Analys och efterföljande tolkning av läkemedelskoncentrationer, Therapeutic Drug Monitoring (TDM), är ett av flera verktyg som kan användas för att individanpassa farmakoterapi. Samma dos av ett läkemedel kan ge upphov till mycket varierande plasma-/serumkoncentrationen hos olika individer. Denna variation har sin grund i olika behandlingsföljsamhet, kroppskonstitution, metabol och exkretorisk kapacitet samt ålder. Hos en enskild individ kan koncentrationen också förändras över tid, trots oförändrad dos.

För några få substanser som används inom psykiatrin finns väldefinierade terapeutiska intervall för effekt och toxicitet. Ett exempel på en sådan substans är litium. Dessa substanser är ofta utpräglade specialistpreparat och behandling med dem innebär rutinmässig TDM.

Referensintervall finns för de flesta psykofarmaka som används i primärvården, till exempel för SSRI och SNRI. Referensintervallen för dessa substanser är dock mycket breda och populationsbaserade. Den koncentration en patient har i förhållande till referensintervallet bidrar därför sällan ensamt med någon information om den terapeutiska effekten att förvänta. Genom TDM kan läkare etablera den enskilda patientens individuella terapeutiska intervall, vilken kan ligga inom eller utanför det populationsbaserade intervallet. TDM kan också hjälpa läkare att utvärdera om läkemedel tas enligt ordination. Vidare kan det vara ett verktyg till hjälp att titrera doser hos patienter med förändrad farmakokinetik, till exempel graviditet, försämrad njurfunktion och åldrande patienter. Därtill kan man med TDM identifiera avvikelser i läkemedelsmetabolism orsakade av genetik eller läkemedelsinteraktioner, vilka kan leda till både toxicitet eller bristande effekt.

Vid följande indikationer bör TDM av psykofarmaka övervägas:

1. När önskad terapeutisk effekt är uppnådd (som referensvärde till senare prov).
2. När den terapeutiska effekten plötsligt blir sämre.
3. När den terapeutiska effekten är svag trots en hög dos.
4. När patienten plötsligt får biverkningar trots oförändrad dos.
5. Vid misstanke om dålig följsamhet/oregelbundet läkemedelsintag.
6. När interagerande läggs till i läkemedelslistan (för möjlighet till dosanpassning).
7. Nytillkommen (akut eller kronisk) samsjuklighet som kan påverka farmakokinetiken (njursvikt, leversvikt, infektion, systemisk inflammation m.m.).
8. Vid graviditet.
9. När patienten är >65 år och senaste serumkoncentration är mer än tolv månader gammal.
10. Hos patienter som kommer att genomgå eller har genomgått gastric bypass-operation.

För att kunna bedöma läkemedelskoncentrationer ska de tas som dalvärden i steady state. Provet ska alltså tas nära inpå nästa planerade dos eller minst 12 timmar efter senaste dos. Prover som är tagna för tidigt är inte dalvärden och kan inte jämföras med referensintervallet.

Steady state-koncentrationer uppnås efter 5 halveringstider av respektive läkemedel efter insättning eller förändring i dos. Prov tagna innan uppnått steady state kommer att antingen under- eller överskatta koncentrationen.

I analysportalen finns information om vilka läkemedel som kan koncentrationsbestämmas. Där finns också referensintervall angivna. För hjälp med tolkning av provsvar kan läkaren vända sig till Klinisk Farmakologis konsultläkare som finns tillgänglig på 046-17 46 20 vardagar klockan 10.00-16.00.

Analysportalen (analysportalen-labmedicin.skane.se)