Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning av patient som söker i primärvård.

Specialiserad vård

• Svampinfektion i hårbotten.
• Kerion.

Bakgrund

Denna rekommendation behandlar infektioner i hårbotten orsakade av dermatofyter, tinea capitis. Dermatofytinfektion i hud och naglar och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.

Definition

Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:

• trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktiga är Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton)
• jästsvampar (Candida, Malassezia, Cryptococcus och Trichosporon).

Epidemiologi

Svampinfektion i hårbotten är vanligare hos barn än vuxna. Infektionen är smittsam och kan ibland orsaka små utbrott på förskolor exempelvis via direktkontakt, kammar eller mössor.

Etiologi

Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:

• svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
• ringorm (tinea corporis)
• ljumsksvamp (tinea inguinalis)
• fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
• nagelsvamp (tinea unguium).

Utredning

Symtom

• Fläckvis, ibland diffust, håravfall, ofta med avbrutna hårstrån.
• Riklig fjällning.
• Ibland djupare, ömmande, inflammation (kerion) med håravfall, sår och abscesser som obehandlad kan ge bestående ärrbildning med hårförlust (ovanligt).

Anamnes

• Exponering för djur.
• Symtom hos familjemedlemmar eller andra nära kontakter.

Handläggning vid utredning

• Vid misstänkt svamp i hårbotten – utför mykologisk diagnostik.
• Vid misstänkt kerion – skicka skyndsam remiss till specialiserad vård.
• Vid misstänkt smitta från husdjur – be patienten kontakta veterinär.
• Vid spridning på förskola eller skola – samråd med specialiserad vård.

Laboratorieprover

Prov för att påvisa dermatofyter med mikroskopi och odling/PCR (viktigt att få tillräcklig mängd) tas från:

• hårbotten – skrapa med pincett/kyrett från randzonen mot frisk hud
• hårstrå – drag ut hårstrån med pincett.

Differentialdiagnoser

Möjliga differentialdiagnoser är till exempel:

• psoriasis
• seborroisk dermatit
• alopecia areata
• follikulit, furunkulos
• trichotillomani
• diskoid lupus erytematosus.

Behandling

Handläggning vid behandling

Bekräftad dermatofytinfektion i hårbotten hos en patient bör föranleda:

• undersökning av övriga familjemedlemmar
• provtagning på barn i familjen, vuxna endast vid besvär
• patientråd om byte till nya borstar och kammar samt tvätt av mössor och sängkläder.

Behandling inom specialiserad vård

Rekommenderad behandling är terbinafin peroralt, då infektionen ligger djupare i hårfolliklarna. Ketokonazolschampo bör ges parallellt med peroral behandling. Om odling visar Microsporum bör griseofulvin övervägas.

Efter insättning av behandling kan barn återvända till förskola och skola.

Leverbiverkningar och kontroll av leverprover vid oral terbinafinbehandling (svelic.se)

Läkning bör bekräftas mykologiskt. Vanligtvis upprepad provtagning var fjärde vecka. Vid terapisvikt bör resistensbestämning övervägas i dialog med mykologiskt laboratorium.

Mykoser – Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissrutiner 

Remissindikation hudmottagning

• Misstänkt kerion samt svamp i hårbotten hos barn – skyndsam kontakt.
• Misstänkt svamp i hårbotten hos vuxna.

Komplikationer

Svampinfektion i hårbotten med kraftig inflammation (kerion) kan läka med ärrbildning och ge bestående hårförlust.

Patientinformation

• Svampinfektioner (1177.se)
• Ringorm och hårbottensvamp (1177.se)

Referenser

• Referenser kan inhämtas från Nationellt programområde Hud- och könssjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning.

Om innehållet

Publicerat: 2024-06-11
Giltigt till: 2027-02-28
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne