Ålder är den viktigaste riskfaktorn för fraktur, vilket innebär att ökad medellivslängd leder till en ökning av riskpopulationen. Individens sammanlagda riskfaktorer (inklusive benkvalitet) utgör indikation för behandling.

Starka riskfaktorer för fraktur

• Hög ålder – såväl kronologisk som biologisk ålder. Riskökningen är störst hos kvinnor.
• Tidigare lågenergifraktur hos individer > 50 år, främst höft-, kot-, handleds-, överarms- och bäckenfraktur.
• Osteoporos (T-score < -2,5).
• Höft- eller kotfraktur hos förälder.
• Systemisk kortisonbehandling under minst tre månader.

Svaga riskfaktorer för fraktur

• Lågt BMI (Body Mass Index) < 17 kg/m².
• Ofrivillig viktförlust.
• Menopaus före 45 års ålder.
• Ökad fallbenägenhet.
• Låg fysisk aktivitet.
• Rökning.

FRAX

Frakturrisk baseras på kliniska, validerade riskfaktorer. FRAX är ett internetbaserat riskvärderingsverktyg som beräknar risken för att få en fraktur under kommande 10-årsperiod och kan användas både med och utan bentäthetsmätning (3).

FRAX-beräkningen ger två riskvärden – risk för alla typer av osteoporosrelaterade frakturer samt specifik risk för höftfraktur. FRAX kan endast användas för personer 40–90 år och saknar viktiga riskfaktorer – antal frakturer, frakturtyp, fallrisk, fysisk aktivitetsnivå, grad av rökning och alkoholkonsumtion samt dos och behandlingslängd vid kortisonbehandling.

• FRAX < 15 – Låg risk för fraktur.
• 15 < FRAX < 20 – Bentäthetsmätning kan övervägas efter individuell bedömning.
• 20 < FRAX < 30 – Medelhög frakturrisk – bentäthetsmätning rekommenderas.
• FRAX > 30 – Hög frakturrisk, läkemedelsbehandling kan vara aktuellt.

FRAX hjälper till att identifiera patienter med hög risk för osteoporosfraktur, och kan stärka indikationen för bentäthetsmätning och farmakologisk behandling. Ett lågt FRAX-värde kan lugna patienter med oro för fraktur. Till högriskgruppen räknas individer med kot- eller höftfraktur, samt individer med annan osteoporosfraktur och bentäthet under -2,0 SD.

Systematisk riskvärdering av patienter med osteoporosfraktur

I Sverige råder stor underbehandling av patienter med tidigare osteoporosrelaterade frakturer. Systematisk riskvärdering, utredning och vid behov behandling av dessa patienter är ett effektivt och kostnadsbesparande sekundärpreventivt arbetssätt (4).

Införandet av frakturkedjor har högsta prioritet i Socialstyrelsens riktlinjer om osteoporos (2020). SKR har publicerat en detaljerad beskrivning av optimal utformning av en frakturkedja – Personcentrerat och Standardiserat Vårdförlopp (PSV) Osteoporos. PSV osteoporos införs i hela landet för en mera jämlik och individualiserad osteoporosvård.

I Region Skåne införs vårdförloppet under 2023–2024. Handläggningen är helt i linje med befintligt frakturscreeningsprogram. Frakturkoordinatorer inom slutenvården överser screening, utredning och behandlingsrekommendationer medan det huvudsakliga preventiva arbetet bedrivs inom primärvården.