Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning av patient som söker i primärvården.

Specialiserad vård

• Akutmottagning – akut bedömning.
• Ortopedklinik – fortsatt handläggning.

Bakgrund

Denna riktlinje behandlar handledsfraktur hos vuxna.

Epidemiologi

I Sverige drabbas cirka 20 000 vuxna årligen av en handledsfraktur. Det är främst personer över 50 år som drabbas. Frakturen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män.

Etiologi

Nio av tio handledsfrakturer sker i samband med fall. När händerna används för att dämpa fallet komprimeras distala radius med dorsal felställning som följd (Colles fraktur).

Riskfaktorer

Osteoporos är vanligt förekommande vid distal radiusfraktur och riskfaktorer för osteoporos kan vara:

• Stigande ålder.
• Ärftlighet.
• Kvinnligt kön.
• Låg vikt.
• Rökning, överkonsumtion av alkohol.

Utredning

Anamnes

• Händelseförlopp och tidpunkt för skadan.
• Tidigare skador eller ingrepp i handleden.
• Dominant eller icke-dominant hand.
• Funktionsnivå.
• Våld i nära relation.
• Andra sjukdomar.

Status

• Allmäntillstånd.
• Lokalstatus med nerv- och kärlstatus.

Undersök fingrar, mellanhand, handled och underarm upp till armbåge på bägge sidor inklusive os scafoideum i fossa Tabatière. Palpera för att bedöma om smärta förekommer ytligt i mjukdelarna eller över skelettet på djupet. 

Fynd som kan förekomma är:

• svullnad, missfärgning, sår och felställning
• inskränkt rörlighet
• smärta vid rörelse och palpation
• känselbortfall i medianus utbredningområde
• nedsatt cirkulation. 

Handläggning vid utredning

Diagnosen baseras på anamnes, klinisk bedömning samt röntgenundersökning. 

Vid misstanke om fraktur, skicka remiss för akut röntgen och begäran om att röntgen hänvisar patienten till akutmottagningen vid påvisad fraktur. I de fall traumat är äldre än 14 dagar behövs en separat remiss till akutmottagningen för påseende där.

Vid misstanke om ledbandsskada bör patienten bedömas inom specialiserad vård, särskilt i de fall röntgen uteslutit handledsfraktur, överväg remiss till akutmottagning eller ortopedmottagning utifrån behov.

Beakta risken för differentialdiagnosen skafoideumfraktur (ger palpationsömhet i fossa tabatière, smärta över skafoideum vid radiell deviation och kompression av tummen i längdriktning).

Vid klinisk misstanke om skafoideumfraktur, skicka remiss för akut röntgen samt till akutmottagningen och begäran om att röntgen hänvisar patienten till akutmottagningen oavsett röntgenfynd, för ställningstagande till gipsbehandling och MR . 

Bilddiagnostik

Diagnos bör ställas med konventionell röntgen med både frontal- och sidoprojektion. Vid klinisk misstanke om skafoideumfraktur begär kompletterande bilder i skafoideumprojektion.

Differentialdiagnoser

• Proximal radiusfraktur eller ulnafraktur.
• Skafoideumfraktur. 
• Handledsdistorsion.
• Ledbandsruptur.

Behandling

Handläggning vid behandling

Behandling sker inom specialiserad vård. Felställningsgrad, frakturtyp och funktionskrav styr val av behandling och rehabilitering. Det tar ofta mellan 4 och 12 månader innan patienten har återfått full funktion i handen.

Efter eventuell reposition behandlas majoriteten med stabiliserande gips. I övriga fall krävs kirurgisk behandling.

Gipsbehandlingen vid icke-operativ behandling avslutas i regel efter 4–5 veckor. Handleden gipsas även delvis postoperativt som kompletterande stabilisering.

Egenvård ingår i behandlingen oavsett val av behandlingsmetod.

Egenvård

Patienten bör uppmanas att vara uppmärksam på avvikande symtom och höra av sig till sjukvården om:

• gipset/bandaget skaver eller trycker
• gipset hindrar rörelse av knogar, fingrar, tumme eller armbåge
• fingrarna är kraftigt svullna eller blanka
• tummen eller övriga fingrar blir fumliga med stora svårigheter att böja eller sträcka
• känseln i fingrarna försämras påtagligt
• smärta, rodnad och svullnad ökar efter en tids förbättring
• varbildning eller feber uppträder efter ett kirurgiskt ingrepp.

Kirurgisk behandling

När kirurgisk behandling är indicerat fixeras frakturen efter reposition med stift, skruvar, platta eller ett externt instrument.

Rehabilitering

Rehabilitering bör inledas tidigt i förloppet i syfte att förebygga komplikationer. Insatsen initieras av arbetsterapeut eller fysioterapeut inom specialiserad vård förutom vid okomplicerade radiusfrakturer då rehabilitering sker inom primärvården.

Rehabiliteringen innefattar kontroll av gipsförband och fingerrörlighet samt information om:

• ödemprofylax och ödemreducerande pumprörelser
• att upprätthålla eller träna rörlighet i de delar av armen som inte hindras av förband samt i axeln
• belastning med betoning på vikten av att använda handen i dagliga aktiviteter
• vart patienten ska vända sig vid frågor eller problem.

Rehabiliteringen bör individanpassas med målet att patienten själv ansvarar för sin träning på sikt.

Åtgärder i samband med avgipsning:

• kontroll av rörlighet och känsel, bedömning av aktivitetsförmåga
• ortosutprovning vid behov
• identifiering av patienter med riskfaktorer för dålig prognos
• ödemreducerande åtgärder
• rörelseträning i hand, arm och axel
• ärrbehandling för kirurgiskt behandlade patienter
• information avseende läkningsförlopp och successiv ökning av belastning vid aktivitet
• dialog om arbetsuppgifter och arbetsåtergång för de som är yrkesverksamma.

Remissrutiner 

Remissindikation specialiserad vård  

• Akutmottagning – misstanke om handledsfraktur (gärna via röntgen).
• Ortopedmottagning – vid kvarvarande besvär efter behandling.

Remissinnehåll

• Anamnes, status.
• Klinisk bedömning.
• Eventuellt röntgenfynd och behandling.

Komplikationer

• Felställning med besvär efter läkning.
• Infektion. 
• Sårruptur efter operation.
• Senruptur, vanligast extensor pollicis longus-ruptur.
• Nervkomplikationer, främst påverkan på medianus eller ulnaris.
• Komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS).

Svårare frakturer medför högre risk för komplikationer, till exempel intraartikulära frakturer.

Observera att även gipsbehandling kan ge långsiktiga komplikationer, till exempel extensor pollicis longus-ruptur eller gipstryck på ytlig nervgren med sensibilitetsbortfall.

Klinisk uppföljning

Behandlande klinik följer vid behov upp handledsfrakturens läge med röntgen efter cirka tio dagar.

Klinisk uppföljning är alltid indicerat och bör vara individanpassad.

Bedöm eller utvärdera:

• behandlingsresultat med hänsyn till funktion och eventuella komplikationer
• självrapporterade avvikande symtom
• smärtlindring och eventuellt justering av läkemedel
• pågående rehabiliteringsprocess
• riskfaktorer, till exempel falltendens och osteoporos.

Röntgen kan vara indicerat för att bedöma komplikationer.

Patientinformation

Benbrott i handled och underarm (1177.se)

Relaterad information

Nationellt vårdprogram för behandling av distala radiusfrakturer (vardpersonal.1177.se) (pdf)

Referenser

• Distal radius­fraktur hos vuxna (lakartidningen.se)[2025-12-18]  
• Distal radius fractures in adults (uptodate.com)[2025-12-18]
• Behandling av armfraktur hos äldre (sbu.se) (pdf)[2025-12-18]
• Diagnostik och behandling av akuta skafoideumfrakturer (lakartidningen.se)[2026-01-23]  
• Nationellt vårdprogram för behandling av distala radiusfrakturer (vardpersonal.1177.se) (pdf) [2025-12-17]  

Om innehållet

Publicerat: 2026-05-11
Giltigt till: 2030-05-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne