I teckenspråk uttrycks de visuella komponenterna manuella och icke manuella grammatiska signaler (IMS) samtidigt. De manuella signalerna består av rörelser med händerna. IMS består av en eller flera samverkande rörelser av ögonbryn, ögon, mun, kinder, näsa, huvud, överkropp samt blickriktning. De har en grammatisk betydelse i teckenspråket och om de inte används rätt kan det uppstå feltolkningar.

Syftet är att utifrån forskning beskriva IMS och deras betydelse i teckenspråket. Metoden är en systematisk litteratursökning i databasen PubMed och i sökportalen MedSök. IMS kan bestå av munrörelser, ögonrörelser, huvudrörelser och rörelser med överkroppen. Forskningen visade att IMS används vid negationer och för att utföra olika positioner och riktningar i teckenrummet. IMS används även för att imitera händelser, till exempel tugga, vid så kallade orala adverb som tung och lätt och vid förstärkning av uttryck.

Förväntad nytta för tolkanvändaren är att  tolkningen kunskapsbaseras vilket ökar förutsättningarna för att tolkar på ett nyanserat sätt kan avläsa och producera teckenspråk.

Författare: Lena Davidsson