal smärta, oavsett lokalisation.

Vid misstanke om annan komplikation så som glomerulonefrit eller reumatisk feber bör specialiserad vård kontaktas.

Icke-akut handläggning

Gör en klinisk bedömning. Gradera enligt Centorkriterier:

  • Feber ≥ 38,5. 
  • Ömmande käkvinkeladeniter.
  • Beläggningar på tonsillerna (rodnade, svullna tonsiller hos barn 3–6 år).
  • Frånvaro av hosta.

Handläggning utifrån Centorkriterierna

  • Vid ≥ 3 Centorkriterier – misstänk GAS. Ta snabbtest för GAS om antibiotikabehandling bedöms indicerat.
  • Vid ≤ 2 Centorkriterier – misstänk virus, undvik snabbtest för GAS.

Hos patienter med bakomliggande sjukdomar, immunsuppression, flera fall av GAS i omgivningen eller tidigare svår GAS-infektion kan snabbtest för GAS göras lite mer frikostigt.

Vid låg misstanke om GAS, vid terapisvikt eller recidiv bör andra agens övervägas och eventuell provtagning utföras för dessa.

Laboratorieprover

  • Temp.
  • Snabbtest för GAS – efter klinisk bedömning och minst 3 Centorkriterier.
  • Svalgodling bör övervägas vid recidiv eller misstanke om annan bakterie. Specifik frågeställning krävs för andra agens än streptokocker.
  • Leukocyter, differentialräkning och snabbtest för mononukleos kan vara vägledande vid differentialdiagnostik.

Tolkning av snabbtest för GAS

  • Ungefär hälften av alla patienter med ≥ 3 Centorkriterier har negativt snabbtest för GAS.
  • Ett positivt snabbtest (eller svalgodling) innebär att streptokocker finns, inte att de orsakar sjukdom. 
  • Asymtomatiskt bärarskap av GAS är vanligt förekommande, speciellt hos barn.
  • Bärarskap är mer ovanligt hos vuxna, så sannolikheten att positivt snabbtest orsakar sjukdom är högre.

Differentialdiagnoser

  • Epiglottit – ofta andningspåverkan, svårigheter att svälja saliv, svår halssmärta med normalt halsstatus.
  • Tonsillcancer – ensidiga symtom, utebliven förbättring.
  • Lymfom – inga/sällan beläggningar, svullna lymfkörtlar, utebliven förbättring.
  • PFAPA (periodisk feber, aftös stomatit, faryngit och adenit) – sällsynt men vanligaste autoinflammatoriska sjukdomen hos barn i Sverige.

Handläggning vid behandling

Vid positivt snabbtest bedöm om nytta överväger risk med antibiotika.

Informera patienten om naturalförloppet och att patienten bör kontakta vården igen vid:

  • försämring – akut
  • utebliven förbättring efter 3 dagar – oavsett om antibiotika givits eller inte.

Läkemedelsbehandling

Akut sporadisk streptokocktonsillit

Antibiotikabehandling syftar till att minska sjukdomens svårighetsgrad, duration samt i vissa fall risken för komplikation. Vid positivt snabbtest för GAS vid ≥ 3 Centorkriterier rekommenderas antibiotikabehandling och kan förkorta förloppet med cirka 2,5 dygn.

Faktorer som stärker indikationen för antibiotika:

  • Immunosuppression.
  • Tidigare svår infektion med GAS.
  • Flera fall av infektion med GAS i omgivningen.

Faktorer som indikerar minskad nytta av antibiotika:

  • Avtagande symtom.
  • Tidigare besvärlig biverkan av antibiotika.
  • Patient med ökad risk för Clostridioides difficile-infektion.
  • Interaktioner med andra läkemedel.

Förstahandsval till i övrigt friska individer:

  • Barn <6 år: Penicillin V 12,5 mg/kg x 3 i 10 dagar
  • Barn >6 år: Penicillin V 12,5 mg/kg x 4 i 5 dagar eller 12,5 mg/kg x 3 i 10 dagar (upp till vuxendos)
  • Vuxna: Penicillin V 800 mg x 4 i 5 dagar eller 1 g x 3 i 10 dagar
  • Gravida: Penicillin V 1 g x 4 i 10 dagar.

Till patient med något av följande rekommenderas 10 dagars behandling i 3-dos med PcV:

  • scarlatina
  • allvarlig underliggande sjukdom
  • immunomodulerande terapi motsvarande minst 15 mg prednisolon
  • tidigare svår GAS-infektion eller komplikation
  • där bakteriell eradikering utöver symtomlindring bedöms viktigt.

Vid pc-allergi typ 1:

  • Barn: Klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dagar (upp till vuxendos)
  • Vuxna: Klindamycin 300 mg x 3 i 10 dagar.

Terapisvikt och recidiv av streptokocktonsillit

Vid utebliven behandlingseffekt bör patienten bedömas kliniskt och följande beaktas:

  • tecken på komplikationer
  • följsamhet till behandling
  • omprövning av diagnos.

Recidiv innebär en ny GAS-orsakad faryngotonsillit inom 30 dagar från påbörjad behandling. Nya symtom efter 30 dagar behandlas som sporadisk streptokocktonsillit.

Vid terapisvikt eller recidiv efter PcV-behandling rekommenderas 10 dagars behandling:

  • Barn – klindamycin 5 mg/kg x 3 eller cefadroxil 15 mg/kg x 2 (upp till vuxendos)
  • Vuxna – klindamycin 300 mg x 3 eller cefadroxil 500 mg x 2
  • Gravida – cefadroxil 1 g x 2 eller klindamycin 300 mg x 3.

Vid pc-allergi typ 1 ges klindamycin.

Upprepade recidiv av streptokocktonsillit

Vid upprepade recidiv bör symtomgivande fall i den närmaste omgivningen identifieras och behandlas. Smittkällor med förekomst av streptokocker kan vara:

  • tonsillit i nära omgivning
  • hudinfektion i småsår, eksem, paronyki, impetigo
  • perianal streptokockdermatit eller vulvovaginit.

Odling avseende andra agens rekommenderas.

Vid > 3 faryngotonsilliter per år rekommenderas remiss till ÖNH-läkare för bedömning. Vid verifierade GAS-infektioner ska behandling med klindamycin ha provats.

Streptokocktonsillit – Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Kirurgisk behandling

Tonsillektomi kan vara aktuellt vid täta recidiv, halsböld, samt ibland vid samsjuklighet.

Riktlinjer för remittering inför eventuell tonsilloperation

Remissindikation akutmottagning

  • Tecken på allvarlig infektion – till Akutmottagning
  • Tecken på komplikation eller allvarlig differentialdiagnos – till ÖNH-akutmottagning

Remissindikation ÖNH-mottagning

  • > 3 tonsilliter/år oberoende av etiologi
  • Komplikation med> 1 halsböld senaste året (hos barn efter första).
  • Faryngotonsillit som försämrar en patients systemsjukdom.

Remissinnehåll

  • Anamnes, status, provtagning
  • Eventuell given behandling och utredning.

Komplikationer till streptokocktonsillit är:

  • peritonsillit
  • retro-/parafaryngeal abscess
  • reumatisk feber och glomerulonefrit (ovanligt).

Ensidig tonsillit bör följas upp. Vid utebliven förbättring rekommenderas bedömning inom specialiserad vård. Överväg remiss enligt SVF Huvud- och halscancer.

Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård (folkhalsomyndigheten.se)

Publicerat: 2024-11-06
Giltigt till: 2028-11-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.