Skånelistan

Rekommenderade läkemedel

Förändringar och budskap

Akut allergisk reaktion och anafylaxi hos barn avhandlas här i ett eget och nytt avsnitt.

Texten är anpassad efter: Anafylaxi Nationellt vårdprogram, från Svenska föreningen för allergologi (SFFA), reviderad och publicerad september 2024.

Viktiga förändringar:

• Rutinmässig steroidbehandling vid akut anafylaxi rekommenderas inte och är därför inte längre med på listan.
• Den tidigare använda svårighetsgraderingen av anafylaxi har utgått då det ej underlättar diagnos eller styrker indikation för adrenalin.
• Diagnosen anafylaxi ska sättas enbart då diagnostiska kriterier är uppfyllda. Läs mer i dokumentet.
• Anafylaxi definieras som en akut, svår, oftast snabbt isättande systemisk överkänslighetsreaktion från flera organ-system och som är potentiellt livshotande.
• Anafylaxi ska utredas av barnallergolog eller allergikunnig barnläkare som också tar ställning till långsiktig förskrivning av adrenalinautoinjektor.
• Nytt för 2025 är dessutom att Emerade autoinjektor är borttagen från Skånelistan på grund av leveransproblem.

Bakgrundsmaterial

Terapiråd

Behandling vid akut allergisk reaktion

Vid endast lindrig reaktion ges peroralt antihistamin i dubbel dos.

Vid tecken till systemreaktion ges adrenalin autoinjektor/adrenalinpenna intramuskulärt utan dröjsmål samt bronkvidgare vid astma. Se nedan.

Behandling vid anafylaxi eller misstanke till anafylaxi

Viktigt att tänka på vid anafylaxibehandling:

• Intramuskulär injektion av adrenalin i låret tidigt i förloppet är den viktigaste åtgärden.
• Adrenalin ges så fort som möjligt vid akuta allergiska reaktioner där misstanke om anafylaxi föreligger.
• Vid bronkobstruktion är tidig astmabehandling viktig.

För detaljer hänvisas till Anafylaxi Nationella riktlinjer sidan 21 Figur 7: Flödesschema för behandling av anafylaxi och sidan 22 Figur 8: Akuta allergiska reaktioner och indikation för adrenalin.

Övriga läkemedel när patienten är stabiliserad

Antihistamin har ingen roll vid den initiala behandlingen av anafylaxi men kan vara användbart för att minska symtom från huden. Antihistaminer blockerar effekten av frisatt histamin på H1-receptorn och motverkar därmed rodnad, urtikaria och vasodilatation i huden men har ingen effekt på andra potenta mediatorer såsom leukotriener. Det tar upp till 30–45 min innan antihistamin ger effekt och det kan lindra symtom såsom urtikaria och rinokonjuktivit. Antihistamin rekommenderas som tillägg till alla patienter med anafylaxi.

Hos patienter med astmasymtom i samband med anafylaxi rekommenderas en stötdos orala kortikosteroider som del i astmabehandlingen.

Långsiktig behandlingsstrategi

Förskrivning av läkemedel för akutbehandling:

Beslutet om vem som ska förskrivas adrenalinautoinjektor är en viktig del av det långsiktiga omhändertagandet av patienter med risk för allvarliga reaktioner. Beslut om långsiktig förskrivning av autoinjektor bör göras av barnallergolog eller allergologiskt kunnig barnläkare.

Det finns studier som talar för att förskrivning av adrenalin ökar oro och minskar livskvalitet, möjligen för att allergin då uppfattas som allvarligare än om autoinjektor inte förskrivs. Det är därför viktigt att inte slentrianmässigt förskriva adrenalin autoinjektor utan att göra en noggrann avvägning av risk mot nytta.

Viktiga delar i avvägningen är svårighetsgraden av reaktionen, möjligheten till undvikande av allergen/trigger, samsjuklighet, samverkande faktorer som ökar risken för anafylaxi och sociala/geografiska faktorer. Astma är en betydelsefull riskfaktor för svår anafylaxi, där sambandet är starkast för fall orsakade av matallergi.

Alla skall ha recept på antihistamin att ge i dubbel dos enligt Personlig vårdplan.

Samma behandlingsstrategi gäller vid allergiska reaktioner utlösta av födoämne  eller bi- och getingallergi.

Patient med anamnes på kraftig allergisk överkänslighetsreaktion med eller utan anafylaxi skall informeras skriftligt, muntligt och praktiskt om akutbehandling. Använd gärna: Personlig vårdplan. Appendix 3 i vårdprogrammet. 

Denna information ska upprepas regelbundet så länge indikationen kvarstår.

Läkemedelsgrupper

Perorala läkemedel

Antihistamin

Desloratadin är en icke-sederande, långtidsverkande antihistamin som har samma tillslagstid samt biotillgänglighet för alla beredningsformer.

• Oral lösning finns för barn från 1 års ålder.
• Munsönderfallande tablett (2,5 mg) finns för barn 6–12 år.
• Tablett (5 mg) kan ges från 12 års ålder.
• Munsönderfallande tablett (5 mg) är endast ett alternativ för patienter som inte kan svälja tabletter.

Injektionsläkemedel

Adrenalin

Det finns två förfyllda adrenalinpennor på marknaden idag :

• Epipen i styrkorna 150 och 300 μg
• Jext i styrkorna 150 och 300 μg.

Adrenalin 1 mg/mL intramuskulärt anterolateralt i låret, 0,01 mg/kg:

• Barn < 15 kg – uträknad dos 0,01 mg/kg från ampull. När ej möjlighet finns ges autoinjektor 150 mikrogram.
• Barn 15-20 kg – 0,15 mg (autoinjektor 150 mikrogram)
• Barn 20-60 kg – 0,3 mg (autoinjektor 300 mikrogram)
• Barn > 60 kg och vuxna – 0,3-0,5 mg (autoinjektor 300 mikrogram)

Det är ingen större skillnad mellan adrenalinpennorna.

Vid förskrivning av adrenalinpennor krävs en detaljerad användarinstruktion. Kan detta inte ombesörjas på den egna vårdinrättningen bör patienten remitteras till barn- eller barnallergimottagning. Observera att patienten alltid ska ha recept på och medha två pennor då injektionen kan behövas upprepas..

Särskilda överväganden

Att beakta vid behandling

Kortikosteroider har tidigare ofta används vid anafylaxi med mål att minska utdragna reaktioner och förhindra bifasiska reaktioner även om evidens för effekten saknats. Användningen har senaste åren alltmer ifrågasatts då man i senare studier ser att bifasiska reaktioner inträffar trots givna kortikosteroider. Utöver det tar det upp till 2 timmar innan kortikosteroider börjar verka. I och med ovanstående rekommenderas inte rutinmässig användning av kortikosteroider vid behandling av anafylaxi.

Om tillståndet

Allmänt

Klinisk bild

Anafylaxi karakteriseras av att flera organsystem är involverade. Reaktionen ger alltid kraftig allmänpåverkan, och vanligtvis ses objektiva tecken på sviktande andning och/eller cirkulation. Anafylaxi är ofta, men inte alltid, associerad med hud-och slemhinneförändringar. Vid över 90 % av anafylaxi-fallen förekommer urtikaria, angioödem och klåda. Vanligt är också symtom från magtarmkanal och centrala nervsystemet. Intensiteten av symtomen kan variera i olika organsystem.

Barn har en större förmåga än äldre personer att kompensera för kardiovaskulära effekter, vilket kan förklara den lägre dödligheten hos barn och ungdomar vid anafylaxi, särskilt orsakat av bi- och getingstick och läkemedel.

Vid svår födoämnesallergisk reaktion hos barn och ungdomar är bronkobstruktion ett vanligt och ibland svårbehandlat symtom. Orsaken till dödsfall vid anafylaxi är här oftare respiratorisk än kardiovaskulär.

Förlopp

För närvarande finns inget sätt att förutse reaktionens förlopp hos den enskilda patienten. Ju snabbare symtomen uppträder och ju fler organ som engageras tidigt, desto större är sannolikheten att reaktionen kommer att bli allvarlig och till och med livshotande. Tidig administration av adrenalin kan bryta reaktionen.

• Allergi vid bi- eller getingstick – AKO Skåne-riktlinje för primärvården
• Anafylaxi – AKO Skåne-riktlinje för primärvården

Referenser

1. Anafylaxi Nationellt vårdprogram 2024. Svenska föreningen för allergologi. sffa.nu
2. Vilka-bor-utrustas-med-adrenalin-som.pdf (barnlakarforeningen.se)

Om innehållet

Publicerat: 2025-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne