Erysipelas

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

Primärvård

  • Primär bedömning, utredning och behandling i de flesta fall

Specialiserad vård

  • Akutmottagning – allmänpåverkan
  • Infektionsmottagning – vid behov vid upprepade recidiv eller predisponerande faktorer

Etiologi

  • Erysipelas, även kallad rosfeber, är en infektion som är begränsad till dermis.
  • Infektionen uppstår oftast i skadad hud som sår, eksem eller insektsbett.
  • Vanligaste agens är betahemolytiska streptokocker, framför allt grupp A och G.
  • Vid erysipelas i underbenen dominerar betahemolytiska streptokocker grupp G.

Riskfaktorer

  • Tidigare erysipelas
  • Venös insufficiens
  • Lymfödem
  • Obesitas
  • Pares
  • Diabetes mellitus
  • Efter strålbehandling

Symtom

  • Akut debut
  • Hudrodnad – välavgränsad, ofta indurerad och värmeökad, ökar gradvis i storlek
  • Smärta – förekommer ibland
  • Lokalisation – nedre extremitet (70 %), övre extremitet (20-25 %), ansikte (5-10 %), armar, öra
  • Feber – akut påkommen > 38 grader, med eller utan frossa
  • Illamående och kräkningar – kan förekomma

Status

  • Allmäntillstånd – feber, allmänpåverkan
  • Hudinspektion och palpation – bedömning av utbredning, eventuella sår
  • Blodtryck och puls
  • Andningsfrekvens, överväg saturation

Handläggning vid utredning

  • Erysipelas är en klinisk diagnos.
  • Vid typiska symptom och fynd utan allmänpåverkan, behövs ingen provtagning.
  • Vid allmänpåverkan eller lokalisation i ansiktet bör patienten bedömas akut inom specialiserad vård..

Laboratorieprover 

  • Överväg CRP, som kan vara kraftigt förhöjd vid uttalad infektion.
  • Kontrollera blodglukos vid återkommande infektioner för att utesluta diabetes.

Differentialdiagnoser

  • Venöst sår med måttlig omgivande rodnad (dock sällan feber, frossa eller förhöjd CRP)
  • Tromboflebit
  • Cellulit
  • Furunkel eller karbunkel
  • Erytema migrans
  • Lokal reaktion efter insektsbett
  • Gikt
  • Abscess
  • Septisk bursit och artrit
  • Nekrotiserande mjukdelsinfektion (fascit, cellulit) bör misstänkas vid svår lokal smärta

Handläggning vid behandling

  • Behandla patient utan allmänpåverkan med peroral antibiotika.
  • Markera rodnat område med penna för att kunna följa utvecklingen.
  • Rekommendera högläge och eventuellt kompressionsbehandling för att minska risk för svullnad och ödem.
  • Kontrollera att patientens blodsocker ät välreglerat vid diabetes.
  • Informera patienten om att viss ökning av lokal rodnad kan förekomma efter insatt behandling och att rodnad och svullnad kan kvarstå i flera veckor.

Vid recidiverande erysipelas

  • Behandla riskfaktorer samt eventuella eksem, bensår, psoriasis och paronykier.
  • Rekommendera patienten att använda skydd mot insektsbett.
  • Överväg antibiotikaprofylax i samråd med infektionsläkare vid minst två recidiv inom tre år.

Läkemedelsbehandling

  • Penicillin V, tablett 1 g, 1 x 3 i 10 dagar vid vikt < 90 kg
  • Penicillin V, tablett 1 g, 2 x 3 i 10 dagar vid vikt 90-120 kg
  • Klindamycin, kapsel 300 mg, 1 x 3 i 10 dagar vid penicillinallergi typ 1

Hud- och mjukdelsinfektioner, Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissindikation 

  • Akutmottagning – allmänpåverkan
  • Infektionsmottagning – vid behov vid upprepade recidiv eller predisponerande faktorer

Utan behandling kan tillståndet övergå i sepsis.

  • Uppföljning bör planeras för patienter som har svårt att utvärdera behandlingseffekten själva.
  • Ny klinisk kontroll bör utföras vid misstänkt terapisvikt.
  • Utvärdering efter 3 och 6 månader rekommenderas vid antibiotikaprofylax.

Rosfeber, 1177

Läkemedel vid bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner - behandlingsrekommendation

Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård (pdf)

Sårbehandling, Vårdhandboken

Publicerat: 2020-10-20
Giltigt till: 2023-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.