Antalet ungdomar med diagnos autism har ökat markant inom barn- och ungdomshabiliteringen (bou) under de senaste åren, vilket ställer ökade krav på habiliteringens samordning och kvalitet.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur bou:s enheter tar emot ungdomar med autism och vilka arbetssätt som används för att öka ungdomarnas delaktighet. Syftet är även att undersöka hur dessa ungdomar och deras föräldrar upplever mottagandefasen på bou och hur delaktiga ungdomarna är i denna. Studien bygger på svaren på ett frågeformulär till enhetschefer eller teamledare på varje enhet inom bou i Region Skåne, intervjuer med ungdomar samt frågeformulär till ungdomar och föräldrar. Studien visar att mottagandet skiljer sig i omfattning och längd på de olika enheterna.

Merparten av deltagande ungdomar och föräldrar tycker att mottagandet är bra och de känner sig väl mottagna på bou. Studien visar att ungdomarna upplever sig i varierande grad som delaktiga i sin habilitering i mottagandefasen. Föräldrarna däremot upplever inte så ofta att ungdomarna är delaktiga. Teamledare och enhetschefer anser att ungdomarna i stor utsträckning är delaktiga i mottagandefasen. I mottagandefasen är det inte alltid tydligt för ungdomarna vad habiliteringen kan göra för dem. Ungdomarna beskriver det som viktigt för sin habilitering att de känner sig förstådda och lyssnade på. Studien visar att föräldrar och ungdomar efterlyser bättre samverkan med barn- och ungdomspsykiatri och skola samt ökad tydlighet kring insatser.

Förväntad nytta för patienten är ett mer patientcentrerat mottagande genom att medarbetare får mer kunskap om vad ungdomarna upplever har värde och mening.

Författare: Johanna Påhlstorp