Laktosintolerans

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär utredning och behandling
  • Misstänkt tunntarmssjukdom eller livsmedelsallergi

Vid laktosintolerans uppstår mag-tarmsymtom efter intag av en viss mängd laktos. Det finns stora individuella skillnader beträffande hur stor mängd laktos som tolereras.

Primär laktosintolerans orsakas av en nedreglering av laktasproduktionen i tunntarmen efter småbarnsåren.

Sekundär laktosintolerans orsakas av skada på tunntarmsluddet. Tillståndet är reversibelt om tunntarmsskadan läker.

I Sverige förekommer primär laktosintolerans hos 5–10 % av vuxna med svenskt ursprung.

För stora delar av världens befolkning är nedreglering av laktasproduktionen efter småbarnsåren ett normalt tillstånd, i synnerhet i Sydamerika, Asien och Afrika. Det är mindre vanligt i den kaukasiska befolkningen, särskilt i norra Europa.

Laktosintolerans uppstår vid obalans mellan intaget av laktos och förmågan att bryta ned det med hjälp av enzymet laktas. Ett överskott av laktos leder till lösare avföring genom osmotisk effekt samt gasbildning till följd av fermentering.

Vanliga riskfaktorer för sekundär laktosintolerans är

  • celiaki
  • Mb Crohn
  • gastroenterit.

Symtom som kan förekomma kort efter intag av laktos är

  • illamående
  • gasbildning
  • diarré
  • uppspändhet
  • buksmärta.

Mängden laktos som ger symtom varierar mellan olika individer. De flesta kan dock inta omkring 5–10 gram dagligen utan symtom. Det motsvarar 1–2 dl mjölk.

  • Aktuella symtom.
  • Genetiskt ursprung.
  • Annan tarmsjukdom.
  • Hereditet för celiaki eller inflammatorisk tarmsjukdom.
  • Allmäntillstånd.
  • Bukpalpation.

Diagnosen ställs kliniskt baserat på anamnes, symtom samt symtomlindring av laktosreducerad kost.

Vid behov kan en strukturerad laktosreduktion följt av provokation genomföras. Ordinera låglaktoskost under 2–4 veckor följt av provokation med större mängd mjölk (> 2 dl). Om symtomen försvinner vid reduktion, för att sedan återkomma vid provokation talar det för laktosintolerans.

Genomför riktad provtagning vid misstanke om sekundär laktosintolerans.

Vid misstanke om sekundär laktosintolerans ta Hb, CRP, transglutaminasantikroppar samt F-kalprotektin.

Observera att genotypning tillför ytterst lite till diagnostiken. Det påvisar endast genetiska förutsättningar för laktasbrist.

  • IBS.
  • Celiaki.
  • Inflammatorisk tarmsjukdom.

Rekommendera patienten att anpassa sin kost utifrån vilken mängd laktos hen tolererar.

Vid primär laktosintolerans, informera patienten om att detta är ett normalt tillstånd och att intag av laktos inte är skadligt.

Vid sekundär laktosintolerans, informera patienten om att tillståndet kvarstår så länge tunntarmsskadan finns kvar.

  • Mejeriprodukter innehåller naturligt olika mängd laktos.
  • Mejeriprodukter i kosten tolereras ofta väl om man undviker glass, fil och mjölk som måltidsdryck eller väljer laktosreducerade produkter. 
  • Laktasenzym kan användas vid behov och finns receptfritt på apotek.
  • Laktos i läkemedel ger inte symtom då det rör sig om mycket små mängder.
  • Kalciumtillskott behövs bara när mejeriprodukter undviks helt.

Tabell som visar laktosmängd i olika livsmedel

Dietistkontakt kan vara av värde om patienten äter en mycket begränsad kost med risk för bristande näringsintag.

  • Vid oklar diagnos eller misstänkt bakomliggande sjukdom – remiss till gastroenterologmottagning (efter provtagning)

Laktosintolerans, 1177.se, Vårdguiden

Publicerat: 2021-12-01
Giltigt till: 2024-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne