Att ha hemmasittarproblematik och autism innebär ett isolerande beteende och ofta även ett dåligt psykisk mående. Det krävs insatser från många olika verksamheter för komma till rätta med problematiken och det är avgörande med en bra samverkan kring patienterna.

Syftet är att undersöka hur olika verksamheter som ger stöd till personer med hemmasittarproblematik ser på samarbetet kring målgruppen och hur arbetet skulle kunna förbättras. Metoden är en enkätundersökning som riktar sig till professionella som arbetar med patientgruppen i Skåne och som har samarbetat med vuxenhabiliteringen.

Resultaten visar att det ibland finns oklarheter verksamheterna emellan kring vilka insatser som erbjuds. Förebyggande insatser och stöd i övergångar är viktigt för målgruppen och som riskerar att hamna i en hemmasittarproblematik. Vuxenhabiliteringen erbjuder patienter inom målgruppen diagnoskunskap, stöd kring stresshantering och struktur i vardagen. Patienterna behöver ha behov av insatser från vuxenhabiliteringen och vara motiverade till förändringsarbete. Utifrån patientens önskemål och samtycke kan även stöd till närstående erbjudas. För att öka samverkan bör innehållet i insatserna tydligt förmedlas i mötet med patienten och i samverkan.

Förväntad nytta för patienten är mer effektiva insatser genom en större tydlighet och bättre samordning mellan aktörerna som arbetar med målgruppen.

Författare: Birgitta Englund