Depression

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • F320 Lindrig depressiv episod
    F323 Svår depressiv episod med psykotiska symtom
    F329 Depressiv episod, ospecificerad
    F333 Recidiverande depression, svår episod med psykotiska symtom
    F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom
    F331 Recidiverande depression, medelsvår episod
    F321 Medelsvår depressiv episod
    F330 Recidiverande depression, lindrig episod
    F332 Recidiverande depression, svår episod utan psykotiska symtom
    F339 Recidiverande depression, ospecificerad
    F334 Recidiverande depression utan aktuella symtom

  • Bedömning och behandling i de flesta fall
  • Psykiatrisk akutmottagning – vid behov vid suicidrisk
  • Psykiatrisk mottagning – terapisvikt eller komplicerande samsjuklighet

Depression är ett tillstånd med sänkt stämningsläge (nedstämdhet) samt nedsatt kognition (tankeförmåga) och funktionsförmåga.

Sjukdomen är episodisk och i många fall återkommande. En episod varar minst 2 veckor och vanligen 3–12 månader.

Minst 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män drabbas av en behandlingskrävande depression under sin livstid.

Andelen personer i den vuxna befolkningen som vid ett bestämt tillfälle har en pågående depression uppskattas till 5–8 %.

  • Ärftlighet
  • Kvinnligt kön
  • Långvarig stress
  • Samsjuklighet med psykisk eller somatisk sjukdom
  • Läkemedel – exempelvis betablockerare, kalciumantagonist, bensodiazepin, systemisk kortisonbehandling eller interferon
  • Skadligt substansbruk – exempelvis alkohol eller cannabis
  • Sömnstörning

Vanlig psykiatrisk samsjuklighet är:

  • ADHD
  • skadligt bruk/ beroende av alkohol eller narkotika
  • ångestsyndrom och PTSD
  • emotionellt instabil personlighetsstörning

Exempel på somatisk samsjuklighet är:

  • hjärt- och kärlsjukdom
  • diabetes mellitus
  • kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)
  • cancer.
  • Nedstämdhet
  • Minskad energi
  • Nedsatt funktionsnivå – socialt, i arbete eller annat område
  • Kognitiv störning – koncentrationssvårigheter, minnesstörning, ökad uttröttbarhet
  • Psykomotorisk hämning – långsammare rörelser eller tal, nedsatt reaktionsförmåga, svårigheter att klä på sig eller ta sig ur sängen

Andra vanliga symtom är:

  • känsla av värdelöshet och skuld
  • sömnstörning
  • stark oro eller upprördhet
  • livsleda och självmordstankar
  • nedsatt eller ökad aptit
  • anhedoni.

Vanliga symtom hos personer > 65 år är:

  • minskade aktiviteter och intressen
  • nedsatt livsglädje och livsleda
  • ospecifika kroppsliga symtom
  • sömnstörning.
  • Symtom – debut, duration och förlopp
  • Konsekvenser på funktionsnivå
  • Ärftlighet
  • Psykiska sjukdomar – även hypomani eller mani
  • Somatiska sjukdomar
  • Aktuella läkemedel
  • Substansbruk
  • Boende, familj och relationer
  • Sysselsättning – arbete, fritid
  • Levnadsvanor – stress, sömn, fysisk aktivitet
  • Särskilda livshändelser och psykosociala stressfaktorer
  • Allmäntillstånd
  • Hjärta och blodtryck
  • Lungor
  • Neurologstatus vid behov
  • Allmänt – patientens yttre, kontakt och kognition
  • Motorik – mimik, psykomotorik
  • Emotioner – grundstämning, affekter, ångestnivå
  • Psykotiska symtom – exempelvis hallucinationer och vanföreställningar
  • Sjukdomsinsikt
  • Suicidalitet
Tanke – handling Frågor
Nedstämdhet Hur mår du? Är allt hopplöst?
Dödstankar Känns allt meningslöst?
Dödsönskan Har du önskat att du vore död?
Suicidtankar Har du tänkt på att ta ditt liv?
Suicidimpulser Har du varit nära att skada dig själv?
Suicidavsikter eller planering När? Var? Hur?
Direkt suicidhandling Har du försökt någon gång? När? Var? Hur? Fanns utlösande faktorer?
  • Ta en noggrann anamnes, överväg stöd av ett standardiserat instrument och gör en klinisk bedömning.
  • Ta prover, gör differentialdiagnostiska överväganden och bedöm möjlig samsjuklighet.
  • Värdera suicidrisk, överväg en systematisk suicidriskbedömning och eventuellt behov av specialiserad vård.
  • Bedöm behov av att identifiera bruk eller riskbruk av alkohol eller droger.
  • Värdera kriterier för diagnos enligt DSM-5 eller ICD-10.
  • MINI kan vara ett stöd vid diagnostisering av depression.
  • PHQ-9 kan användas som screeninginstrument vid depressiva symtom.
  • MADRS eller MADRS-S rekommenderas för att följa symtom över tid.
  • EPDS kan användas som komplement för nyblivna föräldrar.
  • GDS kan användas vid misstänkt depression hos äldre.
  • Kontrollera blodvärde, njur- och sköldkörtelfunktion, blodsocker, elektrolyter och kalk.
  • Överväg prover för alkoholöverkonsumtion och vitamin B12-brist.

Kriterier för egentlig depression, DSM–5, Bakgrundsmaterial till Skånelistans rekommendationer s. 267 (pdf)

  • Hypotyreos, diabetes mellitus
  • Obstruktiv sömnapné
  • Celiaki
  • Malignitet
  • Neurodegenerativ sjukdom
  • Anemi, elektrolytrubbning
  • Läkemedelsbiverkan
  • Bipolär sjukdom
  • Ångestsyndrom
  • Psykossjukdom
  • Substansbruk

Vid lindrig till medelsvår depression rekommenderas egenvård i kombination med ett eller flera behandlingsalternativ:

  • fysisk aktivitet
  • psykologisk behandling
  • läkemedelsbehandling.

Behandlingsmål är symtomfrihet och normaliserad funktionsförmåga. Aktiv uppföljning med utvärdering av förlopp och behandling rekommenderas.

Ge råd om att:

  • undvika social isolering
  • upprätthålla normal dygnsrytm avseende sömn och måltider
  • avstå från alkohol och narkotika
  • vara fysiskt aktiv.
  • Anpassad fysisk aktivitet med minst måttlig intensitet rekommenderas minst två gånger per vecka under ca 12 veckor. Aktiviteten får gärna vara ledarledd.
  • Fysisk aktivitet på recept (FaR) kan övervägas.
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT)
  • Interpersonell terapi (IPT)

Vid KBT är fokus beteendeaktivering och att patienten får lära sig utmana negativa förväntningar, tankemönster och känslor.

Vid IPT fokuseras på hur problematiska relationer bidrar till psykiska besvär, och omvänt hur psykiska besvär påverkar relationer till andra.

  • Välj SSRI i första hand.
  • Informera om att effekt ses efter 2–4 veckor men kan dröja upp till 3 månader.
  • Informera om att övergående biverkningar är vanliga de första 1-2 veckorna.
  • Överväg en gradvis insättning för mindre biverkningar.
  • Bedöm behov av ångestdämpande läkemedel under insättningen.
  • Planera för en snar kontakt utifrån patientens behov, efter 1-2 veckor och därefter ny kontakt för behandlingsutvärdering och uppföljning.
Läkemedelsbehandling av depression – strategi och preparatval, patienter 18-70 år. Bild hämtad från Bakgrundsmaterial till Skånelistans rekommendationer 2021, se sidan 269.

  • Bedöm patientens sjukdomsinsikt och följsamhet till behandling.
  • Utvärdera behandlingseffekt, gärna med MADRS eller MADRS-S.
  • Beakta suicidalitet och symtom på uppvarvning.
  • Vid utebliven effekt, överväg dosjustering eller byte till ett annat SSRI.
  • Om SSRI inte ger effekt, överväg tillägg av eller byte till preparat med andra farmakologiska egenskaper.
  • Bedöm om patienten behöver bedömas eller behandlas inom specialiserad vård.
  • Vid behov vid suicidrisk – remiss till psykiatrisk akutmottagning
  • Vid terapisvikt eller komplicerande samsjuklighet – remiss till psykiatrisk mottagning för bedömning

Försäkringsmedicinskt beslutsstöd vid depressiv episod, Socialstyrelsen

Recidivrisken vid svår depression beräknas vara upp till 85 % och för lindrig till medelsvår depression cirka 40–50 %.

Vid underbehandlad depression kan ökad suicidrisk föreligga.

  • Utvärdering rekommenderas kontinuerligt, gärna med MADRS eller MADRS-S.
  • Efter 6 månaders symtomfrihet kan försök till dosminskning eller uttrappning provas.
  • Snabb utsättning medför stor recidivrisk varför långsam uttrappning rekommenderas.
  • Vid eventuell försämring bör dosen justeras till senaste dos med erhållen effekt.

Efter avslutad behandling rekommenderas bedömning av kvarstående symtom i samtal och gärna med MADRS eller MADRS-S. Recidivrisken är hög och vid ett eller flera återfall bör långtidsbehandling övervägas.

Depression, 1177 Vårdguiden

Nationella riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom, Socialstyrelsen

MINI, Mini International Neuropsychiatric Interview, Socialstyrelsen

PHQ-9, Patient Health Questionnaire-9, Uppdrag psykisk hälsa (pdf) (pdf)

MADRS-S – Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Självrapportering, Uppdrag psykisk hälsa (pdf) (pdf)

GDS 20 (Geriatric Depression Scale), Socialstyrelsen

Publicerat: 2021-06-24
Giltigt till: 2024-01-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne