Traumatisk hjärtstopp
Traumatiska hjärtstopp har länge klassats som hopplösa fall där i princip alla insatta åtgärder ansetts som meningslösa. Denna syn har under de senaste åren utmanats allt mer, dels på grund av att överlevnadssiffrorna förbättrats, dels för att kunskapen om vilka åtgärder som ska sättas in i olika typfall ökat. Överlevnaden är inte sämre än för kardiellt betingade hjärtstopp.
Tillvägagångssätt
Hjärtstopp som sker i samband med trauma larmas ut som Trauma Nivå 1-larm. Medicinjour kan komma att kallas till akutrummet, men detta ska då ske efter beslut av teamledaren.
Traumatiskt hjärtstopp har ett antal olika geneser, där behandlingarna delvis skiljer sig åt. En mycket kort och koncis anamnes från ambulanspersonalen, helst innan ankomst, är av stort värde för handläggningen. Defibrillator ska alltid kopplas och används om defibrillerbar rytm uppträder.
Vid uppenbar penetrerande bröstkorgsskada och cirkulations-stillestånd på mindre än 15 minuter ska omedelbar thorakotomi starkt övervägas.
Traumamottagande
-
Commotio Cordis - Slag mot bröstkorgen
Slag som sker i en vulnerabel fas av hjärtcykeln och som framkallar arytmi (VF vanligast). Inte alltid speciellt hårt slag. Ofta unga människor. 25 % överlevnad om HLR påbörjats inom 3 minuter.
Handläggs som vanligt hjärtstopp enligt sjukhusets riktlinjer.
-
Trauma sekundärt till hjärtstopp
Sällan stora skador inblandade, men det kan förekomma. Ska i första hand misstänkas om traumat är mycket lindrigt (fall i samma plan, fordonsolycka i mycket låg hastighet, anamnes på bröstsmärtor innan traumat och liknande).
Handläggs som vanligt hjärtstopp enligt sjukhuset riktlinjer, men med en låg tröskel för att tillämpa dessa åtgärder om misstanke på skada uppstår. Riktad undersökning bör därför göras under pågående HLR.
-
Hjärtstopp sekundärt till trauma
Hjärtstopp sekundärt till trauma delades förr in i penetrerande respektive trubbigt våld. Den uppdelningen bidrar i mycket liten grad till vilket förhållningssätt man initialt bör ha på akutrummet. Fokus bör ligga på att identifiera och åtgärda möjliga orsaker till hjärtstoppet.
Hjärtkompressioner kan utföras, men har sannolikt ingen effekt och får inte fördröja de väsentliga ingreppen. Adrenalin ska inte ges rutinmässigt.
Följande åtgärder kan ses som såväl diagnostiska som terapeutiska och ske omedelbart utan föregående undersökning och helst simultant.
Om ingen av åtgärderna ger resultat ska återupplivningsförsöken avbrytas. Vid skador utan överlevnadschans, till exempel mycket omfattande skador, öppna skallskador eller avsaknad av livstecken under de senaste 15 minuterna, bör man inte sätta in några åtgärder.
För att få hela teamet att arbeta åt samma håll ska teamleadern högt meddela att algoritm för traumatiskt hjärtstopp gäller. Därefter ska följande ske:
Åtgärda luftvägen
Patienten ska intuberas, erhålla supraglottisk luftväg eller koniotomeras omedelbart. Låga tidalvolymer och långsam andningsfrekvens ska tillämpas enligt HLR-rutin.
Åtgärda eventuell övertryckspneumothorax
Thorakostomi bilateralt med början på eventuell skadad sida. Drän kan anläggas senare i samma hål.
Stoppa blodförlust
- Alla synliga blödningar ska åtgärdas direkt med manuellt tryck.
- Tourniqueter ska anbringas på blödande extremitetsskador.
- Bäckengördel ska anbringas som rutin vid trubbigt våld.
- Om PVK inte kan anläggas på första försöket ska intraosseös nål användas, företrädesvis i humerus.
- Volymersättning ska ske direkt med blod.
Hjärttamponad
Åtgärdas genom thorakotomi på akutrummet. Nålpericardiocentes har ingen plats i behandlingen.
Diagnos kan ställas med ultraljud, men det är inget krav. Thorakotomi kan även användas för att åstadkomma intern hjärtkompression samt aortakompression vid blödningar nedom thorax. Kontraindikationer är otillräcklig kompetens för ingreppet samt att patienten saknar överlevnadschans.