Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning av misstänkt instabilitet i axelled.
• Fysioterapeutisk behandling.

Ortopedmottagning

• Bedömning vid oklar diagnos, eller svårbedömd instabilitet.
• Utredning inför eventuell operation.
• Operation samt postoperativ uppföljning.

Bakgrund

Denna riktlinje behandlar instabilitet i axelled men inte handläggning av akut luxation i axelled.

Instabilitet i axelled delas in enligt:

• riktning – främre, bakre, flerriktad
• grad – subluxation, luxation
• etiologi – traumatisk, atraumatisk, överansträngning
• tidsförlopp – akut eller recidiverande.

Luxation kan ske genom att caput humeri luxeras ventralt nedåt (främre) eller bakåt (bakre) om cavitas glenoidalis eller i båda riktningar (flerriktad).

Recidiverande axelluxation (luxation under en längre tid) räknas också som en axelledsinstabilitet.

Epidemiologi

Främre instabilitet är vanligast och motsvarar 90% av all instabilitet i axelled. Det är särskilt vanligt hos män mellan 18–30 år.

Riskfaktorer

Främre instabilitet i axelled

• Trauma, ofta i samband med idrott.
• Medfödd ledöverrörlighet.

Bakre instabilitet i axelled

• Epileptiskt anfall. 
• Högenergitrauma.
• Medfödd ledöverrörlighet.

Flerriktad instabilitet i axelled

Medfödd ledöverrörlighet med bindvävssvaghet, till exempel vid Ehlers-Danlos syndrom eller Marfans syndrom.

Recidiverande axelluxation

• Hög ålder.
• Demens.
• Alkoholberoende.

Utredning

Symtom

• Upprepade subluxationer eller luxationer, även vid ringa trauma.
• Diffus smärta i axelpartiet kan förekomma.
• Neurologiska symtom som domningar, stickningar och svaghet kan förekomma.

Anamnes

• Riskfaktorer. 
• Undvikande av abduktion (främre instabilitet), framåtelevation (bakre instabilitet) eller roterande rörelse på grund av oro för luxation.

Status

Bilateralt axelstatus:

• inspektion – asymmetri, muskelatrofi
• palpation
• rörlighet – aktiv och passiv rörelse, isometriska tester, rörelseomfång
• funktionstester – Jobes, Hawkins, Neers
• distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.

Typiska statusfynd:

• främre instabilitet i axelled – positiv apprehension test och relocation test
• bakre instabilitet i axelled – nedsatt passiv och aktiv utåtrotation och nedsatt elevation < 90°
• flerriktad instabilitet i axelled – positiv sulcus sign, hyperabduktionstest.

Vid recidiverande axelluxation står axeln i luxerat läge, är svår att reponera eller reluxerar direkt efter reponering.

Vid behov av kompletterande status kan Beigtonskalan övervägas.

Stabilitetstester i axelleden (pdf)

Handläggning vid utredning

Diagnosen är främst klinisk och ställs utifrån anamnes och status.

Bilddiagnostik kan vid behov ge information om tidigare och nya skelettskador, bendefekter, kvarstående felställningar och degenerativa förändringar.

En bakre axelledsinstabilitet kan vara svår att fastställa, i dessa fall rekommenderas bedömning av ortoped.

Bilddiagnostik

Slätröntgen i tre projektioner (frontal, axial och epålett) är standard.

Differentialdiagnos

• Akromioklavikularledsartros, akromiaklavikularledsluxation
• Kuffskada i axelleden
• Impingement i axelleden
• Axelledsartros
• Axelfraktur
• Sjukdom i halsryggen

Behandling

Handläggning vid behandling

Främre instabilitet i axelled

Fysioterapi är förstahandsbehandling.

Kirurgi kan vara aktuellt vid:

• återkommande luxationer trots adekvat fysioterapi
• kvarstående besvär med instabilitetskänsla och/eller smärta trots adekvat fysioterapi
• svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
• artros och leddegeneration.

Bakre axelledsinstabilitet

Inled fysioterapi och överväg ortopedbedömning.

Flerriktad axelledsinstabilitet

• Fysioterapi ges i 6–12 månader.
• Kirurgisk behandling är sällan aktuell.
• Vid kvarstående stora besvär bör ortopedbedömning övervägas.

Recidiverande axelluxation

Patienten bör bedömas av ortoped. Kirurgi kan vara indicerat vid svåra besvär.

Fysioterapi

• Övningar som stärker muskulaturen runt och stabiliserar glenohumeralled och skapula samt bålstabiliserande övningar, med syfte att återfå tidigare funktion i axel och skuldra.
• Instruktioner om fortsatt träning och ergonomiska råd.

Kirurgisk behandling

Stabiliserande operation kan genomföras genom antingen artroskopisk teknik eller öppen kirurgi.

Remissrutiner 

Remiss till ortoped 

• Bedömning vid oklar diagnos eller svårbedömd instabilitet.
• Ställningstagande till operation.

Remissinnehåll

• Symtom, funktionsproblem, duration av besvär.
• Genomförd bildundersökning.
• Genomförd behandling och effekt av denna.
• Fysisk aktivitet, rökning, alkohol, övriga sjukdomar.
• Aktuell medicinlista.

Komplikationer

Exempel på komplikationer till långvarig instabilitet i axelled är:

• artros
• tendinit
• sekundära skador på rotatorkuffen.

Klinisk uppföljning

Utvärdering av fysioterapeutisk behandling görs av fysioterapeut genom funktionstester och självskattningsformulär.

Referenser

• Multidirectional instability of the shoulder (UpToDate.com) [2025-06-27]  
• Axelns sjukdomar (lakartidningen.se) [2025-06-27]  
• Shoulder dislocation and reduction (UpToDate.com) [2025-06-27]  
• Axelluxation och instabilitet i axelled (medibas.se) [2025-06-27]  

Om innehållet

Publicerat: 2025-10-06
Giltigt till: 2029-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne