Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Diagnos, behandling och uppföljning i de flesta fall.

Endokrinologmottagning

• Svårbehandlad typ 2-diabetes.

Bakgrund

Denna riktlinje handlar om behandling och uppföljning av diagnostiserad typ 2-diabetes hos vuxna. Vid utredning av misstänkt diabetes, diabetesketoacidos, hypoglykemi och diabetes hos barn hänvisas till separata riktlinjer. Det finns även riktlinjer gällande fotkomplikationer och diabetesretinopati.

Definition

Typ 2-diabetes är en progressiv metabol sjukdom som karaktäriseras av hyperglykemi till följd av insulinresistens. Betacellsdysfunktion och kontinuerlig försämring av insulinfrisättningen är relativt vanligt. Vid typ 2-diabetes saknas autoimmuna markörer.

Epidemiologi

Typ 2-diabetes är en folksjukdom med en prevalens på cirka 6 %. Prevalensen ökar med stigande ålder och uppskattas till 10–20 % hos personer äldre än 65 år i Sverige. Personer med ursprung från Mellanöstern, samt delar av Afrika och Asien har en högre prevalens och insjuknar ofta tidigare.

Riskfaktorer

• Hög ålder.
• Hereditet.
• Fysisk inaktivitet.
• Obesitas. 
• Tidigare graviditetsdiabetes.

Samsjuklighet

• Hjärt-kärlsjukdom – kronisk kranskärlssjukdom, stroke/TIA, benartärsjukdom.
• Hypertoni.
• Obesitas
• Hyperlipidemi.
• Njursjukdom. 

Utredning

Symtom

De flesta med nydebuterad typ 2-diabetes är symtomfria. Vid betydande hyperglykemi eller behandlingsrelaterad hypoglykemi uppkommer symtom i varierande grad.

Vid hyperglykemi

• Törst, muntorrhet, polyuri.
• Trötthet, huvudvärk och dimsyn.
• Genital svampinfektion, balanit.

Vid behandlingsrelaterad akut hypoglykemi

• Adrenerga (kroppsliga) – svettning, skakningar, hjärtklappning, hunger.
• Neuroglykopena (mentala) – trötthet, yrsel, dimsyn, dubbelseende, irritabilitet och oro.

Anamnes

• Symtom på hyper- eller hypoglykemi.
• Viktnedgång (tecken på insulinbrist)
• Riskfaktorer och samsjuklighet. 
• Komplikationer. 
• Andra sjukdomar.
• Levnadsvanor – kost, fysisk aktivitet, rökning, alkohol.
• Aktuella läkemedel.

Status

• Allmäntillstånd.
• Hjärta, blodtryck.
• Lungor.
• Fotstatus – inspektion, pulspalpation, monofilamenttest, vibrationstest.
• Vikt.
• EKG – regelbundet utifrån samsjuklighet.

Handläggning vid utredning

Vid typ 2-diabetes rekommenderas regelbunden kontroll av anamnes, status och laboratorieprover.

Akut handläggning

• Vid misstänkt diabetesketoacidos – kontrollera b-glukos + blodketoner och handlägg enligt separat riktlinje Diabetesketoacidos.
• Vid misstänkt hypoglykemi – kontrollera b-glukos och handlägg enligt separat riktlinje Hypoglykemi vid diabetes.

Laboratorieprover

Vid debut

• TSH + prover som vid uppföljning (nedan).
• Vid statininsättning – överväg ALP, ALAT, GT.

Vid uppföljning

• Vid klinisk kontroll – Hb, HbA1c, kreatinin (eGFR), K, U-albumin/kreatinin-kvot.
• Vid statinbehandling – kolesterol, LDL, HDL, non-HDL, TG. Proverna behöver ej följas vid stabila värden.
• Vid metforminbehandling – kobalaminer vartannat år.

Vid terapisvikt

• Terapisvikt i tidigt skede – överväg autoimmuna markörer (om de inte tagits tidigare).
• Terapisvikt efter längre tids sjukdom – överväg C-peptid (för att värdera insulinproduktion), särskilt vid viktförlust.

Egenmätning av glukos

• Glukoskurva i hemmet rekommenderas främst vid förändring i behandling eller svängande blodglukos.
• Systematisk egenmätning av glukos rekommenderas vid insulinbehandling.

  Egenmätning av blodglukos vid diabetes  

Behandling

Handläggning vid behandling

Vid behandling av typ 2-diabetes bör följande åtgärder erbjudas:

• Patientutbildning – enskilt eller i grupp vid debut eller terapisvikt, för att stärka motivation och öka kunskap.
• Fastställande av individuella behandlingsmål gällande HbA1c och intervall för klinisk uppföljning.
• Genomgång av levnadsvanor.
• Läkemedelsbehandling – utifrån individuella behandlingsmål och samsjuklighet (särskilt hypertoni och lipidrubbning).

Bedöm även behov av följande:

• Ögonbottenfotografering – regelbunden kontroll enligt separat riktlinje Diabetesretinopati.
• Preventiv fotsjukvård – via medicinsk fotterapeut eller diabetesfotmottagning enligt separat riktlinje Typ 2-diabetes, fotkomplikationer.
• Tandvård – förebyggande åtgärder mot karies och parodontit.
• Körkortsintyg – till Transportstyrelsen enligt Körkortslag (1998:488), kap 10, § 5 och TSFS 2010:125, kap 6 samt TSFS 2021:67.

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m., konsoliderad elektronisk utgåva (pdf) 

Behandlingsmål

Övergripande mål med behandlingen är symtomfrihet, god livskvalitet, förebyggande av komplikationer (akuta och långsiktiga) samt bibehållande av förväntad livslängd.

HbA1c

Som generella behandlingsmål för HbA1c rekommenderas följande nivåer:

• 44–48 mmol/mol – vid nydiagnostiserad diabetes, debut i lägre åldrar eller låg kardiovaskulär risk.
• 49–52 mmol/mol – vid diabetesduration > 10 år eller kardiovaskulär risk med lång förväntad överlevnad.
• 53–60 mmol/mol – vid svårighet att uppnå mål på grund av biverkningar, samsjuklighet, hög biologisk ålder (> 80 år) eller hypoglykemi.
• 60–70 mmol/mol (p-glukos 7–15) – till sköra äldre.
• Symtomfrihet – vid frekvent svår hypoglykemi, svåra komplikationer, lång duration, annan sjukdom hos äldre/multisjuka eller begränsad återstående livslängd.

Målen bör individualiseras med hänsyn till patientens egna förutsättningar.

Levnadsvanor

Hälsosamma levnadsvanor minskar risken för samsjuklighet. Särskilda rekommendationer finns som stöd gällande:

• hälsosamma matvanor – vid behov, gärna via dietist
• fysisk aktivitet – vid behov, gärna via fysioterapeut
• rökstopp – vid tobaksbruk
• alkohol – vid riskbruk eller skadligt bruk (innebär risk för viktuppgång och hypoglykemier).

Vid samtidig obesitas kan viktnedgång leda till betydligt förbättrad kardiovaskulär riskprofil inklusive lägre blodsockervärden.

Läkemedelsbehandling

Typ 2-diabetes är en progressiv sjukdom och behandlingen behöver därför följas och omprövas regelbundet. Sätt in grundbehandling och utvärdera efter cirka 3 månader. Komplettera med tilläggsbehandling vid behov, främst utifrån samsjuklighet.

Grundbehandling metformin

Grundbehandling med metformin ges vid debut utöver livsstilsförändringar. Initialt kan insulin behövas vid symtomgivande hyperglykemi.

• Dosering – börja med metformin 500 mg 1 x 1 och öka gradvis till 2 x 2 om dosen tolereras (högre dos ger sällan mer effekt).
• Dosering vid njursvikt – minska till 500 mg x 2 vid eGFR < 45 ml/min, sätt ut vid eGFR < 30 ml/min.
• Tillfällig utsättning – vid diarré, kräkningar eller feber. Vid röntgenkontrastundersökning om samtidig njursvikt (eGFR < 45 ml/min).

Tillfällig utsättning av metformin - informationsblad 

Tilläggsbehandling

Tilläggsbehandling till metformin rekommenderas utifrån samsjuklighet eller om HbA1c-mål inte uppnåtts efter 3 månader. Vid etablerad hjärtkärlsjukdom ges det redan vid debut.

Rekommenderade läkemedel enligt Skånelistan:

• SGLT2-hämmare – dapagliflozin (Forxiga), empagliflozin (Jardiance).
• GLP1-analog – liraglutid i första hand, dulaglutid (inj Trulicity), semaglutid (inj Ozempic).
• DPP4-hämmare –sitagliptin (Januvia, generiskt sitagliptin), vildagliptin (Galvus, generiskt vildagliptin), vid uttalad njursvikt linagliptin (Trajenta).
• SU-preparat – glimepirid.
• Repaglinid – repaglinid (NovoNorm).
• Glitazon – pioglitazon.
• Insulin, snabbverkande – insulin lispro (Insulin lispro Sanofi), inslin aspart (Insulin aspart Sanofi).
• Insulin, medellångverkande – insulin human NPH (Humulin NPH).
• Insulin, långverkande – insulin glargin (Abasaglar, Toujeo).

Undvik kombination av följande läkemedel:

• GLP1-analog och DPP4-hämmare – ger ingen tilläggseffekt.
• SU-preparat och repaglinid – ger ingen tilläggseffekt.
• SU-preparat och insulin – ger ökad risk för hypoglykemi.

Tillfällig utsättning av tilläggsbehandling:

• Vid diarré, kräkningar och feber rekommenderas tillfällig utsättning av SGLT2-hämmare, SU-preparat och repaglinid.
• Vid kirurgi rekommenderas utsättning av SGLT2-hämmare 3–4 dagar före kirurgi som kräver fasta och 2–3 veckor före viktreducerande kirurgi.

 

• Tillfällig utsättning av SGLT2-hämmare- informationsblad
• Diabetesbehandling vid operation som kräver fasta - Skånelistans rekommenderade läkemedel och Bakgrundsmaterial

Vid normal vikt utan samsjuklighet

Om HbA1c-målet ej uppnås med metformin kan tillägg med följande rekommenderas:

• DPP4-hämmare, SU-preparat eller repaglinid – förstahandsval.
• SGLT2-hämmare eller NPH-insulin – andrahandsval om HbA1c-målet ej uppnås med förstahandsvalet.

Vid etablerad kardiovaskulär sjukdom

Vid etablerad kronisk kranskärlssjukdom, stroke/TIA eller benartärsjukdom rekommenderas följande som tillägg till metformin:

• SGLT2-hämmare – förstahandsval.
• GLP1-analog (liraglutid 1,8 mg) – andrahandsval. Vid behov i kombination med SGLT2-hämmare. Främst vid utebliven effekt av livsstilsförändring och SGLT2-hämmare hos individ < 75 år med dysreglerat HbA1c och obesitas (BMI > 30).

Behåll behandling med SGLT2-hämmare och/eller GLP1-analog även om uppsatt HbA1c-mål uppnåtts om inga kontraindikationer föreligger.

Vid ökad kardiovaskulär risk

Ökad kardiovaskulär risk bedöms föreligga vid ålder ≥ 55 år och minst 2 av följande:

• Obesitas.
• Hypertoni.
• Rökning.
• Hyperlipidemi.
• Albuminuri.

Vid ökad kardiovaskulär risk utan etablerad sjukdom är evidensen för aktiv behandling bristande. I första hand ska riskfaktorerna optimeras. Vid kvarstående dysreglerat HbA1c kan behandling med SGLT2-hämmare (eller i andra hand GLP1-analog) övervägas.

Vid hjärtsvikt

• SGLT2-hämmare – förstahandsval som tillägg till metformin. Behåll även om uppsatt HbA1c-mål uppnås. Vätskedrivande kan behöva dosreduceras.
• Undvik glitazon – ökad risk för försämring av hjärtsvikt.

Vid nedsatt njurfunktion

Som tilläggsbehandling rekommenderas följande:

• SGLT2-hämmare – förstahandsval. Glukossänkande effekt avtar vid sjunkande eGFR men kardiovaskulär och njurskyddande effekt kvarstår, varför behandlingen kan behållas till kontraindikation. Beräkning av absolut GFR rekommenderas.
• DPP4-hämmare eller NPH-insulin – rekommenderas som tillägg om HbA1c-målet ej nås.

Vid albuminuri > 3 mg/mmol rekommenderas även insättning av RAAS-blockad.

Kalkylator för beräkning av eGFR (eGFR.se) 

Vid obesitas

Som tilläggsbehandling vid dysreglerat HbA1c rekommenderas följande:

• SGLT2-hämmare – förstahandsval. Sätt ut om HbA1c inte sjunker > 5 mmol/mol efter 6 månader.
• GLP1-analog – andrahandsval om SGLT2-hämmare har otillräcklig effekt. GLP1-analog subventioneras enbart vid förhöjt HbA1c där målet inte uppnåtts. Sätt ut om HbA1c inte sjunker > 10 mmol/mol efter 6 månader.

Lipidsänkande behandling vid diabetes

Statinbehandling vid typ 2-diabetes

• rekommenderas vid hög eller mycket hög kardiovaskulär risk
• bör övervägas vid måttlig kardiovaskulär risk
• kan avstås vid kort diabetesduration (< 10 år) hos ung patient (< 50 år) utan kardiovaskulära riskfaktorer vid LDL < 2,5 mmol/L eller vid kort förväntad överlevnad.

För bedömning och behandling hänvisas till separat riktlinje Hyperlipidemi.

Hypertonibehandling vid diabetes

Hypertonibehandling vid typ 2-diabetes rekommenderas

• generellt vid blodtryck ≥ 140/85 mmHg
• vid blodtryck ≥ 130/80 mmHg vid samtidig hög kardiovaskulär risk eller diabetesnefropati
• först vid högre blodtrycksnivå hos äldre/multisjuka eller vid autonom neuropati med risk för ortostatism.

För bedömning och behandling hänvisas till separat riktlinje Hypertoni.

• Diabetes typ 2 – Skånelistan med Bakgrundsmaterial
• Läkemedelsbehandling vid diabetes - Vårdgivare Skåne
• Diabetes vid fasta – Skånelistan med Bakgrundsmaterial
• Diabetes vid graviditet – Skånelistan med Bakgrundsmaterial
• Diabetes vid kortisonbehandling – Skånelistan med Bakgrundsmaterial
• Diabetesbehandling vid operation som kräver fasta - Skånelistan med bakgrundsmaterial - Vårdgivare Skåne

Remissrutiner

Remissindikation till endokrinologmottagning

• Svårreglerad typ 2-diabetes där behandlingsmål ej uppnås trots intensifierad behandling.

Remissinnehåll

• Anamnes och status – särskilt allmänpåverkan, viktförändring, symtom på hyper-/hypoglykemi.
• Aktuellt HbA1c.
• Läkemedel.

Komplikationer

Diabetes kan ge många komplikationer, varav följande är exempel:

• Akuta – hypoglykemi, diabetesketoacidos, laktacidos, hyperglykemiskt och hyperosmolärt syndrom.
• Makrovaskulära – akut/kronisk krankskärlssjukdom, TIA/stroke, benartärsjukdom.
• Mikrovaskulära – ögon (diabetesretinopati), neuropati, nefropati, fotkomplikationer, sexuell dysfunktion. 
• Övriga – ökad infektionsrisk, diabeteskardiomyopati, fettlever, gastropares, karies och tandlossning, vissa cancerformer, kognitiv svikt.

Klinisk uppföljning

Diabetessjuksköterskemottagning

Bedöm behov av följande, gärna årligen:

• Information om sjukdomen och samtal kring frågor.
• Klinisk bedömning, inklusive bedömning av fötter.
• Genomgång av levnadsvanor.
• Uppföljning/justering av individuella behandlingsmål.
• Inspektion av injektionsställe vid insulinbehandling.
• Läkemedelsbedömning och dosjustering vid behov.
• Instruktion av blodglukosmätare och insulinpenna vid behov.
• Registrering i NDR (nationella diabetesregistret).

Kvalitetsuppföljning

Nationella Diabetesregistret (ndr.registercentrum.se)

Patientinformation

Diabetes typ 2 (1177.se)

Relaterad information

• Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (socialstyrelsen.se)
• Nationella riktlinjer för diabetesvård (socialstyrelsen.se)

Referenser

• Diabetes – glukossänkande läkemedelsbehandling vid typ 2-diabetes (vardpersonal.1177.se) [2025-09-23]  
• Diabetes typ 2 – Skånelistan med Bakgrundsmaterial [2025-09-23]  
• 2023 ESC Guidelines for the management of cardiovascular disease in patients with diabetes (escardio.org) [2025-09-23]
• Läkemedel för glukoskontroll vid typ 2‍-‍diabetes - behandlings­rekommendation (lakemedelsverket.se) [2025-09-23]  
• Initial management of hyperglycemia in adults with type 2 diabetes mellitus (UpToDate.com) [2025-09-23] 

Om innehållet

Publicerat: 2025-09-25
Giltigt till: 2029-09-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne